tisdag 12 april 2022

Nytt mönster; Sockan Smörbacken

 

Någon gång i april/maj översållas min svärmors trädgård av vårblommor, marken täcks av de blåaste vårstjärnor, gula botaniska tulpaner och rosa bollvivor. Ett paradis för både humlor och människor ett par veckor om året. Hennes hus har fått låna ut sitt namn till de här blommiga vårsockorna.

Smörbacken är en glad, flerfärgsstickad socka i vårfärger. Sockan stickas från mudden och ner med en istickshäl som stickas på en gång och en rundad tå. Mönstret är lätt att memorera och har inga långa flotteringar vilket gör att det blir en vilsam och snabb sockstickning.

Idag släpps mitt nya sockmönster Smörbacken (ravelrylänk) samtidigt passar Manduzana på att släppa sitt nya sockgarn i obehandlad Corriedale-ull, Manduzana Corriedale sock (80 % obehandlad Corriedaleull och 20 % nylon) med en sträckning av ca 400m/100g. Ett varmt (Visste ni att obehandlat ullgarn är mycket varmare än superwash? Det visste inte jag förns jag provade obehandlat sockgarn.) och slitstarkt sockgarn i underbara klassiska färgglada Manduzana-färger. Till smörbacken har jag använt tre olika färger. A: grön ’Salazar’, B: vit ’Natur’, C: gul ’Mustard’. Men sockorna skulle vara lika fina med tex rosa eller blå blommor.

För att fira mönster och garnsläpp lite extra festligt har Manduzana och Dödergök slagit sina påsar ihop och vi kommer hålla en Knit-a-Long för mönstret Smörbacken på Instagram. Sticka Smörbacken med oss, tagga dina bilder med #smörbackenkal så vi kan snicksnacka med varann och dessutom om du stickar klart ett par sockor senast 8/5 2022 och taggar bilden med #smörbackenkal så är du med och tävlar om fina priser. Tre valfria mönster från mig och ett presentkort på garn från Manduzana.

Hoppas att ni hakar på och stickar blommiga vårsockor i väntan på den riktiga våren! 




lördag 9 april 2022

Sea Glass Sweater fast kofta till en liten brorsdotter

 

Jag såg den här tröjan i början av januari och blev våldsamt kär i den. Mönstret heter Sea Glass Sweater och är ett vuxenmönster och den stickas i rester av DK-garn men jag fick genast lov att riva ut alla mina rester av sport-garn och sticka en barntröja. Jag utgick från mitt mönster Lilla Mistelkoftan och använde samma konstruktion (nerifrån och upp med runt ok), jag valde dessutom en storlek större för att väga upp att hela den här tröjan är mönsterstickad. Om jag inte hade varit så hetsig så hade jag sett att det finns ett mönster som heter Sea Glass Mini som jag hade kunnat köpa istället för vuxenmönstret. Men det funkade väldigt bra att göra så här också. 


Jag stickade koftan runt och klippte sen upp på mitten, på det viset behövde jag inte fästa några trådar för kroppen. Jag valde att montera den med dragkedja för att den skulle kännas lite mer som en jacka. På insidan har jag stickat rätstickade infodringar, dvs belägg, för att dragkedjan inte ska skava.


Garn; Jag har stickat i mina allra lyxigaste rester i ungefärlig sportvikt, till vissa färger har jag använt dubbelt sockgarn. Det mesta är handfärgat från några av mina favoritfärgare Dandelion Yarns, Moods of Colors och Manduzana. Men den innehåller också garn från Sandnes och Cascade. Allt är mjukt och gosigt. Jag har ingen aning om hur mycket garn som gick åt men det var det perfekta restgarnsprojektet.


Stickor; 2,5 mm till kanter och resårer och 3,5 mm till allt annat.






fredag 11 februari 2022

Cruden

Alltså jag vet inte var jag ska börja någonstans. Hur ska jag sammanfatta det här projektet?

Alla som följer mig på instagram vet att jag stickat på en Cruden av Ysolda i nästan två år.

Mönstret är egentligen en slipover men jag vet att det inte skulle bli mitt mest använda plagg inte riktigt min stil helt enkelt men mönsterbårderna är magiska. Jag tänkte att jag skulle sticka en tröja eller en kofta istället. Efter att ha matats under de senaste åren med tröjor med nedhasad axel så hade jag en bild av att det skulle bli vrålsnyggt. (Jag var väldigt inspirerad av bla Wilkhaven Sweater som är galet snygg.) Min plan var att bara sticka kroppen rak och sen plocka upp för ärmar efteråt.

Istället för Shetlandsgarn valde jag Tant Koftas handfärgade Spelsau lammull i färgspels-färger. Jag hade en del grått hemma redan och tänkte från början att jag skulle välja starkare färger åt det blågröna hållet men istället spontanvalde jag en mycket mjukare färgskala. Den grå heter ljusgrå och är ofärgad sen har jag; vit, kalksten (ljusgul), jord (mörkbrun), strandråg (grön), nyponros (rosa) och näva (brunlila). Jag är jättenöjd med mitt färgval, det blev väldigt mjukt och poetiskt. Dessutom hade jag en del grå ull/silke True Woolberry från Moods of Colors som jag blandade in där det passade.


