Hur går det med den där stickningen egentligen?

Varma och sköna restgarnssockor på små runda fötter. (Det vill säga mina egna.)
Kofta nr 2. Betydligt mindre än den första. Stickad efter samma garnstudio-mönster som den förra men med många ändringar, tex är det ett helt annat hålmönster. Nu har jag bara den sista ärmen kvar och en knäppkant om garnet räcker till det. Det kommer att dröja lääänge innan det blir något mer rosa fluffigt för mig.
Här händer det inte mycket som ni ser, men färgen gör sig väldigt bra till mitt köksbord. :)

Jag ska göra en uppryckning när jag är klar med mammas kofta. Den nya organiserade Dödergök, en sak i taget, metodisk och ordentlig, det är jag det! Haha!

Fredagsmys

Mannen hatar ordet fredagsmys, just därför försöker jag använda det så ofta som möjligt! :)

Delar med mig av lite fredagsmysiga bilder.

Jag är barnvakt idag och bland annat så har barnet och jag planterat lite pelargonsticklingar.

Så här mysig utsikt har vi från vårt sovrumsfönster. Äppelträd och plåttak.

Så här ser den ut väven som jag och mannen drog på här om dagen. Randig och sommrig är den. Vävstolen bor i sovrummet på övervåningen, tyvär går det inte att möblera så att man kan ha äppelträdsutsikt när man väver men man kan ju inte få allting här i världen.

Efter barnvaktandet ska Å och jag gå en solig kvällspromenad. Fredagsmysigt värre.

Tid

Det här med tid har länge förundrat mig. Hur det kommer sig att ju mer upptagen man är desstå mer viktig och duktig är man. Hellst ska man inte ha tid med någonting för då vinner man. Något av det vanligaste jag får höra är " ja du har ju tid du" och "det skulle jag också vilja göra men jag har inte tid". Båda sakerna sägs i en anklagande ton som att det är fel på mig eller att det är mitt fel att de inte har tid.

Här om dagen satt jag i telefon med en för mig helt okänd människa som i 10 minuter beklagade sig över sin tidsbrist. Sånt tröttar ut mig. Hon hade anmält sig till min tvåändsstickningskurs men kommit på att hon inte hade tid (eller lust kanske). Så i 10 minuter lyssnade jag artigt på henne när hon gick på om att hon jobbar minsan heltid och hon har ju barn som bor hemma och hon har ju dessutom en trädgård som måste skötas nu till våren. "Ja jag förstår" och "Mmmmm" kom mest ur min mun. Men jag tänkte egentligen helt andra saker. Jobb, barn och trädgård lär hon ju ha haft när hon anmälde sig till kursen också. Jag skulle gärna byta med henne. Ingen skulle bli gladare än jag om jag hade ett heltidsjobb, stor egen trädgård och en bunt med ungar. Jag kan nog nästan lova att jag inte skulle anklaga okända människor för min tidsbrist.

Alla prioriterar olika utifrån sina egna förutsättningar. Just nu har jag tid till hemslöjd, popmusik och fågelsång och jag hoppas att det fortfarande kommer att finnas utrymme för det den dagen jag står där med jobb, hus och busungar. För man måste leva lite också, inte bara överleva!

Till alla där ute som unnar sig en stickning, en skogspromenad eller en sagostund med älskad unge; Du duger du med, fast du har tid. Jag lovar!

Så är det

Idag ska L få sin hemliga födelsedagspresent. Även fast det inte riktigt är hennes födelsedag. Det retar mig lite att jag inte hunnit/haft möjlighet att ta kort på den. Den är väldans fin iaf och jag hoppas att hon blir glad. Jag får försöka fota vid senare tillfälle.

Jag har ont i halsen. Vet inte om det är jag som smittat Å eller om Å smittat mig. Ont i halsen har jag hur som hellst. Jag som ska jobba nästa vecka. Illa.

Det verkar inte som att det blir någon tvåändsstickningskurs, tanter är så konstiga och har så svårt för att bestämma sig. Jag är inte direkt dödsbesviken. Gladast är nog räven eller nåt.

Nu ska jag koka gröt och försöka rycka upp mig själv.
Tjena!

Hyllning till mannen

Jag lovade mannen att skriva i min blogg att jag har världens bästa man.
Jag har världens bästa man. Han har nyss hjälpt mig att dra på min randiga gardinväv.
Belöningen blir bullar.

Vävmonstret

Extrem närbild på min favorit. En löpare i Kukkola-dräll som jag vävt till min syster. Cottolin varp och egenfärgat tunnt jute som inslag. Visst skulle det här mönstret vara tokigt fint på en pläd?

Lika kallt och eländigt idag, tur att jag stickat klart mina raggsockor. Funderar på att värma upp mig lite ytterligare med ett bullbak, men jag vet inte riktigt. Det står och väger mellan förskedning och pådragning av en gardinvarp som legat ett längre tag nu och bullbak. Kanske kan man göra både och, bullar ska ju jäsa så rysligt länge.



Jag spritter nämligen av vävinspiration och jag längtar efter vävningen igen.

Det fanns en tid när vävningen tog i stort sett all min lediga tid, även den tid som inte var ledig. Från att ha varit den mest lustfyllda av alla fritidssysselsättningar växte den till det mest kravfyllda monster ni kan tänka er. Eller kanske inte vävningen om man ska vara ärlig.

Jag längtar inte tillbaks till den tiden men däremot längtar jag efter min vävstol och det känns skönt. Jag var lite orolig över att det var slut mellan mig och vävningen när det tog slut mellan mig och vävstugan. Men gammal kärlek rostar aldrig säger dom ju och jag tror minsann att dom har rätt.

Vinter igen

Jag fryser idag. Kanske har det något att göra med att hela världen var vit när jag vaknade i morse. Nu är världen mest våt och slaskig men huga vad kallt det är. Det är väldigt golvkallt i vårat gamla kulturhus, specielt när man inte eldar vilket vi inte gör idag pga vedbrist, det är väl den enda nackdelen med vårat boende. I brist på ved stickar jag raggsockor av lite rester jag hade liggande. Jag har slitit ut mina tjocksockor nämligen.


Annars gör jag inte så mycket idag, Å och jag tog en kall promenad och pratade barndomsminnen så vi skrattade oss varma, sen dess har jag mest suttit under filten i soffan och tittat på tv och stickat ett par varv på raggsockorna.


Inom en timme eller så tänker jag koka risgrynsgröt, kanske kokar jag lingonsylt också, det beror lite på. En sak är i alla fall säker, ikväll tittar jag på absolut sista delen av "I mördarens spår", helt sanslöst bra!