torsdagen den 26:e februari 2009

Vita benvärmare





Mönster; Eget improviserat med flätor och spetsmönster. (Märker ni vad med flätor det har blivit sedan 2008 blev 2009?) Lagomt stora för att använda som benvärmare för en 9-åring och som långa muddar åt en vuxen. Jag älskar det här genuina, lite rustika lantliga utseendet, någon gång ska jag börja klä mig så här själv. Tillsvidare får systerdottern de här benvärmarna.
Garn; Rester från långt ner i stickkorgen, 3-trådigt svenskullgarn, jag vet inte hur mycket för jag glömde väga.
Stickor; Ekologiska trästickor 4 mm, å vad jag tycker om de här stickorna de blir bara trevligare ju mer man stickar med dem också.

onsdagen den 25:e februari 2009

Tokloppis


Mannen och jag gjorde en tokloppisrunda nu på eftermiddagen. Det mesta ska hamna på bordet till vår bröllopsmiddag. Oj oj vad effektiv man kan vara när man vet preciiiiiis vad man är ute efter. ;)

tisdagen den 24:e februari 2009

Möbius




Mönster; Egenpåhittad möbius-sjal i slätstickning med rätstickad avmaskningskant.
Garn; Kool-aid färgat 1-trådigt ullgarn från Kampes, ca 80 g. Jag stickade med dubbelt garn. Är det inte magiskt att det blev randigt?
Stickor; 8mm Drops rundsticka.
Visst är det skönt med lite färg efter alla svarta bröllopsbestyr?!


måndagen den 23:e februari 2009

Brudklänning












Knölig, ostruken, ofållad, utan knappar och finish, men ändå min brudklänning!



Slutspurt

Så länge det är skidor på TV tror jag att vi har en färdig kofta någon gång fram emot torsdag kväll. Klänningen ska sys idag. Måste bara gå och köpa en bättre sax. Fortsättning följer...

söndagen den 22:e februari 2009

Brudkoftan


Mindre än en vecka kvar nu. Brudkoftan ser inte mycket ut för världen just nu men till kvällen hoppas jag på två ärmar iaf.

lördagen den 21:e februari 2009

Vackert så







Benvärmare till systerdottern, en vissnande tulpan. Ibland är det vackert så.



fredagen den 20:e februari 2009

Skyll dig själv - inget händer här

Istället för musik, förvirring.


Eller nja, det är ju inte sant, både musik och förvirring idag. Känn ingen sorg för mig Göteborg ( ha ha litet hånskratt för alla invigda) på alldeles lagomt för hög volym (tack kära Annika för din lätta hörselskada) och en enda alldeles perfekt rättvisemärkt rom & cola.
Imorgon spelar Håkan i Västerås, det gör inte jag.

Eva, Eva du måste börja leeeeeva......

Ikväll ska jag lägga alla måsten åt sidan jag ska lägga upp en ny förbjuden stickning och titta på meningslös tv och äta räkor och kanske dricka en perfekt rom & cola till och förhoppningsvis vakna till en något bättre dag.


Jag var bara inte gjord för dessa dar och dessa dar var inte gjorda för mig..............

Det finns en liten tjej där ute i den riktiga världen som jag tycker väldigt mycket om, hon läser inte det här men jag hoppas att hon vet att jag tänker på henne. Att vara 15 är ibland jobbigare än allting annat. Tro mig för jag minns allt.



torsdagen den 19:e februari 2009

20 år yngre på 2 timmar

29 år på det 79:onde....min frisör är som vanligt ett geni.

onsdagen den 18:e februari 2009

Trött

Ibland blir jag bara så besviken på livet och på mig själv.

Inte var det väl meningen att jag skulle vara så här trött och sliten vintern innan jag skulle fylla trettio?



