Om rätten att få vara riktigt förbannad och sur

Efter åtta år som stickbloggare har jag lovat mig själv att inte blogga i affekt men den erbarmliga mössdebatten har gjort mig så upprörd att jag kan inte låta bli.

För det första så har andra bloggat mycket mer insatt och nyanserat om "Den stora stickningen" än vad jag kommer att göra här. Så om du vill läsa vettiga och sansade blogginlägg om den här störtlöjliga kampanjen så rekommenderar jag att du läser tex vad Hjälpstickan skriver här eller vad Rättavigt skriver här  eller vad min fina vän VisaLisa skriver här.

För jag har inget sansat att säga.

En kort resumé för dig som inte hängt med alls:
Juiceföretaget innocent har skickat ut paket till vissa utvalda stick och garnpersonligheter i Sverige, paket innehöll förutom en otrolig mängd träull också garn, stickor och en uppmaning att sticka små minimössor som skulle passa till företagets smoothie-flaskor. Dessa mössor skulle sen skickas tillbaka till företaget, mössorna skulle placeras ut på flaskor och skickas ut till affärerna och för varje såld flaska med en mössa på skulle företaget skänka 2 kronor till Röda Korsets verksamhet som inriktar sig på sällskap och sysselsättning för ensamma äldre. Kampanjen härstammar tydligen från England där den enligt företaget själv blivit en stor succé och nu har den landat här.

Eftersom jag själv inte hör till den lyckligt utvalda skaran som fick ett utav dessa paket tänkte jag först inte ge mig in i debatten men efter att ha följt diskussionen i bloggar och på sociala media de senaste dagarna känner jag mig nödd och tvungen.

För det första, kampanjen är idiotisk från början till slut och det är fruktansvärt naivt att tro att ett juiceföretag vill uppmuntra oss till att sticka. De vill sälja juice. Punkt slut.
Att de vill haka på den fina trenden och försöka visa upp någon slags social medvetenhet och engagemang säger jag ingenting om, det är trendigt bland företag och vissa gör det mer eller mindre bra.
Det idiotiska i kampanjen är så klart dels det uppenbara i att sticka mössor till flaskor istället för att sticka någonting till någon som verkligen behöver en mössa eller ett par sockor.

Men det som får det att bubbla över för mig är att kampanjen vänder sig till stickare och de flesta stickare är kvinnor och vi ska bara vara så jävla tacksamma för att vi blir tillfrågade hela tiden.
Vi ska skänka av vår tid och vår kunskap av bara farten. Hela kampanjen osar av "Jag är glad för att jag kom fram, får man hälsa?"
Och dessutom så fort några kloka människor ifrågasätter och ställer sig kritiska till någonting kommer härskarteknikerna som ett brev på posten.
Samma mentalitet som gör att män på krogen tycker att de har rätt till dig och din kropp eftersom annars är du "så jävla sur" återfinns även bland blogginlägg och kommentarer i mössdebatten. Som kvinna ska du alltid vara tacksam, glad, peppig, ställa upp på allt och du får inte vara kritisk eller negativ för då förstör du för alla andra.

Jag tycker att det är på sin plats att citera Karin Jansson aka Karinskonstgrepp "Dålig attityd kan lika gärna vara rimlig attityd."

Du får tycka vad du vill om den här kampanjen, du får sticka 100 små mössor om du vill, jag skulle inte kunna bry mig mindre MEN jag kommer alltid att bry mig när kvinnor använder härskartekniker mot andra kvinnor och jag kommer alltid försvara rätten att få vara riktigt förbannad, sur och negativ. Sån är jag.

Treppenviertel socks

 Mönster; Treppenviertel socks (ravelrylänk). Jag har bara bra saker att säga om det här mönstret, så roliga att sticka, smart konstruktion så att de sitter bra på foten och väldigt snygga. Alla borde sticka minst ett par helt enkelt och jag tror att det här är ett mönster som kan locka även dem som i vanliga fall inte stickar sockor.
Det här paret har jag stickat till min man (han fick tre par strumpor i födelsedagspresent) men jag måste sticka ett par till mig själv också.

Garn; En härva Dream in color Starry i färgen Shiny moss 9, den här härvan har jag fått i present och garnet var en helt ny bekantskap för mig och jag blev väldigt förtjust i det. Garnet är handfärgat och har så silverblänk som gör att det ser ut lite som daggdroppar i ny björnmossa, vackert! Överlag så har jag kommit på att jag älskar sånt här lite tjockare, fluffigare sockgarn med hög twist, det passar min lösa stickfasthet mycket bättre än det tunnaste sockgarnerna. Det enda som gör att jag inte kan tokrekommendera det är att det är gjort av australiensisk merino och det brukar jag undvika i vanliga fall men det finns ju faktiskt australiensisk merino som producerats schysst men jag kan inte gå i god för det här garnet.

