Hönsgalen

Ja som ni märker har jag blivit totalt hönsgalen. En sjukdom som är ganska smittsam ska jag tillägga så fortsätt att läsa under eget ansvar.

Det här är Astrid min dvärgkochinhöna. Hon har också börjat värpa nu och nästan varje dag ligger det ett litet perfekt Astrid-ägg i hönshuset. Hon är så himla fin och snäll och jag skulle gärna ha några fler dvärghöns bara för att de är så behändiga.

Nu värper hönsen ungefär 4 ägg om dagen i snitt, ganska bra på sju höns. Det är Astrids ägg i mitten, fint va?

Holger har blivit en helt annan tupp sen han blev könsmogen. Han är gullig mot hönorna och visar dem god man och mysiga värpplatser, hoppas att han i framtiden är bra på att varna för faror och att han är snäll mot kycklingar.

Hela gänget ute i solen här om dagen. Snö är inte jätteroligt men sol och hampfrön lockar ut dem.

Sen var det ju det här med det smittsamma med höns. Min syster har ju bivit ika tokig som jag om inte tokigare. Idag har jag varit och hälsat på hennes underbart blandade flock. Hon har en dvärgkochin, en gul orpington, en isabar, en legbar, två hedemorahönor och en blandras tupp md brahama i sig.

Eftersom hennes flock är blandad så får hon många olika äggfärger. Än så länge är det ganska små nybörjar ägg, hur gulliga som helst. Här syns ett orpingtonägg (det bruna), ett hedemoraägg (det cremefärgade) och ett legbarägg (det vita).

Kåre, stor och ståtlig blandrastupp.

Vackra Gunhild, legbar en ras som jag är superförtjust i, hon är otroligt vackert tecknad.

En mördande blick från fluffiga och fina Gördis, orpington.

Det här är den enda av syrrans som inte värper än, det är Sibylla hon är en isbar och hennes ägg kommer att vara gröna när de väl kommer. Jättefint att ha ägg i många färger, det vill jag också ha så det kommer nog att utökas lite här hemma fram mot våren. Tur att det finns gott om plats i hönshuset.