fredag 29 juli 2011

Jag kan ju bara jag vill



41 rutor färdiga, med trådar fästa och allt. Jag är sjukt stolt. Pippi hade helt rätt i att det hjälper att säga till sig själv på skarpen. Planen är att virka upp allt garn och se hur många rutor det blir. Sen ska jag virka en vit kant runt alla rutor och sen virka ihop dem med vitt och så avsluta med en vit kant. Jäklar nu tappade jag nästan sugen igen bara av att läsa vad jag just skrivit. Det är drygt att virka, ont i axeln får jag också men det blir faktiskt fint. Fast efter det här projektet lär det dröja lääääänge innan jag virkar igen.

9 kommentarer:

  1. Superfint blir det. Virka är ju jätteroligt. Jag både stickar och virkar om nätterna på jobbet =0)

    SvaraRadera
  2. I knew it!!!
    Keep up the good work.
    Värst vad jag blev internationell nu då....

    SvaraRadera
  3. Den blir jättesnygg! Fina färger :)

    SvaraRadera
  4. Superhärlig. Bäsen blir nog lycklig.

    SvaraRadera
  5. Ja, ibland kanske man bara ska se ett steg i taget framför sig, så man inte tröttar ut sig redan på tanken...
    BRA GJORT i alla fall, att ha fått ihop så många rutor!
    Känn dig riktigt nöjd:)

    SvaraRadera
  6. Blir superfint!! Åh, vad flitig du varit med dina rutor. Jag vet alltför väl hur lätt det är att tappa sugen/lusten alltför tidigt när man virkar just rutor.
    Ska bli kul att se den färdiga filten.

    SvaraRadera
  7. det där kommer bli jättefint när det är klart :) själv är jag nybörjare på att sticka men kan mer om virkning, så jag tycker faktiskt man får mer ont av att sticka. måste bero på att man spänner sig för att man inte är van. lycka till med fortsättningen på filten! :)

    SvaraRadera
  8. Kämpa på vet hur detta känns, började på samma typ av projekt till lite större barn i augusti 2010 men snart är jag i mål. Plötsligt blir man bara så uuuuuuu//Kerstin

    SvaraRadera
  9. Åh här har det hänt saker! Filten artar sig superfint! =)

    SvaraRadera