En stund senare...
Iskall hundpromenad med the Smiths i öronen.
"I've come to wish you an unhappy birthday I've come to wish you an unhappy birthday 'Cause you're evil And you lie And if you should die I may feel slightly sad (But I won't cry)"
Nu jasminte och Håååååkan via You Tube. Magist och tragiskt men lite bättre.
Imorgon ska jag gå och klippa mig kanske känner jag mig bara som 75 och inte som 100 när jag kommmer hem.

måndagen den 16:e februari 2009

Merry me mits





Mönster; Smygmaskvirkade vantar efter eget mönster. Helt improviserat med tumkil och maskor både i främre och bakre maskbågen. Påsydda vävda band från hemslöjden, broderier i kedjestygn och pärlbroderat hjärta. Hemslöjdiga så att det förslår.
Garn; Svenskullgarn från något restnystan, det gick inte åt så mycket.
Virknål; 4 mm

söndagen den 15:e februari 2009

Upprörd Gök ryter ifrån

Jag vill bara påpeka att det absolut inte är okej att snacka skit om någon annan bloggare via kommentarerna i min blogg. Om ni har problem med någon annan bloggare så får ni ta upp det privat via mail eller verklighet med dem så som vuxna människor gör. Skitsnackskommentarer kommer att raderas så fort jag upptäcker dem. Skäms!

lördagen den 14:e februari 2009

Randig röra



Vad spännande det är att läsa alla era kommentarer angående bloggkändisskapet. Jag kommer att fortsätta att blogga precis som vanligt jag lovar, det är inte mycket som stiger den här göken åt huvudet.
Jag har hamnat i något slags vaacum, jag borde sy brudklänning och sticka på brudkoftan men istället påbörjar jag allt fler små projekt och suckar ljudligt över röran hemma hos oss. Äntligen är alla hantverkare klara för den här gången och röran är oändlig. Men om man gör en sak i taget borde vi ha ett något så närt normalt hem igen någon gång i nästa vecka. Jag har glömt bort hur det ser ut och känns så det ska bli spännande
Ett utav mina små projekt är en egenpåhittad möbiussjal i det egenfärgade kool-aid garnet. kanske blir den alldeles för stor eller liten men kul stickning är det. Jag stickar med dubbelt garn på stickor 8 så snabbt går det och tänk att jag lyckades färga så att slutresultatet blir randigt.

fredagen den 13:e februari 2009

Mixa&matcha-paket!


Det blir dåliga blixtbilder idag men jag ville så gärna visa vilket underbart paket jag fick från Kamilla igår. Det blir bättre bilder senare för jag lovar att jag kommer att ha stor användning av allt i paketet.
Jag fick jättefint sockgarn att sticka det superfantastisksa sockmönstret med och jag fick ljuvligt mjukt Debbie Bliss-garn som jag hitills bara hade hört talas om men aldrig klappat på. Som mums! I paketet fanns också choklad som redan är uppäten under gårdagskvällens Antikrunda och te som luktar väldigt gott och lovande. Jag fick också de gulligaste stickmarkörer som man kan tänka sig (jag har köpt av Kamilla förut och jag älskar hennes stickmarkörer), den med pumpan är finast för det påminner ju om Harry Potter! Riktiga pumpafrön och bambuvirknålar fanns också i paketet och en gammal textilslöjdsbok.
Jag är så lycklig och nöjd.
Jag har lite småfix kvar med Kamillas paket och mitt garn och te-paket är också på väg, bara så att ni vet ni som sitter där ute i stugorna och väntar.

torsdagen den 12:e februari 2009

När blir man en bloggkändis egentligen?


