Valborgsstickning

Som traditionen bjuder är jag så klart gräsänka så fort någon som helst helgdag infaller (nej jag är inte bitter). Men vi har haft en bra Valborg jag och papillonerna. Vi har lyssnat på Harry Potter och regnet och jag har stickat på min nya favoritstickning. Igår började jag nämligen på en Riddari i fantastiska Léttlopi efter flera års längtan efter att sticka en islandströja.

Den här första är till min man (ja han som alltid jobbar ni vet) och jag är så nöjd med färgvalet, väldigt klassiskt och mjukt för ögat med natursvart, naturvit, mellangrå och mörkt på gränsen till lite rostig röd.

Men jag tänker redan på en egen Riddari, i koksgrå, bränt brunorange och blått kanske. Möjligheterna är oändliga. Och det går fort att sticka i fluffig lagomsträv isländsk ull. (Även fast jag så klart fick gå ner i stickstorlek.)

Längtar så mycket efter oket att jag fick lov att starta upp ärmarna också. 

Kan inte sluta...

Sticka tvåändsstickning. Mönstret är en del av mitt grundmönster och finns att köpa på ravelry. 

Gör om gör rätt!

 En gång i tidens begynnelse eller i alla fall i den här bloggens begynnelse stickade jag den här koftan. Jag tror att det var 2009, jag var ung, dum och lat och stickade oket alldeles för kort och på så vis fick koftan alldeles för trånga ärmhål och jag har i stort sett inte använt den över huvud taget.

Men så en kväll i veckan så kände jag att jag bara måste ta tag i den för koftan är jättefin och färgen är en av mina allra finaste gröna. Sagt och gjort, jag klippte av oket och repade sen en bit till, kastade helt sonika det krulliga garnet och stickade om oket.
Mönstret är ett Dropsmönster, 84-7, men jag har ändrat massor. För det första så har jag stickat kroppen i ett stycke upp till ärmhålen, sen har jag gjort ett runt ok istället för istickade ärmar, jag har också gjort samma mönster på ärmarna som på kroppen.
För att minska på ett vettigt sätt har jag gjort kortare avstånd mellan hålen i mönstret som ni ser tydligt på bilden som är tagen bakifrån.
Jag löste problemet med det korta oket genom att dels sticka på en bit till i mönster men sen formade jag axlar med hjälp av förkortade varv och avslutade med en 1x1 resår.

Koftan är stickad i Drops alpacka i den finaste gröna som jag tyvärr inte vet vad den heter men jag vet att om jag inte fått ett nystan av fina Mikaela skulle jag aldrig ha tagit tag i det här projektet.

Jag är så himla glad över att jag tog tag i det här gamla spöket, koftan har blivit en riktig favorit och på bara några dagar har jag använt den mer än vad jag gjort på sex år. Hurra osv!

Pomegranate

Jag har stickat en Pomegranate (känd från bla Stickpodden). Den är ännu inte helt färdig (den sista bilden beskriver stadiet just nu) men själva stickandet är klart. Det här har varit ett roligt och spontant projekt från första början. Jag hade fem härvor ljuvlig Arcadia från Easyknits som jag köpte i vintras till något helt annat och efter en kvälls ravelry-surfande slog det mig bara att garnet och "Pommen" är som gjorda för varandra. (I slutändan gick det bara åt fyra härvor.)

Jag vill utmana mig själv vad det gäller olika koft-konstruktioner, prova annat, hitta nya favoriter. Pomegranate stickas nerifrån och upp och delas av vid ärmhålen. Det var tusen år sen jag stickade en sån konstruktion och jättenyttigt att öva på. Jag visste att jag ville ha en kofta ( det är en pullover i original) och jag har länge velat sticka en kofta med spetsmönster i ryggen och släta framstycken. Sen var min stickfasthet off så jag fick sticka en mindre storlek och det var en riktig självförtroende-kick att kunna räkna ut efter provlappen att jag skulle få rätt mått om jag stickade "fel" storlek. 

Jag fick också chansen att utnyttja alla mina bästa trick, bla gjorde jag alla minskningar innanför kantmaska istället för ute i kanten, jag formade sluttande axlar med förkortade varv istället för att avmaska "i trappa" och jag fick till en mer smickrande siluette med minskningar i ryggen på var sida om spetspanelen. Jag "sydde" också ihop axelsömmen med en "3-needle bindoff" och det blev så sjukt bra. 

Den tokfina ärmkullen som formas med förkortade varv är dock inte mitt eget påhitt utan den är stickad exakt efter mönstret. Passformen blir helt fantastisk. 

Själva spetsmönstret är helt ljuvligt och så roligt att sticka. Jag gjorde min kofta mer urringad både fram och bak och ärmarna fick bli handledskorta/långa.

Nu återstår bara all montering. Fästa trådar, sicksacka steeken och klippa upp (den blev lite i smalaste laget så det blir flera varv med symaskinen), hitta det perfekta bandet att sy i för att dölja klippkanten och slutligen måste jag hitta de perfekta knapparna. Känner på mig att Pomegranate vill ha vintageknappar. 

