Hej Augusti! Vill du bli min vän?

Varje år gör Augusti mig vemodig, jag tänker att snart är sommaren slut. I år är jag glad för att det snart är över. Det har varit en fruktansvärt jobbig sommar, vännen L och jag utnämnde den till den sämsta. Kanske för att det började så bra men högtflugna planer och kär och lycklig bästis. Jag såg framför mig långa ljusa nätter fulla med fniss och fina soliga dagar på bryggor och i trädgårdar och den där magiska känslan av att allt kan hända. Sen blev det mest pannkaka av alltihop, den största pannkakan tror jag åter igen att vännen L sa. Allt blev liksom upp och ner och jag drabbades av någon slags sommarpanik, för nog måste det hända något annat något bättre, det är ju liksom sommar!?

Kanske är det ändå dags att Augusti får sin chans? En sista chans att samla några fina sommarminnen 2011. Vi började igår med ett djurparksbesök och många hysteriska skratt i bilen. På fredag drar mannen och jag ut på äventyr, vi ska se västerdalarna och besöka stickläger i Fattigskogens Vildmarksby, krama alla fina stickerskor jag saknat den här sommaren och prata i bilen i flera timmar. Sen på lördag fyller fina jättegravida lillasyster 30 år och det blir familjefest. Kanske blir Augusti den finaste någonsin, för att väga upp all pannkaka?

Tillsvidare och däremellan renoverar jag fönster och virkar vita kanter på mina mormorsrutor. Att vara nyttig känns bra i själen. Annat som känns bra i själen är att få två stora kramar av fina pojkarna på Hemköpsparkeringen, det fick mig att längta tillbaks till jobbet och tänka att det är inte så dumt att sommarlovet tar slut heller.