fredag 13 januari 2017

Mysteriemössan 2.0

Mönster; Ingen har väl missat att Nödic Knitting upprepade sin succé från i fjol och körde en mysteriestickning även den här julen. Liksom i fjol var det en mössa och det är Johanne Ländin som är mönsterskaparen även denna gång. Mönster finns att köpa här på Ravelry
Nytt för i år var att det fanns massor med mönsterdelar att välja mellan och ingen mössa blir den andra lik. Superrolig stickning med andra ord.

Jag valde att inspireras av mina restgarner och det blev en mössa i dimmiga gröna, röda och lila toner som för tankarna till brittiska hedar och rödhåriga kvinnor iförda oljerockar och höga gummistövlar som rastar labradorer.

Eftersom den förra mysteriemössa är ganska blommig så valde jag den här gången mer geometriska motiv och det blev fint tycker jag.
Nu är det så att den här mössan ska jag inte ha själv utan den ska bli en present till nån som jag tycker mycket om men jag tror att färgerna och motivet kommer passa henne också.

De enda egna påhitten jag gjorde med det här mönstret var att jag la upp med två färger (tycker det blir fint till tvåfärgad resår) och jag la in ett förkortat varv efter resåren så att mössan får lite häng i nacken.
Stickor; jag hade 2,25 mm till resåren och 2,5 mm till resten av mössan.
Garn; Bara massor av olika restgarner med ca 400 m/100 g.








söndag 8 januari 2017

Tant Ulltuss sockor

 I Augusti recenserade jag boken #tantulltussockor (det inlägget finns att läsa här) och under hösten stickade jag två par ur boken. Av någon anledning tog det en väldigt tid innan jag blockade dem och sen ännu längre tid innan jag fick till några som helst bilder, därför hamnar de här sockorna på den här sidan nyår och får bli 2017:s första färdiga projekt.

Jag valde att sticka två utav mina absoluta favoritmönster ur boken, Äppel päppel och Pirum parum. Jag tycker så mycket om det grafiska, stiliserade, lite Stig Lindbergska i de här mönstren.

Men om ärligheten ska fram så är det också två utav ganska få mönster ur boken som jag kan sticka till mig själv, de allra flesta är för smala i benet för mig. Min lösa stickfasthet gör dessutom att jag inte kan gå upp i stickstorlek utan jag måste sticka sockor i tunt sockgarn på stickor 2,25 mm för att få en bra stickfasthet.
Pirum parum blev dessutom i minsta laget för mig så de blir kanske en present till någon även fast jag är så himla kär i dem, tycker att färgerna blev så fina tillsammans.
Den här hälen är inte heller den bästa för mina fötter, den blir lite för kort på nåt vis. Jag gillar inte när slitytan bakpå en häl (om du har dem i skor alltså) hamnar uppe på benets mönster, jag vill att hälen ska täcka den ytan. (Ja jag vet att jag är superpetig när det kommer till sockor och passform.)
Om jag stickar om de här mönstren kommer jag att välja en istickshäl istället.

Garn; Till de här sockorna gick jag i stort sett all in på indiefärgare, i Pirum parum är det Manduzana sock i svart (sirius) och så vackert roströd (weasly) och vitt är Moods of Colors softsock.
I Äppel päppel  är det rosamelerat Trekking från Tant Kofta, gult från Sweet Georgia yarns, grönt (min bästa gröna!) Manduzana sock i färgen Salazar, vitt Moods of colors softsock och så lite grå Regia tweed.
Jag är himla nöjd med färgerna på båda sockorna.











söndag 1 januari 2017

Stickåret 2016

2016 var ett konstigt år, personligen mådde jag betydligt bättre än det miserabla skitåret 2015, mest beroende på att jag odlade massor och stickade mest hela tiden. Men sett till det stora hela måste 2016 gå till historien som ett mörkt och sorgligt år med rasism, krig och folk som dog till höger och vänster.
Men nu tänker jag fokusera på stickningen det gångna året.

Tio vuxenplagg stickade jag klart 2016, på bilden fattas min svärmors vita kofta och istället blev det två bilder på Korsnäströjan. Jag har låtit lusten styra men samtidigt har jag försökt utgå från vad som fattas i min garderob och stickat sånt som jag vill använda. Nytt för i år är att jag faktiskt stickat tre tröjor till mig själv och inte bara koftor.
Årets mest använda är utan tvekan min Galdhöpiggen-kofta, jag använder den hela tiden som ytterplagg oavsett om jag ska gå ut till hönsen eller åka till stan.
Årets mest otippade är min havregrynsvita Brick, jag är så nöjd med att jag vågade sticka ett stort plagg i en så otippad färg och den har redan hunnit bli använd väldigt mycket.
Årets totala galna skrytprojekt är ju så klart Korsnäströjan, jag är så himla stolt över hela det projektet, efter att jag rott det i land känns det som om jag kan sticka vad som helst.