Som Slingerbult så fint påpekade och som jag senare läste alldeles själv så har Studieförbundet Vuxenskolan rekommenderat min blogg i sin medlemstidning. Det känns ju roligt så klart att någon har kommit att tänka på mig när det skulle listas 5 svenska stickbloggar men jag blir ändå lite nervös. Hur går sånt till egentligen? Är jag rent utav en bloggkändis? När blev jag i såna fall det?
När jag startade den här bloggen hade jag inte någon egentlig tanke på vem som skulle läsa den, det var bara ett roligt och praktiskt sätt för mig själv att hålla redan på mina stickprojekt och mitt röriga liv. Senare när jag insåg (via kommentarerna) att jag hade en trogen läsarkrets blev jag så klart glad och smickrad men jag har nog fortsatt att hålla bloggen på samma kurs som innan. Mycket stickning, en hel del bilder, ganska mycket trams och då och då en del popmusik.
Jag skriver för att jag tycker om att skriva och jag lider aldrig av bloggprestationsångesten som tycks vara ganska vanlig. Jag är den jag är och jag skriver som jag gör, om ni gillar det blir jag varm och lycklig inombords om ni inte gillar det så är det ju trist och så men inget som jag varken kan eller tänker göra någonting åt.
Med tiden så har jag insett att det är ganska många som läser min blogg, jag har inte vetalt ta reda på hur många (genom att sätta upp en sån där räknare på sidan tex.) jag har heller inte registret mig på bloggportaler eller så, jag kör mitt race.
Men nu börjar jag bli lite nyfiken, hur många läser egentligen ett genomsnittligt inlägg och är någon av dem journalist på SV:s tidning?
Frågan är om jag verkligen vill veta, jag är lite rädd för att jag skulle känna mig begränsad om jag visste hur många som läser och kritiskt granskar varje liten felstavning eller missat mellanslag.
Hittills har alla kommentarer varit av det trevligare slaget (även om några varit ganska underliga med det är bara kul) men jag blir lite orolig när jag läser några utav de större bloggarna och ser alla vidrigt elaka kommentarer som formligen dräller in. (Läs tex Annika Marklunds blogg på Aftonbladet /Sofies mode så förstår ni vad jag talar om, söta gulliga anspråkslösa Annika får vidriga elaka kommentarer från gubbar i 60 års åldern där allt från hennes utseende till intelligens ifrågasätts.)
Nu är stickbloggvärden ganska lyckligt befriad från mobbingkultur men jag funderar ändå på hur jag själv skulle reagera om jag blev "för känd" för ju fler som läser ju fler elaka kommentarer kan man ju räkna med.
Jag vill kunna fortsätta att vara precis så anonym /personlig som jag vill vara, jag vill inte känna mig begränsad av mitt bloggande utan snarare tvärs om. Det här bloggäventyret ger mig så mycket, både nya vänner, inspiration och utlopp för min kreativitet och mina känslor och jag hoppas verkligen att det inte ska ta slut på mycket länge än...

onsdagen den 11:e februari 2009

Citrusvantar (Spring time gloves mitt första FO på ravelry)




Mönster; Mitt eget helt improviserade. 2 x 1 ribb och en v-formad tumkil. Snabb och tröstande terapistickning. Jag slutar aldrig förundras över hur bra det blir med egna fingervantar, det går ju inte ens att jämföra med köpevarianten.
Garn; Gepard garn cottonwool i tre färger, rester från mina strumpor utan hoppande ränder. Så mjukt och mysigt garn att arbeta med.
Stickor; 2,25 mm harmony wood eller heter de symphony wood nu? Sak samma favoritstickor är de hur som helst.


söndagen den 8:e februari 2009

Hur går det för den där Göken egentligen?

Jo rå rätt bra faktiskt.

Mina brudvantar "Merry me mits" är nästan färdiga. Lite mer broderier bara, ska försöka bli klar med dem ikväll. Jag gillar verkligen smygmaskvirkningens struktur, det är spännande att experimentera med en ny teknik. Det vävda bandet har jag köpt på hemslöjden i Falun i somras och jag visste väl att de skulle komma till användning någonstans någongång.
Brudkoftan är det lite värre med, jag är bara inne på första nystanet än så länge men det lossnar säkert snart. Garnet är som en dröm iaf och jag är så nöjd med mitt beslut. Ribb och slätstickning blir det med lite puffig smal ärm.

En rosa fluffig sjal är på gång också, än så länge är det rätstickning som gäller men det kan nog bli en kant av något slag längst ner. Jag har små glaspärlor i exakt samma färg också som ska få vara med så småning om.


