Gothisk i sinnet

Det har inte varit en bra dag idag. Vissa dagar lägger sig allting på hög känns det som, eller så är det 30-årskrisen som talar. Mannen är fortfarande borta på jobb och det känns märkligt och mystiskt, min katt har ögoninflamation och ska ha ögondroppar tre gånger om dagen och en utav mina grannar talade om för mig imorse att hon störs av att Charlie skäller när han är själv. Ja vad svara man på något sådant? Grejen är att han aldrig är själv eftersom han inte klarar av det men igår var jag till affären i 25 minuter och då hade han tydligen skällt hela tiden. Nu känns det som att den enda lösningen är att helt enkelt aldrig lämna honom själv över huvud taget, men då kan man ju heller inte träna på att vara själv. Moment 22.
Dessutom fyller jag år imorgon och det brukar jag verkligen tycka om men nu vet jag inte ens om mannen kommer att komma hem och det är till råga på allt våran ettåriga förlovningsdag. (Obs! jag fyller 28 INTE 30 så det är inte dödsstarff på att inte komma hem.)

Å har gjort det bästa för att muntra upp mig iaf, med god kikärtssoppa, skogspromenad och sticksälskap. Jag är klar med både mohairkoftan och mina Zokni-sockor. Å har introducerat mig i toe-up sockornas värld och det var riktigt roligt, dessutom är det självrandade fabel garnet riktigt snyggt! Det ni!

Bilden kommer från Uppsala domkyrka, ett besök där kan rekomenderas om man känner sig lite gothisk...