Northman mittens

 Mönster; Northman mittens (ravelrylänk). Det här mönstret har jag velat sticka i många år men det har inte blivit av förns nu när min syster frågade om jag ville sticka ett par vantar till hennes sambo.
Mönstret är otroligt fint och roligt att sticka men det har en hel del brister.
För det första så blir vantarna väldigt breda och korta om man följer mönstret och den stickfasthet som anges. Det är långt ifrån ett herrmönster, även om namnet skulle kunna tyda på det, utan mer en extremt bred damvante.
I mönstret så anges det tre olika stickstorlekar för att få till tre olika storlekar men varning för att det inte kommer att påverka längden särskilt mycket och den minsta är ändå tokbred.
Jag gick ner i stickstorlek och stickfasthet en hel del och fick ändå en herrvante (om än en smal  sådan) men sen la jag till i längd för att den skulle passa.
Tumkilen är väldigt kort enligt mig och jag la till fyra varv på den efter att ökningarna är gjorda för en bättre passform. Sen la jag till på längden och ritade därför en helt ny topp.
Jag ökade också på två maskor i vidd på tummen och säkert sex varv på längden för att den skulle bli vettig.
Vantarna är egentligen helfodrade men jag valde att bara fodra mudden för extra värme och myskänsla. Älskar verkligen att fodra stickat det blir så himla bra!

Ett rent fel i mönstret är att mönstret på mudden inte går jämt ut på det maskantalet, det gör inte mig någonting men jag blev förvånad när jag kom hela vägen runt och det inte stämde.

Garn; Det vita och det rostfärgade är Kampes 2-trådiga ullgarn, det gröna är växtfärgat ullgarn i samma tjocklek och till fodret använde jag grön Drops alpaca. Har ingen aning om hur mycket som gick åt eftersom jag bara har använt restgarner.

Stickor; Jag använde 2,75 mm Karbonz till yttervantarna, perfekta att sticka vantar med och 2,25 mm till fodret.

Här syns det tydligt att mönstret inte går jämt ut på mudden, det stör inte mig men bra att veta för den som är noga med sånt.