Tack för 2016!

För att fira det nya året och tacka för det som varit bjuder jag just nu på 10% rabatt på alla mina mönster på Ravelry.
Använd koden; dodergok2016 (utan mellanslag) när du handlar av mig från och med nu fram till midnatt imorgon och få 10% rabatt.
Här finns en direktlänk till min ravelrybutik.

Julsockor

Som traditionen bjuder fick nästan alla i min familj ett par sockor i julklapp även i år.

De här tre paren stickades veckan före julafton och bildkvalitén är därefter.

 Min yngsta lillebror önskade sig tunna sockor som får plats inuti skorna så han fick ett par randiga restgarnssockor stickade från tån upp med en istickshäl.

 Min systers sambo fick ett par riktigt tjocka sockor, stickade i dubbelt tunt sockgarn från tån upp.

 Min äldsta lillebror önskade sig tidigt i höstas sockor som skulle se ut som Converse-skor. Jag tittade på olika mönster på ravelry men hittade inget som jag tyckte var riktigt bra så istället gjorde jag min egen variant.
Jag utgick från konstruktionen som Nola's slippers har, och stickade på "flärpar" för snörningen. Det här var riktigt rolig stickning och min bror blev väldigt nöjd.

Julkoftan

 Mönster; Egentligen är det fel att börja prata om mönstret när jag ska berätta om den här koftan, vi måste börja med garnet.Tidigt i höstas (eller var det sent i somras?) fick jag en jättefin present av min kära vän Johanna, tre naturbruna härligt lanolinfeta 100 grams härvor med 2-trådigt ullgarn utan banderoller. Det var starten för hela det här projektet.
Jag visste att jag ville sticka någonting klassiskt, nåt som flirtar lite mot 40-tal och självklart med flerfärgsstickning eftersom det bruna garnet inte skulle räcka till en hel kofta.
Jag ville frångå min vanliga färgskala och utgick från det bruna när jag valde två dammiga pasteller, en rosa och en grön och så kompletterade jag dem med en naturvit.

Koftan är stickad nerifrån och upp och helt rak i kroppen. Jag har stickat runt med klippmaskor mitt fram och klippmaskor i ärmhålen.
Jag testade lite olika varianter av flerfärgsmönster innan jag blev nöjd, det blev en tydlig flirt med klassiska norska mönster. Luser, sicksackmönster och stjärnor.
Axlarna är formade med förkortade varv för att få en fin lagom sluttande form, sen är de ihopsatta med 3 needle bind-off.
Eftersom jag var osäker på hur långt det bruna garnet skulle räcka stickade jag halskant och knäppkanter innan ärmarna. Knäppkanterna stickade jag löst, fram och tillbaka och sen sydde jag på dem med madrasstygn. Knapparna är helt fantastiska, gamla, släta, undersydda pärlemorknappar jag samlat på mig från olika loppisar.
Jag förstärkte steekarna med virkning innan jag klippte och det blev så snygga kanter så jag har inte sytt i några band för att dölja klippkanterna.
Jag plockade upp maskor i ärmhålet och sen formade jag ärmkullen med förkortade varv, det blir en väldigt bra passform tycker jag och ärmen får ett skräddat utseende som passar den här typen av kofta.
Jag är så himla skrytigt nöjd med den här koftan, både passformen och tekniska detaljer som gör det där lilla extra men också över helheten, flerfärgsmönstret och att jag haft tålamod att rita om och repa upp tills det blev riktigt bra.

Garn; 3 stycken 100g härvor med okänt naturbrunt 2-trådigt ullgarn, allt garn gick åt. Dessutom naturvitt Kampes 2-tr ullgarn och smutsigt gammelrosa, färg 239 och dimmigt grön, färg 257 också det Kampes 2-trådiga ullgarn. Mindre än 50 g gick åt av varje färg.

Stickor; 2,5 mm till resårer och kanter, 3,5 mm till rundstickad slätstickning och 3 mm till ärmkullarna som stickades fram och tillbaka för att få samma stickfasthet.

