Valborgsstickning

Som traditionen bjuder är jag så klart gräsänka så fort någon som helst helgdag infaller (nej jag är inte bitter). Men vi har haft en bra Valborg jag och papillonerna. Vi har lyssnat på Harry Potter och regnet och jag har stickat på min nya favoritstickning. Igår började jag nämligen på en Riddari i fantastiska Léttlopi efter flera års längtan efter att sticka en islandströja.

Den här första är till min man (ja han som alltid jobbar ni vet) och jag är så nöjd med färgvalet, väldigt klassiskt och mjukt för ögat med natursvart, naturvit, mellangrå och mörkt på gränsen till lite rostig röd.

Men jag tänker redan på en egen Riddari, i koksgrå, bränt brunorange och blått kanske. Möjligheterna är oändliga. Och det går fort att sticka i fluffig lagomsträv isländsk ull. (Även fast jag så klart fick gå ner i stickstorlek.)

Längtar så mycket efter oket att jag fick lov att starta upp ärmarna också.