Det här projektet är det perfekta exemplet på hur mycket det lönar sig att lägga ner tiden och energin på att utveckla sin stickning, att lära sig nytt och nyttigt för att få det precis som man vill. Tack till er alla där ute som inspirerar mig till att vilja bli en bättre stickare! 

Mera Nancy

Känns alltid väldigt bra när det går att prova på ett vettigt sätt och storleken stämmer. Det här kommer att bli min ständiga följeslagare känns det som. Men den måste ju bli klar först så klart. 

Nancy

Jag har plockat fram min Nancy igen efter några veckors vila. Jag stickar den uppifrån och ner och så har jag hittat på lite egna mönster. Jag stickar i ljuvliga Dandelion sport från Morrisgarn som fina Anna färgat till mig. Större delen av koftan ska bli röd, kanske med grått lusmönster men det har jag inte riktigt bestämt än. Alldeles strax är jag färdig med oket och det ska bli spännande att prova. Kanske är den lite stor men i såna fall gör jag bara steeken lite bredare för jag repar inte upp. Nix pix. 

Låt mig få presentera; Marit!

Idag har den sista ledtråden i Stickameras mysteriestickning släppts och därmed släpps också mönstret i Ostbitens webshop. Och jag kan visa er de färdiga sockorna.

Marit är en flerfärgsmönstrad socka med medelhögt skaft, spetsmönstrad mudd och förstärkt häl. Sockan stickas från skaftet och ner och mönstret anpassas lätt efter fotens längd.

Marit är det andra mönstret i en liten hyllningskollektion till nordisk sticktradition som jag jobbar med under 2015, allt som allt kommer fyra mönster att släppas och alla kommer att döpas efter nordiska längdskidåkare. Först ut var gratismönstret Petter som finns att ladda ner från ravelry. Både Petter och Marit flirtar med klassiska norska mönsterbilder.

Marit stickas i i tunt sockgarn med en sträckning av cirka 400-420 m/100g på stickor 2,5 mm eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet. Du behöver två färger. Mönstret framträder bäst om färg 1 är enfärgad men färg 2 får gärna vara en gradient med mjuka färgövergångar eller ett garn med handfärgad effekt.

På bilden visas sockorna i Admiral Cat Print Hand Dye Collection från Schoppel-Wolle (turkosmelerad), Admiral Melange Från Schoppel-Wolle (ljusgrå) och Austermann Step Classic (rosa). Alla garnerna kommer från Ateljé Norrgården/Ostbiten.se.

För att sticka Marit behöver du kunna sticka runt, räta och aviga maskor, enkel spetsstickning, läsa diagram, flerfärgsstickning, ökningar och minskningar samt sy ihop en tå med maskstygn.

Det har varit och är jätteroligt att följa den här mysteriestickningen främst via hashtaggen #stickamerasmysteriesocka på instagram. Det är helt otroligt vad många fina sockor som växer fram och jag ser fram emot att se ännu fler färdiga "Marit" under våren.

Det är alltid en stor ära för mig varje gång ni väljer att ta av er dyrbara sticktid för att stickat något av mina mönster och det gör mig alltid jätteglad att få se allt vackert ni skapar.

Nytillskott

13 såna här små gull och en vaktel har kläckts i helgen. Massa jobb innebär det att vara hönsmamma men det är roligt också att ha små pipisar igen. 

La Cumparsita

 Mönster; Länge länge har jag tjatat och drömt om en stor fluffig grå sjal och här är den nu. Låt mig presentera: La Cumparsita (ravelrylänk). Jag har liksom både bra och dåliga saker att säga om den här sjalen. Slutresultatet är jättefint och precis så stort och grått och fluffigt som jag drömde om men mönstret var inte särskilt roligt. Det sa aldrig riktigt klick mellan oss. Ni vet hur det kan vara ibland, maskorna sitter inte riktigt där de ska i diagrammet och den växer inte så där självklart och genialiskt ut från mitten utan den blir lite klumpig, lite amatörmässig.
Jag gjorde en del ändringar i det avslutande mönstret, stickade omslagen i slätstickning i den nedre delen av "lövet" och i omvänd slätstickning i den övre delen och så gjorde jag en extra rapport av hela det diagrammet och så avslutade jag med en egen liten uddkant.

Nu när det var ett tag sen jag stickade klart den tycker jag om den mer för jag har inte längre den tråkiga stickningen i färskt minne och till hösten kommer jag att fullkomligt älska den.
Fast jag känner att mitt sug efter stora grå sjalar inte är mättat, måste nog sticka en till snart tror jag...

Garn; Det allra bästa med det här projektet är garnet, fy tusan vilket ljuvligt garn! Jag har stickat med Knit by Numbers från John Arbon, 3 härvor gick åt ganska precis och färgen heter 06. Jag handlade från Magasin Duett. Garnet är så otroligt mjukt och fluffigt och som en dröm att sticka med. Skulle så gärna vilja sticka någonting mer av det i framtiden, perfekt till barnplagg tänker jag.

Stickor; 4 mm men jag hade kunna använt 4,5 för en luftigare sjal men jag gillar resultatet. 

På sländan

April börjar med att jag spinner krokus-garn. Det är precis vad jag behöver just nu.