Ett byte

Det finns vissa i bloggvärlden som jag följt väldigt länge, en sån är Ulrika Olsson. Vi har kommenterat på varandras bloggar och tjattrat på instagram och ett och annat mejl har det också blivit. I säkert ett års tid har vi pratat om att göra ett hantverksbyte och under våren blev det äntligen av.

Jag stickade en kofta till Ulrika efter hennes önskemål och mått och jag fick den allra finaste keramiken. För det är nåt alldeles visst med Ulrikas keramik, formspråket tilltalar mig väldigt mycket, det är tidlöst och bakåtflirtande utan att vara kopierande. Och det skiner igenom så mycket hantverksskicklighet även i till synes enkla former, sånt jag bara måste älska.

Att sen själva personen Ulrika är ganska precis så som jag föreställde mig när vi äntligen träffades när jag hämtade keramiken gör inte det hela sämre direkt. Hon är ganska lik sin keramik nämligen...

 Jag fick en hel jäkla servis och jag är fortfarande helt nykär i den, tekoppar, assietter, större och mindre frukostskålar och en mjölkkanna. Allt som behövs för mysiga frukostar och soppluncher i många många år framöver i Braxlycka.

  (Bild fräckt snodd från Ulrikas blogg.)Vad stickade jag då? Jo en 40-talsinspirerad nätt liten v-ringad kofta med hög hals i dubbel Supersoft blev det. Jag använde mig av det här mönstret, Yakushima, som mall men jag ändrade verkligen jättemycket. fast jag kan helhjärtat rekommendera mönstret. Resultatet blev riktigt bra och det var så roligt att få se den i verkligheten på personen som den var tänkt till, för det är inte helt lätt det där att sticka en kofta till någon man aldrig träffat.

Så här såg koftan ut på systerdottern innan jag förlängde ärmarna för det var faktiskt det enda som behövde justeras.