lördag 26 september 2020

Setesdalskofta med runt ok

Mönster; Äntligen har jag stickat ett riktigt drömprojekt! Jag vet inte hur länge jag har velat sticka ett riktigt traditionellt norskt mönster. (Fast på mitt vis så klart.) Det var iaf för över ett år sen som jag började spara skärmdumpar på olika Setesdalskoftor och tjata på mina stickande vänner om vilken färg som EGENTLIGEN är bäst och vilket garn jag borde välja. Det finns ju en uppsjö av fantastiska norska mönster så det var svårt att välja men det är någonting med de där "kryssen" på oket som tilltalar mig speciellt med setesdalsmönstret. Sen råkade jag ha ett häfte från Sandnes hemma med just det mönstret med runt ok så det var rätt självklart att valet föll på den tillslut. 

Mönstret heter; Setesdal damekofte med rundfelling och finns bla i häftet Sandnes Tema 46, Norske Ikoner Voksne.

Jag har gjort en del ändrigar men inte så många. Jag har kortat av den på längden en hel del. Tanken var att den skulle passa till mina nya favoritbyxor med väldigt hög midja som är det jag klär mig helst i nu för tiden och jag blir så glad när jag ser att jag tänkte helt rätt med längden. Passformen är över lag väldigt bra. Den är tight men känns inte tight och det finns gott om utrymme att röra sig. Kanske är den lite, lite vid i oket men den blev mycket bättre efter tvätt och blockning. (Jag stickade storlek xxl men hade kanske kunnat göra xl i oket.)

Annars la jag till några förkortade varv i nacken och gjorde ringningen mindre, den är väldigt vid i original. Jag stickade knäppkanterna lite annorlunda också med en icord-kant längst ut på båda och jag stickade inga belägg som döljer klippkanten. Knapparna kommer från sandnes de också och är i förvånansvärt tung metall, vi får se hur kanten orkar bära upp dem med tiden.


Garn; Jag visste att jag ville ha ett rent ullgarn för jag vill att den här koftan ska räcka länge men jag velade en lång stund mellan Rauma finull, Visjögarn och Kampes 2-trådiga. Det som fick mig att till slut välja Kampes var färgen. En lång stund lutade jag åt att jag skulle sticka en grå "klassisk" variant men sen hade jag sett en sån otroligt fin gul och jag är så glad över att jag gick på magkänslan och valde Gammalt guld (färgnr 266). Den här färgen är liksom ljuvlig rakt igenom, som brynt smör eller kanske ännu mer som messmör och stubbåkrar. Älskar den helt enkelt. För mjukt och fint mönster så valde jag naturvitt mot den brända gula.

Jag har lite svårt att komma ihåg hur mycket garn som gick åt men typ 350g gult och 150 g vitt.

Stickor; För att få rätt stickfasthet behövde jag ha 2,5 mm till resårerna och 3,25 till flerfärgsstickningen. (Jag köpte nya sylvassa 3,25:or för att stickningen skulle bli riktigt njutbar.)