Att sticka efter mönster

Jag stickar bebisbyxor i Debbie Bliss babycashmerino efter ett Dropsmönster. Det får mig att fundera över det här med mönster. Svenska mönster och mönster på engelska. När jag började sticka stickade jag inte efter något mönster alls, jag hittade på själv och jag lärde mig så småning om någon slags standard raggsocka som min mormor brukade sticka. Sen när jag blev äldre och ville börja sticka lite andra saker stötte jag genast på patrull. Jag tyckte att mönstren var så förbannat svåra att läsa och förstå, bara en massa paranteser och förkortningar. Blä sånt fick jag nog av på mattelektionerna på den tiden (vi pratar typ högstadie och gymnasie här) och jag gav upp. När jag blev ytterligare lite äldre och hade gått min textilutbildning (Hjälp det är över 10 år sen!) och mitt textilintresse verkligen tog fart var jag fortfarnde skeptisk till de där mönstren. Men jag tragglade på och suckade och stönade och ofta gjorde jag om helt efter eget huvud.

Det var först när jag blev stickgalen på riktigt och jag upptäckte alla engelska & amerikanska mönster som allt föll på plats för mig. Visst var det lite läskigt och smått obegripligt från början men med hjälp av en handskriven lapp med översättningar av de vanligaste stickorden kastade jag mig ut i det okända och vips blev jag bättre på att sticka på engelska än på svenska. OM jag vill förmedla nåt med den här bloggen så är det att man måste våga och det gör ingenting om det blir fel, alltid lär man sig något. Och när man väl lärt sig de där första engelska förkortningarna så öppnar sig en helt ny värld. För fy tusan vad tråkigt det vore att bara sitta med dåligt skriva Dropsmönster och klia sig i huvudet och svära.

Det finns en ordlista på stickamera, den är en bra början.