måndag 26 oktober 2020

Vantar med inspiration från "Stickat till vardags"

Tidigare i höst (eller var det slutet av sommaren?) fick jag ett recensionsex av Erika Åbergs senaste bok "Stickat till vardags". Jag skrev ganska översvallande om den på instagram men faktum är att jag nog inte var tillräckligt översvallande. Det är utan tvekan den mest inspirerande stickbok jag hållit i min hand på bra länge. Hela boken får det liksom att svirra lite i mig av sticklust. Erikas färdiga modeller är otroligt fina och inspirerande men det som väcker mest sticklust hos mig är det generösa mönsterbiblioteket. Jag vill liksom sticka allt, testa allt, kombinera, lägga till och ta bort.

De här vantarna är det första jag stickar med inspiration från boken.

Jag har använt mitt eget grundmönster för enkla vantar som jag stickat i många år, (resårmudd, tumkil helt i sidan och en rundad topp) och smyckat det med en diamantbård från boken.

Det är väldigt fint med ett sånt här upprepat mönster över hela vanten, det får mig att vilja gå tillbaka till grunden, inte krångla till det så mycket.

Dom här vantarna är till Per och det är alltid roligt att sticka vantar till honom eftersom han verkligen använder och sliter vantar. Jag har lagat flera tummar inför den här säsongen men det är roligt att kunna ge honom någonting nytt också.

Garn; Jag gjorde en djupdykning bland restgarnerna är blandade högt och lågt kan man säga. Grunden blev det magiska röda Gotlandsgarnet från Manduzana (det riktigt lyser och blänker som en ädelsten) och det grå blev en tråd Sandnes alpacka ihop med en tråd okänt sockgarn.

Stickor; 3 mm till resåren 3,75 mm till resten.




 

tisdag 6 oktober 2020

Hinterland dress

 



Äntligen tog jag tag i att sy en klänning av det här fantastiska linnet jag köpte på Syfestivalen ifjol.

Det blev en till Hinterland dress fast den här gången med en egenritad krage. Blev fin tycker jag. Kommer bara bki bättre och bättre ju mer den används dessutom.

lördag 26 september 2020

Setesdalskofta med runt ok

Mönster; Äntligen har jag stickat ett riktigt drömprojekt! Jag vet inte hur länge jag har velat sticka ett riktigt traditionellt norskt mönster. (Fast på mitt vis så klart.) Det var iaf för över ett år sen som jag började spara skärmdumpar på olika Setesdalskoftor och tjata på mina stickande vänner om vilken färg som EGENTLIGEN är bäst och vilket garn jag borde välja. Det finns ju en uppsjö av fantastiska norska mönster så det var svårt att välja men det är någonting med de där "kryssen" på oket som tilltalar mig speciellt med setesdalsmönstret. Sen råkade jag ha ett häfte från Sandnes hemma med just det mönstret med runt ok så det var rätt självklart att valet föll på den tillslut. 

Mönstret heter; Setesdal damekofte med rundfelling och finns bla i häftet Sandnes Tema 46, Norske Ikoner Voksne.

Jag har gjort en del ändrigar men inte så många. Jag har kortat av den på längden en hel del. Tanken var att den skulle passa till mina nya favoritbyxor med väldigt hög midja som är det jag klär mig helst i nu för tiden och jag blir så glad när jag ser att jag tänkte helt rätt med längden. Passformen är över lag väldigt bra. Den är tight men känns inte tight och det finns gott om utrymme att röra sig. Kanske är den lite, lite vid i oket men den blev mycket bättre efter tvätt och blockning. (Jag stickade storlek xxl men hade kanske kunnat göra xl i oket.)

Annars la jag till några förkortade varv i nacken och gjorde ringningen mindre, den är väldigt vid i original. Jag stickade knäppkanterna lite annorlunda också med en icord-kant längst ut på båda och jag stickade inga belägg som döljer klippkanten. Knapparna kommer från sandnes de också och är i förvånansvärt tung metall, vi får se hur kanten orkar bära upp dem med tiden.


Garn; Jag visste att jag ville ha ett rent ullgarn för jag vill att den här koftan ska räcka länge men jag velade en lång stund mellan Rauma finull, Visjögarn och Kampes 2-trådiga. Det som fick mig att till slut välja Kampes var färgen. En lång stund lutade jag åt att jag skulle sticka en grå "klassisk" variant men sen hade jag sett en sån otroligt fin gul och jag är så glad över att jag gick på magkänslan och valde Gammalt guld (färgnr 266). Den här färgen är liksom ljuvlig rakt igenom, som brynt smör eller kanske ännu mer som messmör och stubbåkrar. Älskar den helt enkelt. För mjukt och fint mönster så valde jag naturvitt mot den brända gula.

Jag har lite svårt att komma ihåg hur mycket garn som gick åt men typ 350g gult och 150 g vitt.

Stickor; För att få rätt stickfasthet behövde jag ha 2,5 mm till resårerna och 3,25 till flerfärgsstickningen. (Jag köpte nya sylvassa 3,25:or för att stickningen skulle bli riktigt njutbar.)










