Jag känner mig lite oinspirerad på stickfronten, ingenting blir riktigt som jag vill och inget projekt lockar mig särskillt mycket. Halva sockpar ligger och längtar efter makar och hälar, garn bildar maskor som bildar garn igen. Det känns som om det var längesen jag stickade någonting riktigt storslaget. I brist på inspiration går jag suddiga kvällspromenader i duggregnet och lyssnar på Kate Nash och drabbas av någon slags kärlek.
Låter härligt att drabbas av någon slags kärlek.
SvaraRaderaNär jag får en eller flera inspirationslösa dagar då brukar jag gå in på din blogg...du har alltid ett leende på dina läppar...ibland behöver man inte alltid vara kreativ..bara man är glad ändå...och det är ju alltid du :-)
SvaraRadera