Skyskrapan

 Mönster; Skyskrapa (ravelrylänk) av Madelene Linderstam.
Den här barntröjan började som en Skyskrapa men slutade kanske mer som en hommage till mönstret.
Jag började uppifrån och ner med angiven stickfasthet och angivna stickor men det funkade inte för mig. Tröjan blev alldels för smal. Jag vet inte riktigt varför men jag repade upp och började sticka nerifrån istället med fler maskor. Jag bestämde mig för att jag ville göra en tröja i restgarner från skåpet och kom fram till att sockgarner var det som jag hade mest av och i gladast färger. För att få rätt stickfasthet så höll jag de flesta garner dubbla men jag har också blandat in en del Dk-sockgarner som jag stickat enkla.
Dels för att garnet skulle räcka men ocskå för att jag tycker att det alltid blir lite knasigt för mig med stickfastheten om jag blandar stora enfärgade partier med flerfärgsstickning så ville jag sticka hela tröjan randig.
Jag stickade som sagt tröjan nerifrån och upp och valde att minska i raglan för mönstret blev snyggast så. Jag ringade ur fram och plockade sen upp för halsresåren och stickade den tvåfärgad och sen avslutade jag med en rullkant.
Allt som allt är jag nöjd med den här glada tröjan och jag hoppas att mottagaren kommer tycka om den.
Ja just ja, storleken jag stickade är ca 6 år.

Garn; Jag använde massor med sockgarner, lite rester jag inte vet vad det är men jag ska försöka lista de jag kommer ihåg och har koll på.
 Regia Silk, Manduzana Andromeda (med glitter), Manduzana Sock, Manduzana Sock Dk, Moods of Color Soft Sock, Moods of Color Soft Sock Dk, Onion Nettle nånting och ett sockgarn från Limmo design.
Har ingen aning om hur mycket som gick åt allt som allt men den gjorde ett bra hål i mitt restgarnslager.

Stickor; Jag landade på 3,75 mm till resårerna och 5 mm till resten av tröjan.
  

Ett par Anna i restgarner

 Har ni tröttnat på Anna? Inte jag heller! Jag skulle faktiskt säga att det är ett utav de roligaste sockmönster jag stickat och då har jag ändå gjort det själv. (Brukar tröttna på mina egna mönster eftersom jag stickar dem så många gånger innan det är dags för publicering.)

Den här gången vill jag slå ett slag för Anna som restgarnssocka, just för att mönstret består av olika ränder där det går åt väldigt lite av varje färg.

Det här paret stickade jag tidigt i höstas till Per i restgarn och lyxiga minihärvor. Nästan allt garn kommer från Moods of Colors, bara en färg kommer från Manduzana den här gången.
I dessa underliga influencertider kan man kanske lätt tro att jag är sponsrad av Moods of Color och Manduzana men så är inte fallet. Jag köper inte så mycket garn nu för tiden så när jag köper garn vill jag stötta personer jag känner som dessutom både har garner och färger av yttersta toppklass.
Ibland händer det att jag testar ett nytt garn eller att jag får garn i privat present eller till en ny design men jag får aldrig betalt för att tycka någonting om ett garn. Det har aldrig hänt och kommer aldrig hända och jag kommer aldrig rekommendera något som jag inte genuint gillar.

Garnerna jag använt till sockorna är från Moods of Color; Humble Regards from Devon i vitt, mörkgrått och ljusgrått (mitt absoluta favoritsockgarn för tillfället), Soft sock i en lysande turkos och True Corriedale i en jättefin gröngul.

Dessutom använde jag en snutt Manduzana Sock i rost dvs Weasley.

Mönstret till Anna finns i min ravelrybutik och är dessutom uppdaterat med fler diagram som kan inspirera till restgarnsstickning.
Om du vill ge bort Anna i julklapp till någon stickare du gillar finns det fortfarande några få kit kvar i Manduzanas webshop.

Höstens bästa grej, en klänning i flanell

 Den här outfiten premiäranvände jag på Syfestivalen för två veckor sen och det är min nya absoluta favorit. Klänningen och koftan passar så bra ihop och jag känner mig alldeles lagom internatskolig när jag bär dem tillsammans. Koftan är ju så klart Stora Dyllingen i Manduzana Falkland DK och den har jag visat förut så nu ska jag berätta lite mer om klänningen istället.

