Det bidde ingen Ystävä, det bidde en Brick igen

Det hände sig vid den tiden (hösten 2022) att jag äntligen köpte garn och la upp till ett drömprojekt. Koftan heter Ystävä och jag har varit kär i den sen den kom ut.

Jag tyckte redan från början att det var svårt att välja rätt storlek, jag stickade en provlapp som jag blev nöjd med men det hjälpte inte mycket. Så jag chansade väl lite. Började sticka och stickade på rätt friskt men började ganska snabbt tvivla, den kändes inte rätt. Oket blev kort men stort, jag trixade med lite förkortade varv vilket inte är det enklaste i strukturmönster och jag fortsatte sticka men hela tiden med den där tvivlande känslan.

Sen slutade jag sticka och knölade ihop den i en påse. Plockade upp den igen kring jul och insåg att den både var för stor och ful. Repade och tänkte till lite. Älskar strukturmönstret så jag satte ihop det med mönstret Brick som jag stickat många gånger förut. Ljuv musik uppstod.

Stickade storlek xxl men provade ofta för att få oket tillräckligt högt. Ställde ut kroppen något och stickade ärmarna helt efter eget huvud.

Tyvärr växte den lite för mycket i första tvätten så den blev lite större och bylsigare än vad jag hade tänkt mig men jag saknade en sån tröja och den är väldigt mysig. 

Jag är jättenöjd med det här ganska billiga garnet och nu vet jag att det växer lite i ett stort luftigt plagg.

Jag stickade i Fraya Mindful fån Stoff o Stil, ett riktigt tunt ullgarn med trevlig ullkänsla. Jag stickade i dubbelt garn i färgen melerad sand. Färgen är så bra på mig, mitt första beigea plagg men inte mitt sista. 

Jag stickade med stickor 3 mm och 3,5 mm och jag tror att det gick åt 6 nystan garn.

 

Musselburgh

 

Hej bloggen det var länge sen. Men jag har tydligen inte stickat klart någonting som jag tyckte var värt att dokumentera på hela vintern. Eller så har det vart för mörkt för att fotografera. 

Men nu börjar det ljusan lite så det kan bli en liten bättring.

I höstas stickade jag den tråkigaste mössa jag någonsin stickat klart men det var det verkligen värt för det är både fin, varm och användbar.

Mönster;    Musselburgh av Ysolda (ravelrylänk). Mössan finns i massor med storlekar och kan stickas i i stort sett vilken stickfasthet som helst. Jag stickade den största storleken men gjorde den något kortare pga hade lessnat totalt vid det laget. Man lägger upp i toppen av mösssan, ökar till önskat antal maskor, stickar sen en lång lång tub för att sist minska och ta ihop för toppen. Sen viks mössan  dubbel med sig själv. Man stickar alltså bara i stort sett runt i slätstickning. Perfekt för den som gillar sånt. Jag tyckte att det var plågsamt. Men som sagt passformen blir så bra och det blir en  klassisk modell som går att stuka på olika sätt och passar därför väldigt många. 

Garn; Manduzana Corriedale i färgen Mustard. 1 härva räckte inte till min storlek så jag fick skarva med lite Manduzana Corriedale sock till fodrets topp. Det här är ett riktigt favoritgarn. Älskar känslan i det, att det är mjukt men stabilt, ullligt men också blankt. Färgen är lysande starkt höstgul, den perekta glada vinterfärgen för mig.

Stickor; 3 mm   

Baskern Fallfrukt

Förra hösten designade jag mönsterkolektionen Fallfrukt. Den består av vantar, halvvantar, en halskrage och en basker. Alla finns i min ravelrybutik. Jag gjorde en halskrage till mig själv som var förra vinterns mest använda plagg och nu var jag jättesugen på en basker.

Mönstret heter Baskern Fallfrukt och finns här.

Jag har ett väldigt stort huvud så jag la upp till den större storeken, stickade resåren 1 cm längre och sen la jag till ett grått varv till mellan varje flerfärgsmönster. Det gjorde att baskern sitter som en smäck på mig.

Garnet är fantastiskt fina Manduzana Cormo (det naturgrå) och Manduzana Corriedale i färgerna Moss (det gröna) och Weasley (det roströda). Det här är ett riktigt favoritgarn i obehandlad mjuk och följsam ull. Flerfärgsstickningen blir knivskarp men ändå lite luddig på ytan. Någon gång ska jag sticka en tunn flerfärgsstickad väst eller kofta i det här garnet.

Jag stickade min basker med stickor 2,25 mm till resåren och 3 mm till resten av baskern. 

 

Vertices Unite

 

Äntligen fick jag till lite vettiga bilder på min Vertices Unite som jag stickade i början av året. Det här var en så rolig stickning! Jag fick användning för alla mina finaste och lyxigaste restgarner och det svåraste med hela sjalen var att välja vilka färger jag skulle ha och hur jag skulle kombinera dem. Annars var det perfekt rolig och avslappnad tv-stickning. Jag stickade den minsta storleken.

