2014

Vad tusan ska jag skriva om året som gått egentligen?

Så där vid första tanken är det lätt att fastna på det negativa, för det går inte att sticka under stol med 2014 varit ett sorgligt år och jag har varit ledsen mest hela tiden. Livskris, familjekris och samhällskris är ord som summerar det gångna året rätt bra. Men eftersom jag har det sorgliga i så färskt minne tänker jag istället påminna mig själv om allt bra som hänt 2014.

Så här kommer den, Dödergöks best of 2014! (Del 1: slöjden.)

 Vi måste börja med stickningen. 2014 har jag stickat 8 koftor/tröjor till mig själv, det är helt galet. På bilden fattas min fortfarande lite hemliga KAL-kofta och min Novembertunika som ligger i tvättmaskinen just nu. Jag har alltid tänk att de är lite galna de som utmanar sig själva att sticka 6 koftor på ett år (vilket verkar vara ganska vanligt på ravelry), jag har liksom aldrig trott att jag skulle ro det i land. Men ta mig tusan det går! Bäst med årets koftor är att jag lärt mig så mycket om passform och konstruktion, att det jag stickar verkligen passar och att jag använder mina koftor i stort sett varje dag. Det är också roligt att de är så pass olika varandra även fast alla är stickade uppifrån och ner.

Jag har ju inte bara varit inblandad i ett utan två helt galna internetfenomen det här året, det började med "Dödergöks sockutmaning" och pågår fortfarande med "Stickameras och Dödergöks Koft-KAL". Det är helt galet och overkligt att tänka på hur många strumpor som stickades under våren och sommaren, jag skulle tro att det handlar om över 1000 par strumpor som kom till under utmaningen. Helt otroligt, själv fick jag ihop åtta par i olika tekniker och jag lärde mig så himla mycket och det var så sjukt kul. Tack till alla som var med!

Över huvud taget har jag lärt mig så mycket det här året, både vad det gäller stickningen men främst när det kommer till spinningen. För Herre Jesus vad jag har spunnit och vad roligt det har varit och vilken fantastisk värld fibervärlden är och vilka ljuvliga människor jag kommit i kontakt med och vad med färg och glädje det finns där ute i landet och i världen!

Något annat riktigt bra med det gångna året är att jag har rensat, slängt, skänkt och sålt både från mitt garnlager men också från mitt ständigt ökande lager av stickat. Det är en jättebra känsla och jag rekommenderar det verkligen, jag känner mig 100 kg lättare. I stashen har jag nu nästan bara garner som jag vet att jag kommer att sticka med och som jag framför allt vill sticka med. Jag har fortfarande en del kvar att rensa ut bland mitt stickade och så fort inspirationen slår till ska vi rensa ut klädkammaren och då ryker nog en hel del som blivit oanvänt, en del kommer jag att sälja men det mesta kommer jag att skänka till någon som fryser.

En annan stor grej har varit all min hemliga stickning 2014 som till slut resulterade i mitt första mönster som jag faktiskt har ute till försäljning. Mycket mycket jobb och hjälp från fina vänner både mest teststickning, allmänt bollande av idéer och layout resulterade i någonting jag är riktigt stolt över. Mitt kursmaterial i tvåändsstickning har också tagit lååååång tid att göra klart men det var värt det för nu har jag någonting att erbjuda som jag är riktigt stolt över.

Om jag blickar framåt mot 2015 rent hantverksmässigt så ser jag fram emot att spinna ännu mer, bli vän med en spinnrock och förhoppningsvis köpa en egen. Jag vill sticka mer efter andras mönster för att lära mig ännu mer, göra andra ärmkonstruktioner, kantmaskor, uppläggningar och avslut. Jag vill fortsätta på min inslagna väg med att försöka stödja små hemmafärgare och företag med miljöprofil när jag gör mina inköp. Jag vill bli ännu mer medveten om vad det är för garn jag köper, var det kommer ifrån och hur det har producerats. Och sen vill jag fortsätta att göra mönster, låta det ta tid och förhoppningsvis kunna bidra med mitt lilla strå till stick-stacken.