Midsommar via Instagram

Jo jag är ju lite kär i instagram då rå. Aldrig har vardagen varit så vacker och pastellig. Det är roligt att ta snabba snapshots av verkligheten och på något sätt se sitt liv genom lite suddigare ögon.

Så här var min midsommarhelg via instagram. Jag heter dodergok där om man vill följa mig direkt. (Många bilder på Ester blir det för tillfället.)

Ester

Låt mig få presentera Ester, 12 veckor Main Coon-blandning och det nyaste tillskottet i vår familj. Så söt att klockorna stannar.

Knästrumpor med honungsdoppade tår

Mönster; Ett dropsmönster (ravelrylänk) som hör ihop men en väldigt tjusig kofta som jag är jättesugen på att sticka, men som ett första försök blev det strumporna istället. Jag har min vana trogen ändrat en del i mönstret. Jag har stickat längre resår, jag la inte upp fler maskor i resåren utan jag la upp så många som krävs för mönstret. Jag har lagt in lite extra prickar i mönstret för att slippa långa flotteringar på baksidan och fötterna har jag stickat helt efter eget huvud. Det här var riktigt rolig stickning från början till slut och de är så snygga på syrran. Förhoppningsvis ska hon väl inte behöva använda dem förns till hösten och då kanske det kan komma någon roligare bild också.

Garn; Det rosa är Gjestal babyull, det vita är Qualitas sock och det guldgula är underbar fantastisk Malabrigo sock.

Stickor; 2,5 mm strumpstickor.

Arroyo

 Mönster; Arroyo (ravelrylänk). Å jag vet inte vad jag ska säga om det här mönstret, har man inget snällt att säga borde man vara tyst. Men jag har ju inga egentliga klagomål, mer än att den var tråkig att sticka och att det tog hundra år att sticka spetskanten och att jag bara kände mig allmänt less på den. Men allt det där är nog mitt eget fel. Jag startade upp det här projektet under fel premisser, jag trodde att jag skulle få till en snabb snygg födelsedagspresent till Lina men i stort sett noll arbetsinsats. Så blev det ju inte. Den toksvalde garn också, jag hade lite rester av Sandnes alpacka som jag trodde att jag skulle komma rätt långt på men istället fick jag beställa garn två gånger och projektet sinkades i alla evighet. Fast fin blev den ju och det har lyxigt tungt fall i den dubbla alpackan och den går att vira hur många gånger runt halsen som helst. Jag tror dessutom att Lina kommer att gilla den och det är ju huvudsaken.

Garn; sandnes alpacka stickat med dubbelt garn, hur många nystan som helst gick åt, säkert bort emot 6 stycken så sjalen väger nog ca 300 g.

Sticka; En trubbig gammal skitsticka med bångstyrig vajer storlek 5 mm, jag måste köpa nya stickor av grövre storlek. Mycket var nog stickans fel här faktiskt.

Garnlotteritröjan

 Mönster; Inget, eller mitt eget. Tröjan  stickad uppifrån och ner efter raglanmodell, den är tänkt att vara en perfekt sommarkvälls tröja att bara dra på sig. Ungen är jättesöt i den och moster är mycket nöjd. Total njutstickning.

Garn; Garnet vann jag i garnlotteriet i Rättvik, ca 300 g gick åt av Annabel Fox cotton.

Stickor; 4,5 mm

Min egen fläta

Den här flätan ritade jag när jag var i Rättvik, jätteroligt och lärorikt att rita med riktiga flätsymboler och sen sticka efter dem. Koftan blir till mamma tror jag, det är hennes färger.

Mer afrikanska blommor

Nu har jag virkat slut på mitt kantgarn och funderar lite på hur jag ska fortsätta. Hittills har jag använt grön mandarin naturell, vit Blend bamboo, cerice Blend bamboo och grå-hudfärgad Rowan fine milk cotton. Jag vet inte alls vad det ska bli, kanske ett kuddfodral och jag tänker virka på så många rutor det blir och sen se vad det räcker till. Jag funderar på att kanta alltsammans och virka ihop det med det turkosa Erica Laurell-garnet men jag tar görna emot smakråd. På förkylningsfronten är det inget nytt, jag orkar bara ligga i soffan och virka, därav produktiviteten.