Fidra

 Mönster; Fidra av Gudrun Johnston. En tjock chunky mössa med ett grovt spetsmönster. Toppenbra mönster att följa och en mössa som beroende på garn kan passa de flesta.
Jag är fortfarande inte helt övertygad om att jag passar så himla bra i den här typen av mössa men jag ska ge den en chans nu i höst. Varm och gosig men ändå luftig är den iaf.

Garn; Mitt egna handspunna. Tjockt 3-trådigt navajoplyat, fibrerna kommer från min favoritetsybutik Threewatersfarm och om jag minns rätt var det Targhee och färgen heter 'Goldenrod'. Namnet passar så himla bra (Goldenrod är det engelska namnet på gullris), det gula går från gyllene till gulbrunt och mot gulgrönt i en perfekt melering.

Stickor; Precis de som mönstret säger, 5,5 mm och 6 mm.

Den lilla 40-tals koftan

 Någon gång här i somras när jag tog en paus från fönstermålningen kände jag ett behov av att testa nåt nytt. Jag har aldrig stickat intarsia, eller i vart fall inte med något som helst resultat, och jag ville se om jag förstår hur man gör. Och istället för att bara göra en provlapp eller dra igång ett stort projekt till mig själv gjorde jag en liten babykofta som prov.
Jag är jättesugen på att sticka en kofta med lite 40-tals siluett till mig själv så jag passade på att testa det också.

Koftan är stickad nerifrån och upp, upp till ärmhålen stickade jag den runt med en steek mitt fram. Samtidigt stickade jag också ärmarna från mudden och upp till ärmhålen. Sen satte jag ihop alltihop och delade den mitt fram för att kunna sticka intarsia. (Jag har hört talas om att det finns människor med superkrafter som stickar intarsia runt men det är inget jag ens ville googla hur man gör.)
Sen fortsatte jag att sticka bålen fram och tillbaka, med flerfärgsmönster på framstyckena och på bakstycket och enfärgade ärmar. Allt som allt hade jag 14 små nystan att hålla reda på och flerfärgsstickning med aviga varv. Det här låter kanske som en mardröm men det var faktiskt roligare än vad jag trodde, kanske framför allt för att resultatet blev så bra.

När jag ändå var i farten och lärde mig nytt passade jag på att göra en steek sandwich efter att ha hört Heléne och Johanne prata om det i Nördic Knitting. Här finns en tutorial av Kate Davies men jag använde inte den utan hittade på själv. Det hela går ut på att man gömmer klippkanten inuti knappkanten efter att man klippt upp steeken. Snyggt och prydligt men lite väl tjockt i det här garnet och på ett så litet plagg så på andra sidan stickade jag ett norskt belägg istället för att dölja klippkanten.

Perfekta vintageknappar hittade jag i gömmorna och koftan blev verkligen en riktig liten karamell.

Jag använde restgarn från gömmorna, Dandelion yarns rosy sport i ljusgrått och rosa och vitt och Filcolana cinnia i gult och mörkgrått.
Det var ett tag sen jag stickade den här nu men jag gissar att jag använde 3 mm stickor.

Nu har jag påbörjat en kofta till mig själv som är tänkt att vara i samma stil men vi får se om jag kommer använda mig av intarsia, jag är hur som helst inte rädd för tekniken längre.
  

                                                            Steek sandwich.

                                                   Norskt belägg.

                                           Minskningar på ärmen och boxig axel.

                                          Intarsia från insidan, snyggt och prydligt.

Nyspunnet

Jag har fått tillbaka spinnlusten igen. Nu är det super dunder roligt igen och jag surfar nätet efter både ny slända och lockande fibrer. Men jag har så mycket vackra fibrer hemma som ligger och väntar på att bli spunna så jag tänker börja med att spinna upp dem. Av någon anledning tror jag att fibrer inte ligger lika säkert i garnskåpet som garn, det är nåt med fluffet som gör att jag tror att de formligen lockar till sig alla möjliga hemskheter.
Jag övar på att spinna tjockare och jämnt, nåt som jag tycker är svårare än att spinna tunt och jämnt och den här gången är jag riktigt nöjd med resultatet.
Fibrerna har jag köpt från Manduzana.se och det är BFL i fantastiska färgen Blueberry Pie,
Garnet blev ca 210 m/100g och jag har tvinnat det tvåtrådigt.
 

