Sigbart

 Mönster; Sigbart av Kamilla Svanlund från boken "Vantar för alla årstider". Först av alla så vill jag säga att jag älskar utseendet på de här vantarna. De har alla element som jag gillar, en klassisk norskinspirerad look, en lite så där hemvävd och rustikt känsla. Allra bäst tycker jag om insidan på vanten, den är genialisk i sin enkelhet. Med detta sagt, satan vad jag har krånglat med dessa vantar!
Dels så valde jag att sticka dem till min man vilket i sig var en utmaning eftersom alla modellerna i boken ( iaf de jag stickat hittills) är väldigt små i storleken så jag var tvungen att justera en del men också för att mönstret vägrade sätta sig i huvudet. Jag har repat upp dessa så många gånger att jag tappade räkningen.
De här ändringarna gjorde jag: jag la upp med stickor 2,5 mm men sen stickade jag vantarna på stickor 2,75 mm istället (jag hade kunnat gå upp till 3:or om jag haft lite tjockare garn), jag stickade tumkilen en rapport längre innan jag satte över maskor på tråd. (Jag hade också kunnat öka mer för tumkilen men det hade blivit krångligt senare i mönstret att få till det snyggt.) Jag ritade en helt ny topp för att förlänga vanten, egentligen slutar den med rosen/stjärnan och jag förlängde tummen med en hel rapport också. Nu passar de min man som har väldigt smala händer för att vara en vuxen karl men det hade inte gjort något om de varit lite vidare i tumkilen. Jag är överlag inte så förtjust i såna här "norska" tumkilar, de är väldigt fina men jag tycker att det blir bättre passform när tumkilen går utanför handen om ni förstår hur jag menar.
Men jag är ändå övervägande positiv till Sigbart för vi vet ju att det är utsidan som räknas.

Garn; Grått Kampes 2-trådigt ullgarn och mörkgrönt Hifa 2 (rester från Lisa) Jag vet inte hur mycket som gick åt men det var inga stora mängder.

Stickor; 2,5 mm och 2,75 mm som sagt.