Spruce Forest

 Mönster; Spetssjalar är ju det roligate jag vet, iaf bland det roligaste jag vet att sticka. Ändå påbörjade jag bara en enda spetssjal förra året och den blev inte ens klar. Trots att jag började i juni. Det har absolut ingenting med det här fantastiska mönstret att göra utan endast med mig själv. Jag stickade ett litet fel på ett varv när jag var kaxig och stickade utan att titta på diagrammet och sen hade jag inte energi nog att rätta det och sjalen blev liggande i en påse.
Men jag plockade fram den lagom till Tour de Ski och på en vecka stickade jag klart den.

Mönster är Spruce Forest, ett Brooklyn Tweed-mönster från Wool people vol 2, av min mönsterskrivningsidol, geniet Nancy Bush.
Jag älskar såna här spetssjalar av estnisk modell med ett upprepat mönster över hela sjalen. Egentligen ska den ha en uddkant runt om också men mitt garn räckte inte och så här i efterhand gör det inget, den är fin även utan uddarna.
Jag kan starkt rekommendera det här mönstret, det är lättläst och roligt att sticka och framför allt är sjalen jättevacker och inte för plottrig och gullig.

Garn; Ny fantastisk bekantskap för mig, Best Wishes from Devon från Moods of Colors. Ett obehandat BFL-garn i fingering som är både mjukt och fluffigt och glansigt på samma gång. Jag tycker så mycket om BFL-fibern jämfört med merino, den är mer fast och fibern är längre så garnet blir glansigare. Jag hade två härvor i färgen " A Bucket of Peas" dvs 800 meter och det räckte till en stort sjal men inte till en enorm sjal som den skulle blivit om jag stickat spetskanten.

Stickor; 3,5 mm.