Så i mars 2020 hade jag både köpt mönstret och garn och körde igång. Jag hade svårt att välja en storlek, jag tycker helt enkelt att det är för mycket information i mönstert, för många kollumner och tabeller att studera med mått både i inches och cm. Kanske var jag lite pandemi-dum i huvudet men jag valde den näst största storleken och det var egentligen en storlek för stor för det utseende jag var ute efter. Men jag stickade på. Det var sjukt många maskor på varven (på stickor 3,25 för flerfärgsstickningen och 2,75 för de enfärgade varven emellen) och en miljon färgbyten men efter någon månad så där hade jag stickat nästan hela kroppen. Då började jag tvivla på mina ursprunsidéer, dels kändes den väldigt stor, dels var det svårt att avgöra när jag hade nått till ärmhålet. I takt med att tvivlen växte slutade stickningen växa för att till slut avstanna helt. 

Sommaren 2021 tog jag tag i saker och ting igen och bestämde mig för att steeka ärmhålen och följa min ursprungliga plan. Jag fortsatte sticka, vissa färger började ta slut och projektet hamnade längst ner i korgen igen. Lagom till julen 2021 hade jag beställt mer garn och bestämde att det skulle bli min Tour de Ski-stickning 2021/2022. Jag delade av för axlarna och formade dem med förkortade varv sen klippte jag upp ärmhålen och började sticka ärmarna. Bra för att upptäcka att jag verkligen hatar nedhasad axel. Ärmen blev bubblig och ful i övergången mellan kropp och ärm dessutom satt hela tröjan som en säck potatis på mig. Jag repade och försökte flytta in axeln och sticka en ärmkulle, också skitfult. Jag blev vansinnig på mig själv och hade lust att bara skrota alltihop. Men sen bestämde jag mig för att bara låta den vara som den var. Någon slags kortärmad historia. Jag stickade tvåfärgad resår runt ärmhålen och i halsen för att det såg mer arbetat ut och det gav lite mer stadga till kanterna.

Om jag är nöjd? Nja. Jag är nöjd med att jag inte gav upp. Plagget blev väldigt vackert och eftersom det är stickat i ett riktigt kvallitetsgarn kommer den förmodligen vara outslitlig. Men det är ju ett lite konstigt plagg och den är sjukt varm så det blir inte många dagar på året den kommer vara användbar. Det hade varit bättre med knäppning fram men det passar inte till modellen så den får vara klar så här. Ett monument över min envishet.







 

Apiarist Cowl

Strax efter jul stickade jag en Apiarist Cowl. En ren njutstickning. Ett enkelt men fint mönster i lagom tjockt och lyxigt garn som resulterade i en mjuk och fluffig liten dröm till cowl.

Som jag minns det stickade jag mönstret rätt upp och ner utan ändringar.

Jag stickade med en tråd Moods of Color Creamy Dk (färg cinnamon moods) och en tråd Rowan Kidsilk Haze (färg Jelly) och jag använde stickor 4 mm.





 

söndag 16 januari 2022

Maiken till Per

Det här är mitt eget mönster Maiken som i original stickas i fem olika färger. Men till Per ville jag testa att sticka dem i bara två färger, en enfärgad svart och en självrandande i mustiga höstfärger. Jag tycker att resultatet blev så himla bra. Så vill du sticka Maiken men tvekat pga en miljon trådar att fästa på slutet så fungerar det här sättet lika bra. Fingervantar är nåt av det roligaste jag vet att sticka men mönstret innehåller också instruktioner för halvvantar.

Jag stickade i ett riktigt gammalt nystan svart Drops Fabel och den flerfärgade är Regia Tweed.




 

onsdag 12 januari 2022

Vardagsmössan Rut

Jag har stickat Vardagsmössan Rut till Per i julklapp för han behövde en ny mössa. 

Egentligen är det lite av en sotarmössa och även om jag tycker att sotarmössor är svinfint tycker inte min bestämda man det. Han vill ha hängiga mössor som går ner över öronen ordentligt.

Så jag ändrade lite. Resåren är inte dubbelvikt istället stickade jag några förkortade varv så att den är lägre i nacken och lättare att stuka med häng. Sen blockade jag den i lite basker form och det blev inte så dumt. Jag stickade största storleken och den blev kanske lite väl stor även fast jag stickade hela mössan på 3,5 mm.

Garnet var helt fantastiskt, en  ny lyxig bekantskap Knitting for Olive Heavy Merino. Ett mjuktsträvt merinogarn med tyngd. Jag beskrev känslan i det lite som att stryka mot luggen på en manchesterbyxa. Väldigt trevligt att sticka med. Det gick åt lite mer än ett nystan.

Jag har fler av Pers julklappar att dokumentera men kameran gav upp och bilderna blev suddiga men den blir nog glad igen när den får lite ström.