I stickvärlden har det så länge jag varit med funnits såna där riktiga "it-mönster" som alla stickat, alla minns väl Swallowtail, Owls och Monkey för att bara nämna några. Sen jag började sy egna kläder mer seriöst har jag upptäckt att syvärlden är likadan, just nu finns det kanske ett tiotal mönster som alla har sytt/syr. Den stora tråkiga skillnaden är att till skillnad från de flesta populära stickmönster (det finns så klart trista undantag även där) så är det ytterst få av de där superpopulära symönstren som finns i min storlek. Vilket är så jävla uselt rent ut sagt! För hela grejen med att sy sina egna kläder är ju att de kan få tusen gånger bättre passform än ett köpt plagg. I början när jag bestämde mig för att lära mig mer om klädsömnad så tappade jag snabbt peppen när det var så svårt att hitta mönster som dels tilltalade mig och som jag dessutom kunde ha.
Nu har jag hittat några amerikanska indieföretag som gör mönster i min storlek, tex Seamwork som jag ofta nämner och Cashmerette med fler men jag blir fortfarande både opepp och förbannad allt som oftast när jag surfar mönster.
Särskillt de där superpopulära mönstren.
Ett sånt mönster är Wíksten Shift Dress  (jag brukar inte skriva ut namnen på de här mönstren på pin kiv för jag vill inte göra reklam för dem men den här gången gör jag ett undantag för exemplets skull). Den är så äckligt snygg. Alla har sytt den och de är så fina i sina. Den ser så bekväm och lättburen ut och passar till många tyger.
Men den finns som sagt inte i min storlek (jag syr oftast en amerikansk storlek 24 på en klänning beroende på modell) utan den går bara till storlek 22, vilket retar mig extra mycket för den skulle vara så otroligt lätt att gradera upp.

Fast den här gången nöjde jag mig inte med att bli sur och tvär utan jag bestämde mig för att sy en egen. Så det gjorde jag och den blev så bra!

Jag utgick från det där tunikemönstret med holkärm från Stoff o Stil som jag glömt nummret på. Sen tittade jag på bilderna till Wiksten Shift dress och de är väldigt tydliga (särskillt de tecknade) så det är lätt att se konstruktionen.
Jag började med att höja halsringningen, förlänga ärmen och lägga på en aning mer vidd i kroppen på framstycket i sidorna. Bakstycket skar jag av så att den övre halvan av ärmen och halsringenen bildar ett ok (det syns tydligt på min nedersta bild), den undre halvan av bakstycket klipte jag isär mitt bak och la på det sättet in vidd i bakstycket som jag valde att lägga i veck mitt bak. (På originalklänningen ser den vidden rynkad ut istället. Sen ritade jag om mina tre mönsterdelar och vips har jag ett eget mönster jag kan sy gång på gång. Och det kommer jag göra!

Den här första klänningen sydde jag i bomullsflanell från tyg.se de har ett riktigt bra utbud av flanell just nu. Jag valde att klippa till oket och fickorna på skrådden och så sydde jag ett skärp till i samma tyg. Jag fållade halsringningen med snedremsa och ärmarna fållade jag med infodringar i samma tyg, smidigt och enkelt.

Jag är så nöjd med den här klänningen, den är otroligt lättburen, skön, lagom varm och lika fin med eller utan skärpet. Den är också ett bevis för att jag utvecklat min sömnad och det gör mig både stolt och glad.

En tunika i ylle och viskos

Sydde min gamla vanliga Stoff o Stil tunika (som inte längre säljs online iaf) i en stuvbit kypertvävd ylle/viskos jag hittade i min garnskåp. Jag gjorde en infodring i flanell runt halsen istället för att bara fålla den och fållade även ärmarna med flanell. Det blev en jättemysig och användbar höst och vinterkläning. Jag har sytt en hel del bra vardagsplagg under hösten som inte fastnat på bild än men jag tänkte försöka dokumentera lite under veckan.