Esping

 Mönster; Esping av Erika Åberg från boken Sticka vantar, sockor och lite till. Jag köpte den här boken tidigare i höstas och fastnade verkligen för de här sockorna. Per har önskat sig riktigt tjocka sockor som har plats för vanliga strumpor under och då passade det här mönstret perfekt.
Eftersom jag stickade med ett annat garn så valde jag att göra den minsta storleken, jag la alltså upp 56 maskor (det står 54 i mönstret men då går inte resåren jämnt upp) och stickade resår och sen minskade jag till 54 maskor när jag började sticka viggmönstret. Egentligen skulle jag nog ha lagt upp 52 maskor till resåren med tanke på Pers smala ben.
I original har sockorna en randig hällapp och sula och jag testade det först men med mitt garn blev det klumpigt och grällt på nåt vis så jag repade upp och stickade en enfärgad istickshäl istället och så fick det fina mönstret fortsätta under foten också.
Suddiga decemberbilder gör inte dessa supermysiga sockor rättvisa, de blev verkligen jättefina och jag ska slå till på ett par exakt likadana till mig själv.

Garn; I boken är sockorna stickade i ett vanligt lite tjockare ullgarn men jag valde ett förstärkt sockgarn, Navia sock i ljusgrått och mörkgrått. Det här är ett riktigt favoritgarn för mig, ett tjockare sockgarn med riktig ullkänsla men ändå slitstakt. vet inte riktigt hur mycket som gick åt eftersom jag passade på att sticka upp lite småskvättar, men minst 50 g av var färg.

Stickor; 3,5 mm

Bäckarbo, nu på Ravelry!

 Det är dags att presentera mitt nya vantmönster Bäckarbo. Bäckarbo är en flerfärgsmönstrad vante enligt klassisk norsk modell med kiltumme och mudd med infodring för extra värme.
I det här mönstret har jag velat kombinera ett klassiskt lite stramt stjärnmönster på handryggen med busiga mönsterkrockar på tumme och handens insida. Lite som ett lapptäcke i vantformat.

Sticka Bäckarbo i ett tvåtrådigt ullgarn med en sträckning på ca 300m/100g i två färger, A och B. Vantarna visas här i Kampes 2-tr ullgarn i mörkrött (den mindre storleken) och naturgrått (den större storleken) och Ateljé Norrgårdens 2-tr mohair i vitt. Vantarna på bilderna är stickade med vitt som färg A.
Andra garner som skulle göra sig fantastiskt bra till dessa vantar är Visjögarn, Ullcentrums 2-tr ullgarn, eller varför inte nya Manduzana 2-tr Gotland.
Det går åt ca 50 g av var färg.
Stickor: 2,5 mm till den mindre storleken (2,75 mm till den större storleken) och 2,25 till infodringen, eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet.
Stickfasthet: 32 maskor och 31 varv på 10 cm på stickor 2,5 mm till den mindre storleken (29 maskor och 29 varv på 10 cm på stickor 2,75 mm till den större storleken) i rundstickad slät flerfärgsstickning.
Vanten finns i två storlekar med två olika diagram (diagram A för den mindre storleken och D för den större storleken), liten dam och (större dam/smal herr). Den större storleken står inom parentes.
Mått: ca 22,5 (26,5)cm från mudden till toppen och ca 9,5 (10,5) cm tvärs över handryggen ovanför tummen.

Köp mönstret HÄR på Ravelry, just idag till reducerat pris!
Hoppas att ni kommer tycka om dem lika mycket som jag gör!

