Om merinofåren och det dåliga samvetet

Jag känner att jag inte kan hålla mig helt tyst i den här merinoullsfrågan. Först hade jag tänkt hoppa över den med tanke på att jag bara sett nyhetsinslagen och inte Kalla Fakta, men sen ändrade jag mig.
Den självklara frågan som jag vill ställa rakt ut i stickbloggsvärlden är ju så klart; Visste vi egentligen inte det här sen tidigare? Är det inte så att vi väljer att blunda för eventuellt djurplågeri, miljöförstöring och barnarbetare när det handlar om vår stora passion och hobby?

Textilindustrin är en utav de smutsigaste och mest vidriga industrier som finns i världen, både när det handlar om utsläpp, djurhållning och inte minst rena slavlöner. Nu står ju stickgarnstillverkning bara för en bråkdel av all textilindustri men ändå.

Jag har ju redan i tidigare inlägg avslöjat att jag är en miljönörd, jag får alltid fina och creddiga resultat på "klimatsmart"-tester och jag tänker aktivt på miljöfrågor varje dag.
Jag är väldigt noga med min mat, köper mycket ekologiskt och äter sällan kött.
Bojkotten är min ständiga käpphäst och jag är en medveten och bångstyrig konsument.

Varför är jag inte lika noga med mina kläder eller med mina garninköp kan man ju fråga sig.
Kanske av ren snålhet, kanske en släng av trötthet, det är ju jobbigt att vara präktig och duktig hela tiden. Lite fåfänga handlar det också om, det är lätt att köpa de snyggaste jeansen och inte de mest miljövänliga.

Men jag vill ändra mig, jag vill bli en medveten garnkonsument också, frågan är bara var man ska börja. Hur vet man egentligen vad som är bäst att handla. Svenskt är ju alltid bättre när det handlar om djurskötsel, löner och frakt, men ur miljösynpunkt när det handlar om färger och kemikalier vet jag inte.
Eko-garn är ju väldigt trevligt och bra på alla sätt men ofta hysteriskt dyrt och kanske inte i de mest tilltalande färger.

Sen blir det känsligare, hur mår till exempel mina älskade alpacor där borta i Sydamerika som producerar mitt favoritgarn och hur mår arbetarna i fabrikerna? Är det små barnhänder som har spunnit och färgat och arbetat vid farliga maskiner rent av?
Visst blir man lite illamående av tanken?!

Ska man bojkotta all merinoull? Jag tror inte att jag köpt någon merinoull från Australien utan min kommer ifrån Sydamerika, hur behandlas fåren där? Passar de bättre i sydamerikanskt klimat och slipper få skinkorna flådda för att undvika parasitangrepp?

Om vi ska vara helt ärliga så är det få länder som har så stränga djurskyddslagar som Sverige och ändå är inte våra tillräckliga. Det finns ju en anledning till varför jag aldrig i livet skulle köpa kött som kom någon annan stans ifrån...
Det enda positiva med fattiga fårfarmare och bönder i U-länder är att de har inte råd att plåga sina djur för de har inte råd med att de dör. Krasst och kallt konstaterat, men vad är viktigare, djur eller människors villkår?

Den slutliga frågan är ju om vi ska börja skämmas för våran hobby nu? Om det som var det roligaste i livet helt plötsligt ska bli något skamligt? Om stickbloggare som fortsätter att sticka i merinoull kommer att utpekas som djurplågare och om jag ska gömma min underbara Candleflame-sjal i babymerino från Malabrigo längst ner i någon mörk låda?

Jag har egentligen inga svar, om någon som vet mer om sydamerikansk garntillverkning ( och alla annan textilindustri) läser det här får ni väldigt gärna kommentera, ni får väldigt gärna skicka länkar också.