Ett par gula fingervantar

 Mönster; Jag behövde ett par fingervantar så då stickade jag ett par, det behöver ofta inte vara krångligare än så för mig, jag gillar behovsstickning. Jag har inte använt något särskilt mönster utan stickat från minnet. Mudden är lite kragformad, jag började med att lägga upp 60 maskor men minskade mig ner till 54 maskor för handen. Tummen har en vriden tumkil som ökas på ett ställe på varje varv och jag gillar verkligen den typen av tumkil, den passar min hand himla bra.
Det är så jäkla roligt att sticka fingervantar tycker jag , nåt av det allra roligaste faktiskt.

Garn; Jag har använt ganska precis en 50 g härva av Tant Koftas Färgspel Spelsau lammull i färgen Vägglav. Jag tycker så mycket om det här garnet, perfekt för tunna, varma projekt.

Stickor; 2,25 mm för riktigt täta och varma vantar.

En tröja till M

 Mönster; Inget mönster alls, en helt vanlig raglantröja som stickas nerifrån och sen sätts kroppen ihop med ärmarna och så har jag gjort raglan-minskningar på vartannat varv. Naturligtvis har jag snitsat till det lite med förkortade varv i ryggen och en rund halsringning formad med förkortade varv men annars en otroligt basic tröja. Jag älskar såna här projekt som blir perfekta i sin enkelhelt. Lite väl lång i kroppen kanske för min smak men jag ville inte chansa eftersom Supersoft krymper på längden och jag vill att den ska ha lite längre livslängd än bara en vinter.
Jag har stickat många tröjor till den här ungen vid det här laget och det är alltid lika roligt för han blir alltid glad, använder tröjorna tills de är alldeles för små och han har hitills aldrig sagt att nåt kliar!

Garn; Alltihop är rester jag hade i skåpet, mycket har jag fått av fina vännen J när hon rensade sitt garnskåp. Det är rakt genomgående 1 tråd Supersoft och ibland en tråd Donegal tweed, ibland dubbel Supersoft och även lite transylvansk merino har fått gått med.
Bottenfärgen är en tråd blekt vitt supersoft och sen en tråd antingen transylvansk merino från Organic knitters, eller rester av Donegal tweed eller Supersoft från min havregrynströja. Det röda är dubbel Supersoft i färgen poppy och det svarta är också dubbel Supersoft. Det var jätteroligt att få till en hel tröja av rester och mönstret fick växa fram på ren inspiration. Inte riktigt en Pippi-tröja men nästan.

Stickor; 3,25 mm till resårer och 4 mm till resten.

#tantulltussvantar

Jag fick en fråga i somras om jag ville vara med och teststicka ett mönster till Anna Bergmans (Tant Ulltuss) nya vantbok. Jag har alltid varit i den andra ändan av en teststickning och aldrig teststickat någon annans mönster någon gång så jag tyckte att det både skulle vara roligt och nyttigt för mig. Det var en annorlunda upplevelse att verkligen bara sticka som det står och inte komma med några egna ändringar och anpassningar efter vägen. Utmanande och dessutom roligt att bolla med Sara som höll i teststickningen åt Anna. Så dyker rätt person och rätt tillfälle upp igen kan jag absolut tänka mig att teststicka fler gånger.

 Mönstret som jag teststickade heter Perstorp och jag tycker att vantarna blev så himla fina. Det är en rak vante utan tumkil och med ett flerfärgsmönster med tydlig retroflirt. Perfekt för dina restnystan med 2-trådigt ullgarn!
Originalet är stickade i gula och grå toner men jag valde istället rosa och grått och jag tycker att det blev superfint. Ett tips till dig som vill byta ut färgerna i diagrammet är att utgå från Annas tänk med en grå/vit/svart bas och så två olika nyanser ur samma färgfamilj som accent. Ett ursnyggt koncept verkligen.
Till mina vantar använde jag lite olika restgarner jag hade hemma, naturvit Kampes, gammelrosa Kampes, vinröd Kampes, beigegrå ofärgad ull från någon liten producent och antracitgrå Navia sock. Det går åt väldigt lite av varje färg så det finns stort utrymme för variation.