Stickor; 2, 5 mm och det kändes som att den här stickningen flög fram eftersom jag kunde använda så tjocka stickor, hurra för fluffigt sockgarn säger jag bara.

En födelsedagsoverall till en fyraåring

Sydd av moster, buren av bästa, roligaste, busigaste, vildaste fyraåringen.
Kombination av Tröja med isydd ärm och Byxorna från boken från förra inlägget. Så roligt och lätt att sy en overall efter bokens beskrivning, jag har verkligen fått blodad tand nu. Trodde att det var jättesvårt att sy i en dragkedja i trikå men det blev så bra och det var plättlätt. Tyget är randvävd trikå från Ohlssons, dragkedjan kom från min mormors gamla sybehörs-stash och det känns så fint att använda en dragkedja som hon har suttit och sprättat ur något annat plagg förmodligen någon gång på 90-talet.

Nysytt

 Nu när jag ändå har mammas symaskin hemma måste jag ju passa på att sy. Den här boken fyndade jag på biblioteket för några år sen när de sålde ut utrensade böcker. Den är från 1985 och många av plaggen är galna, ja mer än galna faktiskt, men jag har varit väldigt sugen på att testa basmodellerna. Mitt omdöme, utan att jag sett något barn i kläderna jag sytt än, är att jag är positivt överraskad. Jättetydliga mönster och en tjockt teknikkapitel som gör att du kan variera basmönstren i det oändliga i stort sett. Jag tror minsann att jag gjorde ett fynd den där gången när jag köpte den för en tia.

 Jag sydde upp ett par långkalsonger, en raglantröja och en tröja med isatt ärm, allt i storlek 80. Jag skippade sömsmånen på brallorna och på tröjan med isatt ärm eftersom modellerna i boken ser väldigt 80-talspösiga ut. I boken så rekommenderas det att raglantröjan ska sys upp i två storlekar större än den storlek som barnet har men det tror jag inte alls på men jag la istället till sömsmån på den. Ska bli spännande att se och höra hur plaggen passar och hur de är i storlek jämfört med moderna småbarnsplagg.

 Jag använde resttyger som jag hade hemma och dessutom slaktade jag två Gudrun Sjödén-plagg som fått trista hål. Den randiga tröjan fick ett sprund och det var väldigt lätt att sy efter instruktionerna i boken, nästa gång jag gör det ska jag bara sy det med tunnare tyg istället för kraftig muddväv för det blev lite klumpigt men ändå fullt dugligt.

 Det är så otroligt roligt att sy och det lugnar min själ som är orolig för tillfället, att sy är faktiskt bättre terapi än att sticka eftersom jag är mer ovan med att sy och det kräver mer koncentration. Dessutom är det skönt att se snabba resultat ibland, de här tre plaggen sydde jag på ca 4 timmar igår och då räknar jag in mönsterritning och blädder i boken. Skön kontrast mot Korsnäströjan jag håller på och stickar på.

En kvällsrunda i hönsgården

En dag när jag har ork ska jag summera mina tre första år med höns. Jag ska skriva om löss och röda kvalster, avlivning av hackade kycklingar, slakt och mystiska dödsfall. Men inte idag, idag visar jag bara den fina sidan, det är inte fy skam det heller.

 En renrasig Sperberhöna, en blandrashöna med Sperber-pappa och Wyandotte-mamma och en tjusig balandrastupp med Sperber-pappa och förmodligen Sussex-mamma. Alla tre kläcktes i våras i mitt arbetsrum och de är på god väg att bli fullvuxna.

 Den här rackarn var först ut i det kläcket och jag var så säker på att det var en tupp, men nej det är faktiskt en höna och vilken dag som helst nu borde det komma ett knallturkost ägg, hon ä'r nämligen blandning mellan Cream legbar och Isbar.

 Den här otroliga snyggingen var också länge en tupp i mina ögon men icke! (Annars brukar det alltid vara tvärt om, att alla osäkra kycklingar är tuppar men inte den här gången.) Det här är en blandning med Maran som pappa och okänd mamma, kanske en Sperber-mamma eller en Sussex. Hon är väldigt, väldigt fin och jag är så glad över att jag äntligen har en svart höna.

 Siri är som vanligt ute på lösdrift, varje dag flyger hon ut minst fyra gånger och varje dag släpper jag in henne igen när hon vill in.

Det här är min andra könsmogna tupp, också han blandning mellan Sperber och förmodligen Sussex, än så länge går det jättebra att ha två brorsor tillsammans som stortuppar och jag hoppas att det fortsätter så. Det skulle vara skönt med lite lugn och ro i flocken så jag kan ägna mig åt allt det där vi tar en annan dag.

