Heldäckad av monsterförkylning spenderar jag tråkiga dagar i soffan. Somnar och vaknar och hostar och snorar och känner mig ganska ynklig. Lyssnar på Harry Potter (kommer inte ihåg hur jag stod ut med att vara sjuk innan Harry Potter kom in i mitt liv) och stickar ett par varv på en mycket ovanlig stickning för att vara mig. Någon dag när mitt internet inte krånglar och jag känner mig lite piggare ska jag tala om vad det är. Nu åter till soffan.
Mönster; Nolas slippers. Ett riktigt favoritmönster, jag vet inte hur många par jag har stickat nu. Jag stickade skaftet runt på strumpstickor (38 maskor istället för 39) sen gick jag över till att sticka på rundsticka. Jag stickade 15 åsar rätstickning istället för 17 innan jag började minska för tån, annars följde jag mönstret. Ja just ja, jag la ju till ett hålvarv också så att jag kunde trä igenom ett sidenband. Ett riktigt bra julklappstsickningstips om ni behöver något.
Min lilla filt har växt en del sen sist. 20 ganska stora rutor sitter nu ihop. Jag fäster trådar och virkar ihop efter hand så att det blir mindre tråkigt monteringsjobb sen. Om jag får ihop 80 rutor blir jag ganska nöjd med mig själv. Jag virkar i olika 2-trådiga ullgarner och i drops alpacka.
Tre par sockor/strumpor/tofflor tjänar annars som lite skön avslappnings-stickning. Jag är sjuk igen och då passar det perfekt med en tjock socka som snabb och lugnande stickning.
Sol och kalla golv. En fin novembermorgon. Ska städa lite idag och pynta. Betvinga mörkret med lite mer ljus.
Jag övar lite på fotoredigering så här på kvällskvisten. Det är svårt tycker jag och tålamodet är inte på topp för att lära sig nytt men den här bilden blev fin. I vanliga fall gör jag ingenting mer med mina bilder än att förminska dem men om jag får någon kläm på det här ser jag enbart fördelar med lite konstnärlig redigering av verkligheten. Undrar om det kan tillämpas på övriga delar av verkligheten också? (Jag övar mig i gratis-online-redigeringsprogrammet pixlr eftersom ungarna jobbar i det på bilden och då är det ju käckt om jag förstår mig på det också.)
Ibland ser jag ut som en helt vanlig person. Iaf så som jag tror att vanliga personer ser ut. Inte en regnbåge så långt ögat når. Men bonderutigt är fint det med. Nu är det torsdag, tänka sig. Tror banne mig att adventsstjärnorna åker upp till helgen. Puss och kram!
Min pendlar-socka (eller kanske snarare "rast-socka") växer långsamt. (Förmodligen ett tecken på att jag har alldeles för få och korta raster.) 
Mönster; Eget. Först stickade jag en i-cord och sen plockade jag upp 50 maskor längs med kanten på den. Jag stickade sen ganska löst och tovade ihop vantarna för hand. Efter det broderade jag blommorna och sist stickade jag fodret till mudden. Min vana trogen avslutade jag med en liten knäppögla och en vintage-knapp, den här gången blev det porslinsknappar. Behovet av färg är stort så här års och jag tycker att den giftigt gröna blir så fin till min mörkblå jacka.
Jag vill passa på att tacka för alla kommentarer som jag redan fått angående de här vantarna, jag blir så glad ska ni veta. Ibland tror jag att det bara är jag som gillar sånt här som är lite för mycket. Men tydligen inte. Tack!
Glada och barnsliga och tantiga på samma gång. Alla sätt är bra sätt så här i gråaste November. Hoppas att ni får en fin och färgglad helg alla ni tappra där ute som kämpar på.
Jo jag lever och jag stickar. Ett par väldigt gröna vantar tex.
Jag virkar lite också. Det kan bli en filt så småningom. 2013 kanske...
Söndagarna har blivit en blockningsdag för mig, skönt att hasa omkring i ylleofflor och pyjamasbyxor och avsluta lite sånt som legat på hög. De här lovikkavantarna ligger tex på tork just nu. Systerdottern gillade dem och jag var osäker på storleken så hon fick prova och då kan hon ju lika gärna få dem nu som i julklapp.
Jag har påbörjat ett par till strumpor i avbruten moss-stickning, bra att ha som tv-stickning. Planen är att jag ska behålla de här själv eftersom jag gett bort mina andra par men vi får se. Bäst att börja tänka på julklappar kanske.
De här sockorna är dagens projekt. Underbart vansinning lyxigt garn blir som små mjuka moln att ha på fötterna för lille M. Jag har två helt olika smaker när det gäller bebiskläder, den ena är galet färgglad och mönstrad men den andra som jag också är väldigt svag för är tweedig och naturfärgad. Jag älskar bebiskläder som får ungen att se ut som en engelsk farbror ute på fasanjakt!
Den här västen passar absolut in på den beskrivningen. Tokfin. Ska försöka ta bättre bilder när den torkat. Egentligen är den inte alls sned och den har en varm kastanjebrun färg med små blå och grå tweedpluppar. Jag gissar att det är Rowan felted tweed men jag vet inte eftersom jag fått garnet i present utan banderoll. Mjuk och lätt som en smekning är den hur som helst. Kommer att bli jättefint med gubbtofflorna till.
Nu är det dags för nästa steg i vår renovering. Hallen är ett utav de mest slitna rummen och nu har jag tröttnat på att se eländet. Dessutom börjar det bli ohållbart att hänga jackor på köksstolarna. Snart är vintern här och då vill jag att hallen ska vara klar.
Det blir mycket spackling och slipning och målning innan vi är färdiga. Idag har jag börjat grunda panelen. (Jag har kommit längre än vad bilderna visar.) Så skönt att bli av med den fruktansvärda flammiga röda färgen. Panelen ska bli grå så som den var någon gång på 50-talet. I orginal har den varit brunbetsad för att imitera ädelträ med det känns inte som vår stil. Nej istället blir det grå panel, vita dörrar och foder, grått golv och Josef Franks "eldblomma" som tapet upptill.
Dörrarna har en miljon spikhål eftersom de har varit övertäcka med masonit men det är väl bara att bita ihop och spackla på.
Taket är sedan länge inspikat av min pappa och svåger och det blev ju kanonbra. Skönt att nåt är klart också.
Ytterdörren spar vi tills i sommar när man kan ha öppet och så. Den ska bli riktigt lejongul, kommer att bli toksnyggt till tapeten och huset. Det var något vi bestämde efter vår resa till Österbotten förra året, vi bara måste ha en gul ytterdörr som i Finland.
En sån där dag då det aldrig blir ljust. Eldar och packar upp bortglömda kartonger. (Allt för många sådana kvar för att det ska vara helt roligt.) Stickar några varv på den nya lilla flätstickade tröjan till Lilla M. Det är fint med tweed.
Först måste jag tacka för alla peppande och insiktsfulla kommentarer jag fått och får. Det är många som vet hur det kan kännas i November och det är alltid skönt att inte vara ensam.