Ett par fingervantar i hemlisrester är snart klara de med. Garnet är cottonwool från Gepard och det är så mjukt och färgerna är så citruskrispiga och fina. Perfekta vårvantar, för trots all snö jag var ut och skottade i morse (och som fortfarande vräker ner) går vi mot ljusare tider med sjumilakliv.



lördagen den 7:e februari 2009

fredagen den 6:e februari 2009

Garn&Te

Se vilket underbart paket som låg i brevlådan idag när jag var hemma på lunchen. Garn och te paketet från bästa Ulrika. 1-trådigt ofärgat ullgarn (jag gissar Kampes) och massa härligt giftiga Kool-Aidfärger. Ett grönt japanskt jasminte och ett rött yogite, hon vet precis hur jag vill ha mitt te den där Ulrika.
Jag och systerdottern gick loss på färgerna och garnet på en gång ikväll, hon tyckte att det var lika roligt som jag, synd nog tyckte hon att garnet var sticksigt annars hade det varit kul att sticka en sjal till henne i det. Nästa gång färgar vi nog sockgarn, då kan hon få göra sin egen färg och få ett par alldeles unika sockor.
Den här gången blev den ena härvan orange/lila/brun och den andra blev isglassfärgad, rosa/lila/turkos.(Vilken isglass är det jag tänker på nu igen... x-17 kanske den hette, precis de färgerna.) Imorgon ska jag fotografera.
För första gången på länge känner jag mig nere i varv en fredagkväll (helskumt eftersom vi har haft en G a l e n dag på jobbet, och då menar jag G a l e n) vi har bara haft mysigt jag och systerdottern och nu inviger jag den nya ugnen genom att baka dinkel-limpor med frön samtidigt som jag avnjuter en kopp av det nya jasminteet och slösurfar lite på ravelry.
Jag tänkte försöka mig på att ladda upp ett pågående nytt projekt där vi får se hur det går.
Tack för alla vänskapserbjudanden förresten, det känns ju skönt att det finns några kända sticknördar där ute som kanske kan hjälpa en ravelrynovis till gök...

onsdagen den 4:e februari 2009

The crazy deathcuckoo

Jag gav efter, jag anpassade mig till mängden, jag föll för lockelsen.
Nu mera finns den en engelskspråkig variant av Dödergök, Yes sir jag har joinat Ravelry.

Jag är helt förvirrad, jag fattar ingenting och jag vet inte riktigt hur någonting fungerar, men till helgen har jag kanske fått kläm på någonting iaf.

Jag heter så klart deathcuckoo om någon undrade...

söndagen den 1:e februari 2009

Kattis-strumpor

Å vad jag gillade det halva sockbytet som stickamera arrangerade före jul. Det var superkul att sticka en strumpa och skicka iväg den och det var ännu roligare att få en strumpa skickad till sig och sticka den andra själv. De här strumporna är dessutom extra roliga för att min byteskompis Kattis har designat dem själv. Garnet är Atelier Zitron hand art feuerland. Lyxigast var nog ändå att jag fick en uppsättning knit picks harmony wood strumpstickor i ett härligt kvartsnummer som jag inte hade förut. Nu är den andra strumpan stickad och jag är så nöjd, tack så mycket Kattis!
Närbild på den fina flätan på baksidan av benet.

Även döda ting kan frysa

Igår hälsade vi på hos Alice och hennes familj (fler bilder finns i gökungebloggen) det var riktigt länge sen sist. Hon har blivit väldigt lik Meja både till utseendet och sättet. Gullunge!

När vi ändå var ute på en liten tur passade jag på att köpa tyg till min brudklänning. Det blev siden både till yttertyg och foder, dyrt men tidlöst och väldigt vackert. Nu återstår bara att sy då....host....hurm...harkel... Det ska nog gå bra bara jag verkligen sätter mig ner och gör det så.
Jag fick en present av mannen tidigare i veckan. En ny telefon! Den nya telefonen ville ju så klart inte ligga själv och skräpa i väskan och bli repad mot diverse bråte. Nej den nya telefonen vill ha ett smygmaskvirkat fodral, så då fick den det. Jag tror att den blev glad. Jag blir iaf glad varje gång jag ser den. Fina färger och glad smygmaskvirkning och så spelar den popmusik, kan det bli bättre än så?