Moneta dress

 Kommer ni ihåg min Moneta som jag sydde i början av sommaren? Den var ju ett prov och jag hade en hel del saker jag ville förbättra men sen lämnade jag tillbaka symaskinen till mamma och det blev inget av med den saken.
Men nu blev sömnadsabstinensen allt för svår och jag lånade hem mammas maskin igen och äntligen fick jag sy en riktig Moneta dress (länk till mönstret).
Jag valde att göra en med kort ärm den här gången och jag måste säga att det är den perfekta längden enligt mig, ofta är korta ärmar för långa tycker jag.
Jag gjorde storlek xxl för livet och ärmarna och 3xl för kjolen minus 5 cm ungefär, jag skulle lätt kunna sytt xxl rakt igenom men jag ville ha lite mer vidd och rynk i kjolen.
Den här gången har jag sytt i en viscosetrikå från Ohlssons Tyger i en av mina absoluta favoritfärger.

Jag är jättenöjd med klänningen och nu vill jag bara sy, sy, sy. Det är så otroligt roligt och ger snabb belöning, en klänning på en förmiddag är inte dumt alls.
Jag har faktiskt beställt tyg och andra tillbehör och ett mönster till en parkas, vi får se om jag tycker att det är lika roligt att sy efter det galna äventyret. Lovar att hålla er uppdaterade.

Wolf River typ

 Mönster; Jag föll pladask för Wolf River när den släpptes i vintras och har velat sticka den ända sen dess. Men det fanns två problem, dels tycker jag alltid mer om koftor än tröjor och sen var stickfastheten smått omöjlig för mig att få till i det garn som tröjan stickas i. (Det är en tjock tröja i original som stickas i Cascades eco+.)
Men sen föll det sig på det viset att jag även blev kär i Magasin duetts Mohair tweed och jag kände ett starkt behov av att genast lägga upp till en kofta i det så efter en provlapp började jag surfa efter ett mönster med min stickfasthet och hittade min gamla favorit Lady Marple.
Så jag slog helt enkelt ihop konstruktionen och modellen från Lady Marple och spetsmönstret från Wolf River.
Jag har alltså stickat koftan nerifrån och upp utan sidsömmar upp till ärmhålen, sen delat upp för bakstycke och framstycken och stickat dem för sig. Axlarna har jag format med förkortade varv och sen satt ihop med 3-needle bind off. Ärmarna stickade jag sen uppifrån och ner, formade med hjälp av förkortade varv. Allra sist har jag stickat halskant och knäppkanter.

Jag ville ha en lite annorlunda kofta jämför med de jag brukar sticka, jag ville att den skulle vara lite slappare, en myskofta med riktigt långa ärmar och lite mer vidd i kroppen.
Och jag tycker att slutresultatet stämmer väl överens med hur jag tänkte mig den från början. På en tajtare kofta hade jag retat mig på att axeln är något nerhasad men jag gillar det faktiskt på den här och det är fint att spetsmönstret går ut på axlarna.

Färgen är också helt perfekt, det fattades verkligen en mörkblå kofta i min garderob.

Garn; Nio nystan av den fantastiska (jo den är helt ljuvlig) Mohair Tweeden från Magasin duett, i färgen marin. Ljuvligt som sagt att sticka med och blommar ut jättefint efter tvätt och superskönt att ha på sig också.

Stickor; Eftersom jag stickar så löst har jag gått ner till 3,75 mm för att få den masktäthet jag vill ha i spetsmönstret och så har jag stickat ärmarna på 3,5 mm och alla resårer med 3,25 mm och det blev perfekt.

Det galna Korsnäsprojektet del 1

 Jag har startat hösten och vinterns stora galna stickprojekt.
Det började med att jag lånade hem en bok om Korsnäs-stickning och i ett huj hade mannen önskat sig en Korsnäströja. Jag har velat prova på den traditionella Korsnäs-tekniken i flera år men varit lite nervös för flerfärgsvirkningen men nu kände jag att det var dags att våga prova.
Jag började med att göra ett par vantar för att känna efter om det här är nåt som jag kan ro i land och eftersom det bara tog ett par dagar som bestämde jag mig för att kasta mig ut i det okända.

 Tröjan virkas/stickas i Kampes 2-trådiga ullgarn plus lite okända rester av andra 2-trådiga ullgarner. Jag använder virknål 2mm och kommer att sticka med 2,5 mm stickor och det går faktiskt fortare än vad jag trodde. Jag har ritat ett eget diagram efter att jag har tittat på bilder på gamla tröjor och jag tänkte lägga ut en guide här på bloggen om hur jag har gjort utifall ni blir sugna på att virka/sticka en egen Korsnäströja.