En alldeles egen Pippi-tröja

 Mönster; Å vad jag har mycket bra saker att säga om den här tröjan. Det är just en sån här tröja jag längtat efter länge. En lagom tjock, varm, smidig, klassisk tröja med riktigt lång ärm och ledig passform men ändå välsittande över axlarna.
Och framför allt, äntligen har jag en alldeles egen Pippi-tröja!
Jag började med att sticka den här uppifrån och ner med tanken att den skulle ha ett sprund fram men det slutade med att jag repade upp en nästan hel tröja. Jag var inte nöjd med passformen.
Istället så stickade jag den nerifrån och upp, med en ganska tydlig a-form som passar min kropp. Sen valde jag att gör ett runt ok istället för ett raglan-ok och jag tycker att det blev jättebra. Jag gillar särskilt passformen över axlarna ihop med den ledigare kroppen. Tröjan blir på det viset väldigt lättburen och jag behöver inte fundera på vad jag ska ha på mig till som passar.

För att få ihop ränderna över oket så var jag tvungen att ha två röda ränder bredvid varann på ärmarna och jag var tveksam först men nu stör jag mig ingenting på det.

Garn; Garnet är Manduzanas fantastiska nya garnbas (och ja den är faktiskt fantastisk). Manduzana Falkland DK (75% Perendaleull och 25% Corriedaleull 250 m/ 100g) Ett obehandlat mjukt och fluffigt garn som ger väldigt vackra maskor. Det värmer väldigt bra också.
För full transparens ska jag tala om att Amanda frågade mig om jag ville testa hennes nya garn i ett större projekt för att sen återkoppla till henne och tala om vad jag tycker. Jag har alltså inte fått betalt för att tycka någonting om garnet. På ett sätt är det sjukt att vi lever i en tid där jag ska behöva tala om att ingen köpt min åsikt men å andra sidan är det viktigt att vara just transparent i de här frågorna.
Och jag tycker så mycket om garnet, det passar verkligen mitt handlag och jag älskar hur vackra maskorna blir utan att jag behöver anstränga mig.
Jag har använt den naturfärgade (ofärgade) grå som grundfärg och det gick åt 5 härvor av den. Den varmt mörkbruna heter Rubeus och den perfekta roströda heter Weasley och det gick åt en härva av var ungefär.

Stickor; Jag använde 3 mm till resårer, 3,5 mm till det enfärgade och 4 mm till flerfärgsstickningen.

Northman mittens

 Mönster; Premiäranvände mina Northman mittens idag och passade på att ta några snabba mobilbilder. Egentligen så började det här projektet med att jag försökte sticka Ysoldas Milet-vantar men misslyckdes totalt med stickfastheten på dem och efter två omstickningar kan jag fortfarande inte ha dem (mer om det en annan dag). Men jag ville verkligen ha ett par blå och vita vantar med gula detaljer så det fick bli ett par Northman mittens istället. Eller nu ljög jag lite för först tänkte jag att Per skulle få de här men de blev alldels för små för honom.

Jag har stickat det här mönstret förut och det är ett väldigt fint mönster men det har massiva passformsproblem. Skulle man använda det garn och de stickor som anges i mönstret skulle man få en mycket bred och mycket kort vante.
Jag har stickat i mycket tunnare garn och med mycket tunnare stickor och lagt till en hel del på längden för att få ett par vantar som passar mig.

Jag har lagt till en resår och en Lettiskfläta längst ner. Sen har jag anpassat maskantalet så att muddmönstret går jämnt upp (det gör det inte om man bara följer mönstret). Jag har stickat tumkilen längre och med fler maskor och jag har gjort en helt ny topp.
Jag har inte stickat något foder.

De är så sjukt snygga de här vantarna men de har som sagt sina problem, den här typen av norsk tumkil är inte min favorit. Det är kanske den snyggaste tumkilen som finns men den passar inte min hand, jag vill helst ha tumkilen i sidan och inte inne i handen.
Men en väldigt rolig stickning och en vackert slutresultat är ju inte fy skam och jag har ett par nya vantar.