Jag tycker så mycket om mina vantar, dels för att de är superfina men också för att de har en lång skön mudd (som får mig att vilja ha en stylish ullkappa med lite kortare ärm) och passformen är riktigt bra för att vara en vante utan tumkil. Bra jobbat Anna!


Som tack för teststickningen fick jag ett exemplar av nya boken #tantulltussvantar och fast än jag bara hunnit bläddre lite så måste jag skriva ett par ord om den.
Om någon kommer ihåg min recension av Annas första bok #tantulltussockor så saknade jag lite mer av Anna i den boken därför var det extra fint att läsa förordet i den nya boken. Här får vi veta lite mer om hur Anna Bergman blev Tant Ulltuss med alla sveriges stickare.
En annan sak som jag verkligen uppskattar är att vantarna har olika konstruktioner, tummar och storlekar och varierande garner från olika producenter. Det gör det lättare att hitta en vante som passar dina händer och ett garn som du kanske redan har hemma i garnskåpet eller åtminstånde går lätt att byta ut.
Boken innehåller 24 mönster i samma färgglada, lekfulla stil som Tantulltuss sockor och jag tror att de allra flesta vantstickare hittar sitt eget favoritmönster. Några av mina favoriter förutom Perstorp är Anna (där mitt mönster Galdhöpiggen fins med på bilderna!), Island och Kastanj (som jag vill börja på genast).
Jag tror att boken har premiär på Syfestivalen i Stockholm men efter det kommer den gå att köpa via tantulltuss.se tror jag.

Den gröna koftan

 Jag har bara stickat tre koftor/tröjor till mig själv hitills i år. Det här är den tredje och jag har så mycket att säga om den så jag inte ens vet var jag ska börja. Jo jag måste börja med garnet!

Om du har en nära vän som är garnfärgare kan det hända sig så att hon inte har tid att sticka upp stora plagg för att se hur garnet beter sig och då kan det hända att du får frågan om du vill teststicka en ny garnbas. Och det vill du. Den här koftan är resultatet av den teststickningen och alltså ett samarbete mellan Manduzana och Dödergök. Jag har sedan länge delat med mig av mina tankar kring garnet till min uppdragsgivare och nu har jag äntligen samlat ihop mig för att skriva det här blogginlägget.
Vi börjar väl som vanligt med

Mönster; Jag har inte använt något mönster till den här koftan men däremot har jag använt mig av en metod som jag gärna delar med mig av. Jag har sen tidigare stickat två stycken Brick (ravelrylänk) och jag tycker att det är ett toppenbra basmönster, den stickas uppifrån och ner och man kan forma tröjan lite som man vill efter en rund halsringning. Halsringningen är just den detaljen som jag är mest förtjust i.
Så istället för att räkna ut maskantal från början så har jag lånat halsringningen från Brick, fast egentligen inte så mycket mer. Jag ville ha en kofta som passar bra till byxor, en lite längre vardagskofta med ganska tight passform. Ett bra "lager på lager"-plagg. Min kofta har lite puffiga ärmar i dubbel mosstickning och en slätstickad figurformad kropp. Jag har stickat runt, uppifrån och ner med sex klippmaskor mitt fram och jag har format kroppen dels med ökningar och minskningar i sidan men också med en hel del förkortade varv. I vanliga fall brukar jag ju lägga in förkortade varv i ryggen för en sänkt halsringning fram men den här gången formas halsringningen först genom att man stickar den fram och tillbaka och ökar maskantalet eftersom för framstycket innan plagget börjar stickas runt. Så istället har jag lagt in förkortade varv på framstycket för att ge extra plats år bysten. En toppenmetod för tighta tröjor och koftor. Särskilt som det blir helt osynligt. Jag har helt enkelt provat mig fram och lagt in förkortade varv där det behövs.
Den här gången virkade jag innan jag klippte upp och nu när jag gjort det några gånger blir det så snyggt (iaf i enfärgade plagg) att jag inte bryr mig om att sy på ett band eller stärka upp klippkanten på något annat vis.
Knäppkanterna stickade jag innan jag klippte och det är också ett bra tips eftersom man inte är där och drar och pillar nåt mer sen.
Avslutningsvis gjorde jag om provlappen till en ficka, för det är alltid bra med en ficka.