Annars stickade jag 25 par sockor, varav några par väntar på att bli bloggade, 4 mössor, 5 par vantar och 4 sjalar och sen dessutom en del barnplagg.

Jag publicerade hela fem nya mönster på Ravelry och däribland min första tröja i vuxenstorlek vilket var en väldigt rolig erfarenhet och det är så roligt att se alla Galdhöpiggen som ni stickat!
Något som också var jätteroligt och spännande var sock-klubben som jag gjorde tillsammans med Manduzana. Så häftigt att så många ville vara med och att vi fick så mycket fin respons.
(Om du missade att vara med i sock-klubben finns mönstren att köpa på Ravelry.)

Några riktiga bottennapp till projekt har jag egentligen inte haft eftersom jag nu för tiden repar allt som inte blir bra.
Jag har nog inte lärt mig några nya tekniker direkt men jag har fortsatt att lära mig om passform och detaljer som gör så att plagg verkligen får det där lilla extra. Jag har också blivit mer kräsen och noga med de projekt som jag väljer att sticka så att de verkligen blir använda MEN det är samtidigt viktigt att jag inte fastnar i tankar om vad som är nyttigt och förnuftigt att sticka. Stickningen måste få vara spontan och ibland är det viktigt att bara sticka nåt knasigt för att det känns rätt.

Stashen har fortsatt att minska i stadig takt, jag har både sålt av garn som bara blivit liggande men jag har också stickat nästan alla små projekt från lagret. För mig är det fortsatt viktigt att ha en lagom mängd garn hemma så att jag spontant kan påbörja och inspireras till nya projekt. Jag kommer absolut inte ha något köpstopp men jag har heller inget ekonomiskt utrymme till storköp men jag vill fortsätta stötta särskilt små svenska indiefärgare.

Favoritgarnet i år har utan tvekan varit Léttlopi, skulle kunna sticka hur många tröjor som helst i detta underbara garn. Jag tycker dessutom bara mer och mer om plaggen ju mer jag använder dem. ett riktigt toppengarn på alla sätt.

Annars har det här vart ett år helt utan kurser och nästan inga evenemang, jag och Amanda besökte Syfestivalen i Stockholm i höstas och det gav mersmak, det var jättekul att träffa många stickerskor som jag annars bara haft kontakt med via nätet. 2017 vill jag ut och röra på mig lite mer i garnsvängen, vi får se om det bara blir som privatperson eller om Dödergök ska hitta på nåt kul.

Till sist vill jag tacka för alla kommentarer, hjärtan, mejl och kontakter jag haft med alla fina läsare och följare där ute. Ofta är jag fortfarande lite för trött och sliten för att svara på precis allt men jag läser allt mycket noga och blir väldigt glad.
Nu kör vi 2017 tycker jag, jag har kickstartat med en knallgrön superlyxig tröja och långt fram i kön ligger en Loppa-kofta annars känner jag på mig att det kan bli ett och annat projekt i Léttlopi även i år.


fredag 30 december 2016

Tack för 2016!

För att fira det nya året och tacka för det som varit bjuder jag just nu på 10% rabatt på alla mina mönster på Ravelry.
Använd koden; dodergok2016 (utan mellanslag) när du handlar av mig från och med nu fram till midnatt imorgon och få 10% rabatt.
Här finns en direktlänk till min ravelrybutik.

måndag 26 december 2016

Julsockor

Som traditionen bjuder fick nästan alla i min familj ett par sockor i julklapp även i år.
De här tre paren stickades veckan före julafton och bildkvalitén är därefter.

 Min yngsta lillebror önskade sig tunna sockor som får plats inuti skorna så han fick ett par randiga restgarnssockor stickade från tån upp med en istickshäl.