Garn; Det blå är Rauma finull i färgen Blåbär, det gula är också Rauma finull i färgen brunost och det naturvita är gammalt Morjärvsgarn som min kompis Johanna hittat på loppis. Det känns nästan som om det kan vara ett blandgarn med mohair i men är inte säker.

Stickor; 2,5 mm till resåren och 2,75 mm till resten. Tror jag.

Mysteriemössan nummer 4

 Mönster; Tjoho, 2019 startar mycket bra med årets första FO. För fjärde året i rad bjöd Nördic Knitting in till en mysteriestickning över jul och nyår och som vanligt är det Johanne Ländin som ligger bakom mönstret. Det här är den tredje mysteriemössan jag stickar (jag hoppade över förra året) och den här är finast av dem allihop. En stickresa genom Sverige med traditionella mönster vackert sammanflätade av Johanne.
Den här gången var inte bara mönstren traditionella och till viss del folkliga utan även stickfastheten. Jag landade på den tätaste stickfasthet jag någonsin fått till, 38 m/ 10cm före tvätt och redan där borde jag har hört varningsklockorna ringa.
Jag har ett stort huvud på ca 60,5 cm omkrets och jag borde nog ha besinnat mig lite med stickfastheten.
Så här gjorde jag; jag la upp 156 maskor till den rutiga kanten för jag har erfarenhet av att jag har svårt att få till en hård stickning med den typen av maskor, sen ökade jag inte hela vägen upp till fullt maskantal efter kanten utan bara till 198 maskor för jag ville inte att mössan skulle bli för "svamp-formad" utan mer som en traditionell toppluva. Efter den första ledtråden ökade jag 18 maskor till för att få rätt maskantal, jag la dessutom till två enfärgade varv till, dels för att få lite mer längd (stickfastheten hade börjat oroa mig här) men också för att avgränsa mönstren lite mer från varann så att det skulle bli mindre störande att mönster 1 och mönster 2 inte följer linjerat efter varann pga mina ändringar i maskantalet.

Resten av mössan har jag stickat exakt efter mönstret. Eftersom jag ville att den skulle se ut mer som en folklig luva så la jag till en påtad snodd och en tofs som avslutning.

Jag ska inte ljuga, mössan var alldeles för liten när jag var klar och jag blev lite ledsen i ögat men eftersom jag är envis så tokblockade jag den och nu kan jag faktiskt ha den. Jag tvättade mössan som vanligt för hand i ulltvättmedel sen proppade jag den full med knöliga plastpåsar (verkligen PROPPADE) och formade den i den formen jag ville ha den. Och det funkade!
Nu är stickfastheten 36m /10 cm (rätt stickfasthet enligt mönstret). Jag hade kunnat ha en lite större mössa men det är väldigt vackert med en sån här tät stickfasthet, mönstret kommer fram på ett väldigt vackert vis. Mössan är inte alls stabbig som en hårdbrömacka utan smidig och väldigt varm.

Allt som allt är jag toppennöjd och roligt att börja det nya stickåret så här färgglatt och folkligt.

Garn; Mönstret rekommenderar ett garn med 400m/ 100g men jag ville verkligen dels ha folkliga färger och börja sticka på en gång så jag rotade i garnskåpet och hittade rött Rauma finull, färgen heter Lingon och grönt Tant Kofta Färgspel Spelsau lammull i färgen Granskog. Jag är väldigt nöjd med mitt garnval, hade jag valt tunnare garn hade mössan förmodligen blivit allt för liten och hade jag valt något annat än rent obehandlat ullgarn hade det blivit vanskligt att blocka mössan så hårt.
Mindre är 50g gick åt av var färg.

Stickor; Jag stickade med 2,25:or förutom de enfärgade varven efter kanten och mellan mönster 1 och 2, de stickade jag med 2:or.