Galdhöpiggen

 Så här blev den min egen Galdhöpiggen! (Mönstret finns att köpa här på ravelry.)
Jag har anpassat mönstret efter mina behov och min kropp ungefär så här;
Jag har lagt upp för storlek xxl men eftersom jag ville ha en kofta la jag till 6 maskor mitt fram för klippmaskor. Dessutom la jag till fyra maskor till för att få lite mer vidd och för att få resåren att stämma så som jag ville. Jag följde mönstrets instruktioner för de förkortade varven men dessutom har jag långsamt minskat så att koftan får en a-linjeform, oket har jag stickat efter storlek xl, lika så ärmarna.
När jag valde färger till min kofta utgick jag från de jag hade hemma (plus att jag fick rester i present av Amanda!) och jag köpte bara till ett par nystan ljusgrått till bottenfärgen. Därför fick jag trixa lite med mönstret för att garnet skulle räcka. Istället för originalets tre färger har jag använt fem färger och jag har lagt till ett flerfärgsmönster högst upp på kroppen före oket.

Jag stickade min kofta ca 10 cm längre än mönstret för jag ville ha en längre, slappare kofta som är mer som en jacka. Ärmarnas längd anpassade jag efter mina egna mått, dvs en bra bit kortare än i mönstret.
Jag la också till en ficka för att det kan vara praktiskt när jag ska använda koftan som ytterplagg, jag fodrade fickan med ett bomullstyg så att inte nycklar och annat letar sig ut genom fickans maskor.
Avslutningsvis stickade jag knäppkanterna innan jag klippte upp mitt fram. Jag hade gigantiska jättefina träknappar hemma som passade jättebra.

Garn; Jag har som sagt stickat i fem olika nyanser av Léttlopi, 7 nystan 0056 (ljusgrå) som bottenfärg, 1 nystan 0054 (ljus askgrå), 2 nystan 0058 (mörkgrå) till muddar och knäppkanter, 2 nystan 9426 (gyllengröngul) och 1 nystan 9264 (senapsgul). I vanliga fall väljer jag ofta garn med hög kontrast när jag ska sticka flerfärgsstickning men den här gången vågade jag välja mer subtila färger som nästan flyter in i varann och jag är så glad över det. Inspirationen kommer så klart från naturen, från stenar och lavar och grånat trä. Resultatet blev lågmält och mysigt och precis rätt.

Stickor; 3,5 mm till resårer och kanter, 4 mm till all enfärgad slätstickning och 4,5 mm till all flerfärgsstickning.

Hoppas att ni ska ha någon nytta av mina anteckningar och att ni blir sugna på att sticka en egen Galdhöpiggen!  

Håll käften, jag räknar! av Julia Skott

Håll käften, jag räknar är något helt unikt, en svensk stickbok som inte innehåller några mönster eller historien om stickning (nå ja lite stickhistoria får allt plats) utan en bok om att sticka och att vara en stickare. Mig veterligen har det inte getts ut någon liknande bok förut i Sverige och med tanke på bokens fina mottagande och försäljning har den varit efterlängtad.

Boken är en slags humoristisk betraktelse om livet som stickare. Eller "en ärlig, sur och rolig samling stickbekännelser" som det står på baksidan.
Trogna lyssnare av Rätt Avigt känner igen mycket av både ämnena och tonen i boken.
Allt från arga skåpet, garnbombning och syjuntan som feministisk rörelse är ämnen som känns igen från podden. Andra kapitel handlar om Stickarens sju dödssynder, varför du ALDRIG ska be okända människor på nätet om att sticka någonting åt dig (bara gör det inte!) och det här med hur stor en stash egentligen kan vara.

Jag tycker att boken är som bäst när Julia är allvarlig och fördjupar sig i stickningen och de mekanismer som styr oss stickare. Det hade varit intressant med ännu mer feministisk analys och lite mer utrymme för allvaret.
Men det säger nog mer om mig som person och stickare än om boken. Jag har ingen humor när det kommer till stickning, det är känt sen länge.
Jag älskar att det finns utrymme för den här boken och att den ges ut på Galago med vansinnigt snygg form och sjukt fina illustrationer. Stick-Sverige växer och det är helt fantastiskt.

Håll käften, jag räknar finns att köpa där böcker säljs.

Rapport från sockfabriken

 Det har blivit en del sockor under sommaren och än är inte jag inte mätt på att sticka strumpor så fler par lär det blir under hösten.

Det här första paret är en prototyp som kanske kan bli ett mönster så småningom.
Jag är väldigt förtjust i det här klassiska unisex-utseendet på strumpor och har stickat ganska många liknande till Per genom åren. Han gillar välsittande strumpor med ganska höga skaft, de här fick ett strukturmönster och en resårstickad hälkil som tillsammans gör att strumpan sitter bra på foten. Snyggt är det också.

Sockorna är stickade med Manduzana sock i färgen "Metal" och tårna är stickade i Easyknits Deeply Wicked på stickor 2,25 mm så klart.

 Till mig själv har jag stickat ett par restgarnssockor, bara helt vanliga från tån upp med istickshäl. Jag har utgått från det fantastiskt fina blåmesgarnet från Moods of Colors och sen matchat det med gult från Limmo design och ljusgrått från Manduzana och hälarna stickade jag med Regia tweed.