Jag är så väldigt nöjd med hur den här koftan blev, den fyller ett tomrum som jag hade i garderoben. jag gillar att modellen är enkel och att den inte skriker så högt utan låter garnet tala. Ja för nu måste vi prata om garnet!

Garn; Koftan är stickad i Manduzana 2-trådig Leicester i färgen "Gran". Det här garnet är i mina ögon helt unikt i Sverige.
Det är ett helt svenskproducerat garn där ullen framställs på en kravcertifierad gård i Granhammar, sen spinns garnet på Båvens spinnhus och i slutändan färgar Manduzana garnet i sina klara, starka signaturfärger. (Klicka på länken för att läsa mer.) Garnet i sig är helt fantastiskt med en magisk glans och ja jag vet att ordet magiskt överanvänds men det här är magiskt på riktigt. Jag har haft förmånen att se och arbeta med den här garnet på plats hos Karin i Granhammar och jag är så imponerad och ödmjuk inför hennes yrkeskunnande och hur hon brinner för djuren.
När sen Amanda färgar blommar garnet ut ännu mer, det är då det blir unikt när ett småskaligt producerat garn inte bara finns i naturfärger.

Garnet har en löplängd på ca 230 m/100g och det är både glansigt och lite luddigt med en mjuk aura och det är varmt som bara tusan. Jag har inga problem med att ha garnet direkt mot huden men jag är ju känd för att inte tycka att någonting kliar så jag gissar att de flesta skulle kalla garnet rustiskt. Men absolut inte stickigt! Det var dessutom som en dröm att sticka med, så pass mycket att jag drog ut på stickningen mot slutet för jag ville inte att den skulle ta slut.
Till en lång kofta i storlek xxl gick det åt ca 550g garn.

Stickor; Jag stickade kroppen med 3,5 mm stickor men jag är också känd för att sticka löst så jag skulle säga att det här garnet går att sticka med allt från 3 mm till 5 mm beroende på vilket uttryck man är ute efter. Resårerna stickade jag med 3:or.

Ja just ja, jag köpte till slut efter mycket velande färgade bruna kokosknappar från YlloTyll och det blev jättebra.

Ännu fler små kläder

 Mönster; Ett till litet set blev till när jag letade igenom restgarnslådorna efter passande projekt för några veckor sen.
Den här gången har jag inte använt några mönster utan jag har stickat på efter eget huvud. Både byxorna och tröjan är stickade i ca storlek 3-6 månader men allt är ju relativt, särskilt bebisar.

Tröjan är stickad uppifrån och ner med raglanärm och ett sprund mitt fram, ärmarna är lite åt det korta hållet med flit. En väldigt bra baströja med lite smalare passform tänker jag.

Byxorna är i lite pösig modell med resår upptill och en stickad kil bak (stickad med förkortade varv) för bättre passform. Jag har stickat många byxor av den här typen till olika barn och det är verkligen en så bra modell.

Garn; Det här är två riktiga lyxprojekt, supermjuka och med vacker lyster i handfärgat garn men jag har inte full koll på vad jag stickat med.
Tröjan är stickad i Sannsticks handfärgade babyalpacka/silke i en perfekt melerad ljunglila.
Men byxorna vette 17. Det gröngula är ett superlyxigt sockgarn och det bruna har jag ingen aning om men det känns som en silkeblandning.

Stickor; Jag tror att jag använde lika dana stickor till båda projekten, 2,25 mm till alla resårer och kanter och 2,5 mm till slätstickningen.