 Min systers sambo fick ett par riktigt tjocka sockor, stickade i dubbelt tunt sockgarn från tån upp.
 Min äldsta lillebror önskade sig tidigt i höstas sockor som skulle se ut som Converse-skor. Jag tittade på olika mönster på ravelry men hittade inget som jag tyckte var riktigt bra så istället gjorde jag min egen variant.
Jag utgick från konstruktionen som Nola's slippers har, och stickade på "flärpar" för snörningen. Det här var riktigt rolig stickning och min bror blev väldigt nöjd.





söndag 25 december 2016

Julkoftan

 Mönster; Egentligen är det fel att börja prata om mönstret när jag ska berätta om den här koftan, vi måste börja med garnet.Tidigt i höstas (eller var det sent i somras?) fick jag en jättefin present av min kära vän Johanna, tre naturbruna härligt lanolinfeta 100 grams härvor med 2-trådigt ullgarn utan banderoller. Det var starten för hela det här projektet.
Jag visste att jag ville sticka någonting klassiskt, nåt som flirtar lite mot 40-tal och självklart med flerfärgsstickning eftersom det bruna garnet inte skulle räcka till en hel kofta.
Jag ville frångå min vanliga färgskala och utgick från det bruna när jag valde två dammiga pasteller, en rosa och en grön och så kompletterade jag dem med en naturvit.

Koftan är stickad nerifrån och upp och helt rak i kroppen. Jag har stickat runt med klippmaskor mitt fram och klippmaskor i ärmhålen.
Jag testade lite olika varianter av flerfärgsmönster innan jag blev nöjd, det blev en tydlig flirt med klassiska norska mönster. Luser, sicksackmönster och stjärnor.
Axlarna är formade med förkortade varv för att få en fin lagom sluttande form, sen är de ihopsatta med 3 needle bind-off.
Eftersom jag var osäker på hur långt det bruna garnet skulle räcka stickade jag halskant och knäppkanter innan ärmarna. Knäppkanterna stickade jag löst, fram och tillbaka och sen sydde jag på dem med madrasstygn. Knapparna är helt fantastiska, gamla, släta, undersydda pärlemorknappar jag samlat på mig från olika loppisar.
Jag förstärkte steekarna med virkning innan jag klippte och det blev så snygga kanter så jag har inte sytt i några band för att dölja klippkanterna.
Jag plockade upp maskor i ärmhålet och sen formade jag ärmkullen med förkortade varv, det blir en väldigt bra passform tycker jag och ärmen får ett skräddat utseende som passar den här typen av kofta.
Jag är så himla skrytigt nöjd med den här koftan, både passformen och tekniska detaljer som gör det där lilla extra men också över helheten, flerfärgsmönstret och att jag haft tålamod att rita om och repa upp tills det blev riktigt bra.

Garn; 3 stycken 100g härvor med okänt naturbrunt 2-trådigt ullgarn, allt garn gick åt. Dessutom naturvitt Kampes 2-tr ullgarn och smutsigt gammelrosa, färg 239 och dimmigt grön, färg 257 också det Kampes 2-trådiga ullgarn. Mindre än 50 g gick åt av varje färg.

Stickor; 2,5 mm till resårer och kanter, 3,5 mm till rundstickad slätstickning och 3 mm till ärmkullarna som stickades fram och tillbaka för att få samma stickfasthet.







torsdag 22 december 2016

Esping

 Mönster; Esping av Erika Åberg från boken Sticka vantar, sockor och lite till. Jag köpte den här boken tidigare i höstas och fastnade verkligen för de här sockorna. Per har önskat sig riktigt tjocka sockor som har plats för vanliga strumpor under och då passade det här mönstret perfekt.
Eftersom jag stickade med ett annat garn så valde jag att göra den minsta storleken, jag la alltså upp 56 maskor (det står 54 i mönstret men då går inte resåren jämnt upp) och stickade resår och sen minskade jag till 54 maskor när jag började sticka viggmönstret. Egentligen skulle jag nog ha lagt upp 52 maskor till resåren med tanke på Pers smala ben.
I original har sockorna en randig hällapp och sula och jag testade det först men med mitt garn blev det klumpigt och grällt på nåt vis så jag repade upp och stickade en enfärgad istickshäl istället och så fick det fina mönstret fortsätta under foten också.
Suddiga decemberbilder gör inte dessa supermysiga sockor rättvisa, de blev verkligen jättefina och jag ska slå till på ett par exakt likadana till mig själv.

Garn; I boken är sockorna stickade i ett vanligt lite tjockare ullgarn men jag valde ett förstärkt sockgarn, Navia sock i ljusgrått och mörkgrått. Det här är ett riktigt favoritgarn för mig, ett tjockare sockgarn med riktig ullkänsla men ändå slitstakt. vet inte riktigt hur mycket som gick åt eftersom jag passade på att sticka upp lite småskvättar, men minst 50 g av var färg.

Stickor; 3,5 mm