 

lördag 1 augusti 2020

 Idag har jag premiäranvänt sommarens finaste klänning som jag sydde i våras. Den här sommaren har ju som alla vet inte inbjudit till så mycket kalasande i finklänning så den har tyvärr inte fått komma ut förns nu. Mönstret är en mix av Harrison Shirt och Lenox shirtdress från Cashmerette. Jag älskar att sy skjortor och skjortklänningar, det är så kul med alla detaljer.
Den här har jag sytt i en ljuvligt fin viskos/bomull från tyg.se, sval och tunn men ändå stabil på nåt sätt i det finaste mönstret jag sett nån gång tror jag.





tisdag 28 juli 2020

Min fuffiga grå kofta

 I våras stickade jag den här fluffiga grå koftan och den blev så bra. Den täpper till ett stort hål i min garderob. Den är enfärgad och diskret i färgen, mjuk och passar till plagg med hög midja.
Jag har inte använt något mönster utan jag stickade uppifrån och ner med rundad halsringning och raglan-ökningar. Jag trodde att jag skulle sätta tryckknappar i den men det blev bra att ha den öppen så här helt utan knappar.
Jag har gjort sprund i sidorna och stickat framstycket lite längre än bakstycket. Den är lite boxy i modellen och passar som sagt jättebra till klänningar och byxor med hög midja.

Garn; Jag har stickat i Cascade 220 sport i färgen silver gray och det var en väldigt trevlig ny bekantskap för mig. Så mjukt och fluffigt och det passade rätstickning så bra. Färgen är också den perfekta ljusgrå som passar till allt.Jag lyckades klämma ut den här koftan ur 8 härvor dvs 1200 meter så koftan blev väldigt prisvärd.

Stickor; 3 mm till resårer och 3,5 mm till allt annat.






måndag 27 juli 2020

Nytt sockmönster "Finn"

 Jag har precis släppt ett nytt sockmönster på Ravelry; Finn, en socka med ett klassiskt våffelmönster och välsittande passform. Det här mönstret gjorde jag egentligen för tre, fyra år sen men det blev aldrig några bilder tagna. Jag var ute efter ett klassiskt ytmönster som inte är allt för tråkigt att sticka, lätt att memorera och som ger en skönt åtsittande socka som inte korvar sig och hasar ner.
Det här mönstret består endast av räta och aviga maskor och det är ett mycket bra nybörjarmönster.
För att sticka Finn behöver du;
Garn; ett sockgarn med en sträckning på ca 400 m/100g. Sockorna visas här i Manduzana Sock, 425 m/100g i 75%  superwash merino och 25% nylon i färgen ”Novemberhav”.
Garnåtgång; ca300 – 400 m beroende på storlek.
Stickor; strumpstickor 2,25 mm, eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet.
Stickfasthet; ca 32 m/ 10 cm i slätstickning.
Storlek; ca 37-43 i de garnmängder som anges men sockan kan självklart stickas längre. Benet mäter ca 16 cm ner till hälen, benets omkrets mäter ca 16 cm i platt tillstånd och fotens omkrets mäter ca 16 cm i platt tillstånd.
Du behöver kunna; sticka runt, räta och aviga maskor, läsa ett diagram, ökningar och minskningar samt sy ihop en tå med maskstygn. 







fredag 24 juli 2020

Cloudburst i nya Manduzana Corriedale

 Det har varit lite stiltje på stickfronten här hos mig under våren när odlingarna tagit som mest tid men nu är jag igång igen och har dessutom en del färdiga plagg att dokumentera.
Egentligen har jag flera större projekt pågång som behöver både tid och kärlek men jag fick lov att ta ett sidospår med de här halvvantarna.
Mönstret heter Cloudburst (ravelrylänk) och det finns gratis på Ravelry. Jag la det bland mina favoriter redan när det släpptes för några år sen men det var min vän Amanda som påminde mig för några veckor sen om hur himla fina de är.
Jag har gjort 2x2 resår istället för vriden resår annars har jag följt mönstret helt.

Anledningen till att jag stickade de här halvvantarna nu (förutom att de är superfina och det var en riktigt rolig stickning) är att jag har testat ett nytt garn från Manduzana. Jag har skrivit om det här förut men det tåls att skrivas igen. Jag och Amanda som driver företaget Manduzana är nära vänner och det händer att hon frågar mig om jag vill testa nya garner. Jag testar garnet och ger sen brutalt ärlig feedback till henne. Vissa garner tar hon in och andra håller inte måttet.
Om jag sen stickar något större projekt i Manduzana-garn och bloggar eller instagrammar om det är jag alltid ärlig och öppen i mina omdömen och jag får aldrig betalt för att tycka någonting.

Det här nya garnet har jag testat till tre olika projekt och jag älskar det! Det heter Manduzana Corriedale och är ett obehandlat ullgarn av 100% Corriedaleull från Falklandsöarna i fingering-tjocklek dvs 400m/100g. Garnet är både rustikt och mjukt på samma gång. Jag som har problem med min lösa stickfasthet älskade att sticka med det här garnet för maskorna blir så jämna utan att jag behövde ansträmga mig.
Jag har stickat i färgen Moss (min nya favoritgröna) och det gick åt mindre än 50g till de här halvvantarna och jag stickade med 2,5 mm strumpstickor.