Det bidde ingen Ystävä, det bidde en Brick igen

Det hände sig vid den tiden (hösten 2022) att jag äntligen köpte garn och la upp till ett drömprojekt. Koftan heter Ystävä och jag har varit kär i den sen den kom ut.

Jag tyckte redan från början att det var svårt att välja rätt storlek, jag stickade en provlapp som jag blev nöjd med men det hjälpte inte mycket. Så jag chansade väl lite. Började sticka och stickade på rätt friskt men började ganska snabbt tvivla, den kändes inte rätt. Oket blev kort men stort, jag trixade med lite förkortade varv vilket inte är det enklaste i strukturmönster och jag fortsatte sticka men hela tiden med den där tvivlande känslan.

Sen slutade jag sticka och knölade ihop den i en påse. Plockade upp den igen kring jul och insåg att den både var för stor och ful. Repade och tänkte till lite. Älskar strukturmönstret så jag satte ihop det med mönstret Brick som jag stickat många gånger förut. Ljuv musik uppstod.

Stickade storlek xxl men provade ofta för att få oket tillräckligt högt. Ställde ut kroppen något och stickade ärmarna helt efter eget huvud.

Tyvärr växte den lite för mycket i första tvätten så den blev lite större och bylsigare än vad jag hade tänkt mig men jag saknade en sån tröja och den är väldigt mysig. 

Jag är jättenöjd med det här ganska billiga garnet och nu vet jag att det växer lite i ett stort luftigt plagg.

Jag stickade i Fraya Mindful fån Stoff o Stil, ett riktigt tunt ullgarn med trevlig ullkänsla. Jag stickade i dubbelt garn i färgen melerad sand. Färgen är så bra på mig, mitt första beigea plagg men inte mitt sista. 

Jag stickade med stickor 3 mm och 3,5 mm och jag tror att det gick åt 6 nystan garn.

 

Musselburgh

 

Hej bloggen det var länge sen. Men jag har tydligen inte stickat klart någonting som jag tyckte var värt att dokumentera på hela vintern. Eller så har det vart för mörkt för att fotografera. 

Men nu börjar det ljusan lite så det kan bli en liten bättring.

I höstas stickade jag den tråkigaste mössa jag någonsin stickat klart men det var det verkligen värt för det är både fin, varm och användbar.

Mönster;    Musselburgh av Ysolda (ravelrylänk). Mössan finns i massor med storlekar och kan stickas i i stort sett vilken stickfasthet som helst. Jag stickade den största storleken men gjorde den något kortare pga hade lessnat totalt vid det laget. Man lägger upp i toppen av mösssan, ökar till önskat antal maskor, stickar sen en lång lång tub för att sist minska och ta ihop för toppen. Sen viks mössan  dubbel med sig själv. Man stickar alltså bara i stort sett runt i slätstickning. Perfekt för den som gillar sånt. Jag tyckte att det var plågsamt. Men som sagt passformen blir så bra och det blir en  klassisk modell som går att stuka på olika sätt och passar därför väldigt många. 

Garn; Manduzana Corriedale i färgen Mustard. 1 härva räckte inte till min storlek så jag fick skarva med lite Manduzana Corriedale sock till fodrets topp. Det här är ett riktigt favoritgarn. Älskar känslan i det, att det är mjukt men stabilt, ullligt men också blankt. Färgen är lysande starkt höstgul, den perekta glada vinterfärgen för mig.

Stickor; 3 mm