Fårbacken i Manduzana sock DK

 Amanda frågade mig om jag ville testa hennes nya garn eftersom hon inte riktigt hann det själv och naturligtvis ville jag det.
Garnet heter Manduzana Sock DK (det finns några härvor kvar i webbshoppen) och det är ett riktigt tjock och stunsigt sockgarn i superwash merino och nylon. Jag valde att sticka upp ett par av mitt eget mönster Fårbacken (mönstret finns att köpa här på ravelry) och garnet och mönstret gifter sig perfekt. Jag är alltid på jakt efter fina tjockare sockgarner och här har jag hittat en ny favorit och extra roligt att det passar så bra till mitt mönster eftersom jag är väldigt besviken på nässel-sockgarnet som jag stickade upp det mönstret i. (Det noppar enormt efter tvätt och håller inte för slitage alls.)

Jag hade en röd härva i färgen 'Venetian red' och en grå härva i färgen 'Mist' och det räcker till två par sockor i storlek 38 om man vänder på färgerna. (Ett utmärkt julklappstips om jag får säga det själv!)

Jag har stickat med storlek 3 mm på stickorna eftersom jag stickar löst och det blev en väldigt vacker yta i flerfägsstickningen men jag skulle kunna tänka mig att garnet passar jättebra till alla typer av barnplagg  på 4 mm stickor. Det ska bli spännande att se vad alla kommer att sticka med det här finfina garnet.

Viktigt att skriva i sammanhanget är att även om Amanda är en nära vän så skulle jag aldrig hylla hennes garner om jag inte tyckte att de var bra och ni kan alltid lita på att åsikterna jag har om mönster och garner i bloggen alltid är rakt igenom mina egna. Sen tycker jag alltid att det är extra kul att kunna lyfta fram duktiga svenska indiefärgare som sliter på för att vi som stickar ska få njuta av riktiga kvalitetsgarner. 

Havregrynströjan

 Mönster; Jag är så himla nöjd med min lila Brick som jag stickade tidigare i år att jag bestämde mig för att sticka en till. Min lila är ju en liten kort sak som är kortare fram än bak och med en rundad nerkant, den här gången ville jag ha en länge, något slappare vanlig tröja liksom.
Det jag verkligen gillar med det här mönstret är att halsringningen sitter så bra och den har så fin rundad form. Det är också jättefint med en sån här uppifrån och ner raglan där raglanökningarna ligger högre upp mot axeln. Men se upp så att inte ärmarna blir för vida, det gäller att prova sig fram så att man vet när man ska sluta öka för ärmarna.
Jag ville att min tröja skulle ha en slapp lite mer a-linjeaktig form så jag har inte gjort några minskningar under bysten utan bara ökat väldigt långsamt med långt mellanrum för en försiktigt utställd tröja. För att kompensera min stora byst har jag lagt in ett par förkortade varv över framstycket så att den inte blir kortare fram när jag har den på mig.

Garn; Det allra roligaste med en här tröjan är nästan garnet och framför allt färgen, en så in i bomben otippad färg för mig. Jag hade planerat för den här tröjan hela hösten och tänkte den i ett alldeles speciellt mustigt orangerött Magasin duett-garn, när jag hipp som happ hamnade på Syfestivalen i Stockholm tänkte jag att jag skulle handla garnerna på plats.
Döm om min förvåning när mina ögon bara drogs till alla underbara neutrala färger i Petras monter.
Det slutade med att jag kom hem med 5 nystan Supersoft i färgen Almond och 6 nystan Donegal Tweed i färgen Benvit. Det går nämligen åt mer av tweeden när man stickar med en tråd av var. En bit in i projektet fick jag kalla fötter och köpte ett nystan till av tweeden men det behövdes inte till slut. De båda garnerna blir tillsammans helt magiska tycker jag och tröjan fick den där diffusa, vackra och finstämda havregrynsfärgen. Jag är så glad och nöjd över att jag vågade tänka utanför mina vanliga färger.
En sak man ska tänka på när man stickar med Supersoft och Donegal tweed är att plagget krymper rätt rejält på längden, jag stickade min tröja ca 4 cm längre än vad jag ville ha den men jag hade kunnat sticka ett par cm till.

Stickor; Alla resårer med 3,5 mm och själva tröjan med 4 mm. Det blir faktiskt ganska glest före tvätt för mig men efter tvätt blir ytan perfekt.