Om rätten att få vara riktigt förbannad och sur

Efter åtta år som stickbloggare har jag lovat mig själv att inte blogga i affekt men den erbarmliga mössdebatten har gjort mig så upprörd att jag kan inte låta bli.

För det första så har andra bloggat mycket mer insatt och nyanserat om "Den stora stickningen" än vad jag kommer att göra här. Så om du vill läsa vettiga och sansade blogginlägg om den här störtlöjliga kampanjen så rekommenderar jag att du läser tex vad Hjälpstickan skriver här eller vad Rättavigt skriver här  eller vad min fina vän VisaLisa skriver här.

För jag har inget sansat att säga.

En kort resumé för dig som inte hängt med alls:
Juiceföretaget innocent har skickat ut paket till vissa utvalda stick och garnpersonligheter i Sverige, paket innehöll förutom en otrolig mängd träull också garn, stickor och en uppmaning att sticka små minimössor som skulle passa till företagets smoothie-flaskor. Dessa mössor skulle sen skickas tillbaka till företaget, mössorna skulle placeras ut på flaskor och skickas ut till affärerna och för varje såld flaska med en mössa på skulle företaget skänka 2 kronor till Röda Korsets verksamhet som inriktar sig på sällskap och sysselsättning för ensamma äldre. Kampanjen härstammar tydligen från England där den enligt företaget själv blivit en stor succé och nu har den landat här.

Eftersom jag själv inte hör till den lyckligt utvalda skaran som fick ett utav dessa paket tänkte jag först inte ge mig in i debatten men efter att ha följt diskussionen i bloggar och på sociala media de senaste dagarna känner jag mig nödd och tvungen.

För det första, kampanjen är idiotisk från början till slut och det är fruktansvärt naivt att tro att ett juiceföretag vill uppmuntra oss till att sticka. De vill sälja juice. Punkt slut.
Att de vill haka på den fina trenden och försöka visa upp någon slags social medvetenhet och engagemang säger jag ingenting om, det är trendigt bland företag och vissa gör det mer eller mindre bra.
Det idiotiska i kampanjen är så klart dels det uppenbara i att sticka mössor till flaskor istället för att sticka någonting till någon som verkligen behöver en mössa eller ett par sockor.

Men det som får det att bubbla över för mig är att kampanjen vänder sig till stickare och de flesta stickare är kvinnor och vi ska bara vara så jävla tacksamma för att vi blir tillfrågade hela tiden.
Vi ska skänka av vår tid och vår kunskap av bara farten. Hela kampanjen osar av "Jag är glad för att jag kom fram, får man hälsa?"
Och dessutom så fort några kloka människor ifrågasätter och ställer sig kritiska till någonting kommer härskarteknikerna som ett brev på posten.
Samma mentalitet som gör att män på krogen tycker att de har rätt till dig och din kropp eftersom annars är du "så jävla sur" återfinns även bland blogginlägg och kommentarer i mössdebatten. Som kvinna ska du alltid vara tacksam, glad, peppig, ställa upp på allt och du får inte vara kritisk eller negativ för då förstör du för alla andra.

Jag tycker att det är på sin plats att citera Karin Jansson aka Karinskonstgrepp "Dålig attityd kan lika gärna vara rimlig attityd."

Du får tycka vad du vill om den här kampanjen, du får sticka 100 små mössor om du vill, jag skulle inte kunna bry mig mindre MEN jag kommer alltid att bry mig när kvinnor använder härskartekniker mot andra kvinnor och jag kommer alltid försvara rätten att få vara riktigt förbannad, sur och negativ. Sån är jag.