Jag är inget stort fan av  Stephen West och hans sätt att skriva mönster (jag har påbörjat en hel del av hans mönster men inte stickat klart så många) men den här var så rolig att jag gärna skulle sticka en till.

Garn; Jag tog som sagt mina finaste rester och till slut blev fördelningen så här; A: Manduzana Sock Jazz 65g B: Manduzana Corriedale Petrol 89g C: Toshmerino light glaced pekan D: Moods of Color True woolberry ljusgrå 96g + Toshmerino light glaced pekan E: Madelinetosh Toshmerino light blå 70g

Stickor; 3,25 mm

Ett litet marsvin

Jag brukar alltid säga att jag inte gillar att sticka pynt. Däremot älskar jag att sticka pilligt och nåt jag kommit på att jag verkligen uppskattar att sticka är små djur.

Tyvärr är inte tillfällena så många när man har nytta av ett litet stickat djur men som tur är fyller syskonbarnen år ibland. Och lagom till att en 2-åring skulle firas föddes det här marsvinet.

Mönstret heter rätt och slätt Guinea Pig och finns HÄR på ravelry. Mönstret är helt genialiskt, först känns allt konstigt och fel men sen sitter man plötsligt där med ett färdigt marsvin i knät och är helt kär. Det är bara att göra precis som det står. Gulligast är kanske ändå de genomskinliga öronen som ser precis ut som när solen lyser genom tunna marsvinsöron.

Jag har stickat i resterna från min Flora-kofta så det är Drops tweed ihop med en tråd silkmohair.

Jag har stoppat med fiberstopp och köpt säkerhetsögon för den där rätta blicken. 

 

Koftan Flora

Jag har stickat klart min Flora! Mönstret till Flora finns i Erika Åbergs superfina bok Stickat till Vardags (så här ser Flora ut på Ravelry). Jag har velat sticka den här koftan sen boken kom ut och jag är så glad över att jag tog tag i det.

Där borta i Mars när det blev krig och fanskap och bara mörka tankar behövde jag verkligen en rolig stickning. Någonting att vila tankarna i och något annat för händerna att göra än att varva internet. Nu för tiden ser mitt garnföråd ut som så att det mest består av sockgarn och andra enstaka härvor så där hade jag inget att hämta om jag ville sticka ett störra plagg. Jag behövde köpa garn men ekonomin var i den berömda botten och jag ville ha någonting mjukt. Mjukare än mina vanliga val och mjukare än Kampes 2-trådiga ullgarn som annars alltid är räddaren i nöden. Så jag surfarde internet och landade i ett Dropsgarn. Vilket inte riktigt känns bra det måste medges. Jag har bojkottat Drops av många oika kända skäl i flera år nu. Bojkott kommer naturligt och lätt för mig. Att säga nej och välja bort. Men tänk om inget till slut blir kvar? Om man valt bort all mat i affären av olika etiska skäl? Om man inte kan handla kläder inte kan köpa sig en enda jävla grej för ett det är så lätt att välja bort? Världen blir ruskigt liten då. Så jag valde att köpa Drops Soft Tweed för att jag verkligen behövde sticka någonting.

Jag är inte en influencer jag gör aldrig reklam för någonting. Att jag väljer att sticka en tröja i Dropsgarn betyder INTE att jag gör reklam för dem som företag det betyder bara att jag stickat en tröja i Dropsgarn, varken mer eller mindre. Nog ordat om det.

Jag hade tänkt sticka en Esther från början eftersom den jag stickade blev för liten men jag gillade inte hur färgerna spelade med varandra i oket så jag repade och valde att sticka Flora istället. Därför är min kofta lite annorlunda. Jag har kvar de korta varven från Esther och sen har jag siktat på storlek 3xl men stickat fritt efter de maskor jag hade från början. Jag har också skalat bort allt fancy, särskilda resårer tex och bytt ut dem mot 1x1 ribb. Sen har jag bara stickat längden efter mina mått.

Resultatet blev en ledig kofta i vårvinterns mjuka färgskala och jag är så nöjd. Älskar de lite puffiga ärmsluten!

Om koftan kommer noppa och töja sig? Alldeles säkert. Om färgerna är gränsfall till mesiga? Mmmm lite iaf. Jag är sugen på att sticka en färgstarkare Flora i skogsgrönt och nyponrött i ett hållbarare ullgarn. Vi får se om det blir av, tillsvidare ska snälla lilla Flora få hänga med mig i sommar.

 

Ett år idag

 Isidor Fingal Larsson värsta väggklättraren, bästa fotvärmaren och smidigaste danspartnern fyller 1 år idag. Hurra!