söndag 31 december 2017

2017 en liten summering




2017 har varit ett annorlunda stickår för mig, det har mest blivit smågrejer, strumpor, vantar men mest barnkläder. Restgarnsprojekt och sånt som det kan bli av en udda härva. Min stash har minskat stadigt de senaste åren och nu näst intill ekar det i garnskåpet. Det beror på en kombination av fattigdom och missär och att jag bara blir allt mer kräsen när det gäller garn. Dessutom har jag stickat som en tok de senaste åren.

2017 har jag stickat mindre och tillbringat mer tid i trädgården, visserligen kanske jag fortfarande stickar som en tok enligt de flesta men jag vet ju bättre.

Fyra koftor/tröjor har det blivit till mig själv, en alldeles lagom produktion. Loppan höll på att ta död på alla min sticklust men jag besegrade den och jag har använt den väldigt mycket, en perfekt vardagskofta. Över huvud taget har jag använt mina fyra nytillskott väldigt mycket och då är det ju som det ska vara. Försöker balansera mellan det "rediga"behovsstickandet och det lustfyllda spontanstickandet, kanske behöver jag vara lite mer lättsam nästa år och inte bara tänka på vad jag verkligen behöver.

Tre mönster har jag gett ut i år och jag känner mig ödmjuk och glad över att så många vill sticka dem. Det blir förhoppningsvis mer av den varan nästa år.


Jag har en liten lista på saker som vore kul att sticka 2018 men den tänkte jag ta om några dagar.

Istället kör jag en liten topplista enligt känd modell.


Årets stickteknik; Flerfärgsstickning så klart! På bredden och längden och överallt och jämt. Älskar flerfärgsstickning i alla dess former.


Årets färg; Grön! Knallgrön. Känns som om häften av mina stickningar varit gröna i år.
Årets ahaupplevelse; Vette 17. Tror inte jag lärt mig så mycket nytt. Däremot har jag blivit mer säker på att sy, känner mig som en syende person och kan använda min billiga lilla symaskin till det jag vill (i alla fall det mesta). Jag har sytt mycket barn och bebiskläder och det är sjukt roligt. Vill sy mer till mig själv men det är så förbaskat dyrt med tyg när man är fattig.
Årets projekt; Så svårt att välja, men jag säger den gröna koftan i helt svensktillverkat garn. Ett så roligt projekt och ett fantastiskt fint resultat i all sin enkelhet.
Årets garn; Här tänker jag inte välja utan jag måste nämna flera. Moods of Colors Humble regards from Devon, ett icke superwashbehandlat sockarn. Så väldigt fint, mjukt och hållbart. Och perfekt till flerfärgsstickning.

Tant Koftas Färgspelsgarn är något av det finaste jag testat, den där kombinationen av mjukt fast lite strävt och alldeles lagom ulligt.

Manduzana 2-tr Leicester och Gotland, så magiskt att få ha följt de här garnerna på nära håll. Helt igenom svenskt garn från finaste gården där kärleken till djuren står i centrum och så Amandas fantastiska färger på det.

Årets lycka; Trädgården så klart. Min största källa till glädje och lugn.

Och så Henrik Berggren. Att det kom en skiva. Att den är så fantastisk. Och att jag fick se honom två gånger. Så stort och vackert och vemodigt.

Ja sen blev jag ju faster för första gången nu i december, inte fy skam det heller.

3 kommentarer:

  1. Följer din blogg och instagram med stor glädje
    Annika Hessman

    SvaraRadera
  2. God fortsättning på det nya året!

    Som läsare har jag också säga att jag haft stort nöje av att läsa hur du förändrat mönster för att dom skall få en optimal passform:)

    SvaraRadera
  3. Vad mycket fint du gjort! Min favorit var den lilla gröna barnkoftan som inte var med på bild. Och så tycker jag det är häftigt att läsa om din skaparprocess för du är så noggrann och genomtänkt. Ungefär tvärtemot min egen process. Och ändå är det ens inte bättre eller sämre (Tycker jag 😉). Det är det fina med slöjd! Jag syr inte så ofta men har en hel del tyg. 99% arvegods eller loppisfyndat. Då behöver jag inte vara så noga hehe. Gott nytt år!

    SvaraRadera