Hej då 2013!

Så går ett år i från vårt liv och kommer aldrig åter. 2013 har blandat och gett känns det som, många stunder av ren och skär livsglädje och blandats med ganska djupa dalar. Men det är väl så livet är mest hela tiden. I alla fall för mig.
Bra saker 2013 har varit att jag har fått träffa mina sticksystrar flera gånger under året ( det borde ha blivit ännu fler gånger), jag har över huvud taget stickat väldigt mycket och det känns som att jag har utvecklats och lärt mig en hel del nytt. Sommaren var helt fantastiskt varm och vi var utomhus mest hela tiden, vi fick mycket gjort i trädgården och hönsen fick ett färdigt hönshus och en jättefin hönsgård. Jag fick privilegiet att jobba med värdens finaste ungar och jag hoppas att de fått med sig någonting av mig inför fortsättningen. Jag har läst en hel massa, främst ungdomsböcker och jag har varit ute och rört på mig mycket mer än på länge. Jag har varit förälder ett helt år och jag har lärt mig mycket av den resan. Håkan släppte en ny skiva och den var mitt soundtrack hela våren och sommaren och på Lucia var vi och såg honom och hjärtat och natten var full av möjligheter och dans.

Så hoppas jag att 2014 ska bli, ett år med lättare steg och sång i hjärtat. Mindre oro och mer av allt som gör mig glad. Och detsamma önskar jag er kära bloggläsare!

Den bästa julklappen

Ett utav mina absoluta favoritmönster är Nola's slippers. Jag har stickat många par de senaste åren, både stora och små. De är perfekta restgarnsprojekt eftersom de fullkomligen äter garn och de är lätta att anpassa för att få till rätt storlek. De är också väldigt sköna att gå omkring i på kalla golv. Favoriter helt enkelt.

Håååååååkan!

I somras var jag säker på att jag skulle dö om jag inte fick se Håkan turnera med den här skivan. På riktigt. Vilken jäkla tur att det inte blev så. För ikväll ska vi sjunga, fuldansa och gråta en skvätt på Magasinet i Falun. All is well. 

Doris

Det är någonting med den här hösten och vintern som gör att jag är i större behov av tröst än vanligt. Det har tagit på krafterna och själen att vara sjuk och arbetslös och mamma. Det har blivit mycket stickning och många timmar Harry Potter. Min vana trogen har jag inte stickat så mycket till mig själv, det har mest blivit presenter, småsaker. 

Men nu så! Äntligen har jag ett projekt på stickorna som är bara till mig och i mina favoritfärger just nu. Fantastiskt fina Doris från "Vantar för alla årstider" stickade i restgarner och med en tubular cast on istället för en i-cord. Sablarns snyggt och väldigt trösterikt.

Sigbart

 Mönster; Sigbart av Kamilla Svanlund från boken "Vantar för alla årstider". Först av alla så vill jag säga att jag älskar utseendet på de här vantarna. De har alla element som jag gillar, en klassisk norskinspirerad look, en lite så där hemvävd och rustikt känsla. Allra bäst tycker jag om insidan på vanten, den är genialisk i sin enkelhet. Med detta sagt, satan vad jag har krånglat med dessa vantar!
Dels så valde jag att sticka dem till min man vilket i sig var en utmaning eftersom alla modellerna i boken ( iaf de jag stickat hittills) är väldigt små i storleken så jag var tvungen att justera en del men också för att mönstret vägrade sätta sig i huvudet. Jag har repat upp dessa så många gånger att jag tappade räkningen.
De här ändringarna gjorde jag: jag la upp med stickor 2,5 mm men sen stickade jag vantarna på stickor 2,75 mm istället (jag hade kunnat gå upp till 3:or om jag haft lite tjockare garn), jag stickade tumkilen en rapport längre innan jag satte över maskor på tråd. (Jag hade också kunnat öka mer för tumkilen men det hade blivit krångligt senare i mönstret att få till det snyggt.) Jag ritade en helt ny topp för att förlänga vanten, egentligen slutar den med rosen/stjärnan och jag förlängde tummen med en hel rapport också. Nu passar de min man som har väldigt smala händer för att vara en vuxen karl men det hade inte gjort något om de varit lite vidare i tumkilen. Jag är överlag inte så förtjust i såna här "norska" tumkilar, de är väldigt fina men jag tycker att det blir bättre passform när tumkilen går utanför handen om ni förstår hur jag menar.
Men jag är ändå övervägande positiv till Sigbart för vi vet ju att det är utsidan som räknas.

Garn; Grått Kampes 2-trådigt ullgarn och mörkgrönt Hifa 2 (rester från Lisa) Jag vet inte hur mycket som gick åt men det var inga stora mängder.

Stickor; 2,5 mm och 2,75 mm som sagt.

Höns och ägg

En Sussex-dam på väg att värpa.
Hela gänget, just nu 17 stycken, som sträcker på halsarna och tigger mat när vi kommer ut på gården.

Ägglycka och äggmagi, tack så mycket hönsen! (På bilderna syns ägg från Sussex, dvärgkochin, maran och våra blandisar.)

Första advent

Hoppas att ni har en fin första advent. Här blåser det och är ruggigt kallt och strömmen går och kommer tillbaka mest hela tiden. Men så länge man är inomhus gör det ju ingenting. Ha en mysig söndagskväll och var rädda om er i ovädret.