Dimmiga dar

En vacker och svettig man i sina bästa år.

Nu är den galna veckan slut, jag har jobbat och jobbat och jobbat. Vi har haft Öppet Hus på jobbet och det har varit hur mycket som helst att förbereda. I torsdags var jag 13 timmar på jobbet!

Men nu är det höstlov och lovet inleddes med pompa och ståt i lördags med att jag och vännen L dog och kom till himlen.

Håkan var vacker och svettig och magisk och tragisk och alldeles, alldeles underbar!

Vi dansade och sjöng och hoppade och skrek och skrattade och log de bredaste leenden ni kan tänka er. Ett par klädsamma tårar trillade också längs med kinden. Allt var som det skulle med andra ord.

Förutom att jag tappade bort min svarta nya lövsjal (det enda egenstickade som jag någonsin tappat bort för övrigt), surt surt surt. Men jag hoppas att någon som gillade den hittade den och sliter den med hälsan.

Igår bakade jag bagarstugebak hela dagen, roligt och gott men nu är jag trött och slut.

Den här veckan ska jag bara sticka och gå långpromenader med hundarna.

Imorgon utlovas stickbilder!

En peppad och posig gök innan konserten.

Två lyckliga och svettiga kvinnor i sina bästa år.