tisdag 12 september 2017

En till Rajas raglan och lite småstickat

 Jag fick lite garn skickat till mig från en fin vän med en önskan om att jag kanske skulle kunna sticka nåt till hennes son om jag fick feeling.
Så i Augusti stickade jag det här lilla settet som ligger och skriker på mig att det vill bli ivägskickat innan ungen har växt ur allt.
(Jag lovar att lägga det här på lådan i veckan Johanna!)
Eftersom den första lilla Rajas raglan blev så bra stickade jag en till, fast i den största småbarnsstorleken och så förlängde jag den lite i både ärmar och kropp. Kan verkligen rekommendera det här mönstret, så fin och rolig att sticka.

För att matcha stickade jag ett par vantar, mönstret heter Barnehagevotter och finns gratis på Ravelry. Jag stickade enligt den större storleken men med tunnare garn och tunnare stickor så jag hoppas att de ska passa en tvååring.

En halskrage, fuskolle, blev det också efter egen modell. Jag stickade polon först och sen ökade jag i sidorna som om det skulle bli en tröja och sen delade jag av framsidan för sig och baksidan för sig. Den ena lappen stickade jag lite kortare för om jag fick välja själv skulle jag vilja ha en kortare "nack-lapp" som inte knölar ner på ryggen under overallen.

Garn; Till tröjan hade Johanna skickat fyra nystan Debbie Bliss baby cashmerino i en superfin senapsbrun färg och jag använde varenda dm av garnet så jag gjode en avmasking i ett mörkbrunt madelinetosh-garn som bröt av snyggt mot det ljusbruna.

Vantarna är stickade i mitt egna handspunna garn (tyvärr var det så längesen jag spanna det så jag minns nästan ingenting mer än att det är tretrådigt navajo-tvinnat och att det innehåller en långhåring ull, kankse wenslydale?), ollen har jag stickat i mjuka rester av sockgarn.

Stickor; 3 mm till tröjan, 2,5 mm till vantarna och 3 mm till kragen.









måndag 4 september 2017

En cowl och ett par vantar

 Jag fortsätter min kavalkad av små gulliga grejer. Den här gången en halsvärmare och ett par vantar som ska passa en treåring (även om vantarna ser lite små ut).

Mönster; Kragen heter Treppenviertel Cowl och mönstret finns på Ravelry. Det här mönstret är en del i en liten mönstersamling som består av en mössa och ett par sockor också. Jag har stickat sockorna och det var både ett väldigt roligt och fint mönster. Den här cowlen är precis lika rolig att sticka, ett riktigt toppenmönster. Mönstret är utformat så att du egentligen kan använda vilket garn med vilken stickfasthet som helst men det finns också angivet exakta mått och siffror för fingering garn. Eftersom jag hade tjockare garn och dessutom stickade till ett litet barn tittade jag på formeln för mönstret istället och la upp 120 maskor, efter några åsar började jag minska på två ställen på vart fjärde varv så att jag slutade med 96 maskor. På så sätt hoppas jag att inte själva polo-delen blir för vid.
Jag är väldigt sugen på att sticka en sån här till mig själv i handspunnen tjock alpacka som jag har i mitt garnskåp, skulle kunna bli höstens mest använda plagg.

Vantarna är inget mönster utan mitt eget standardmönster för barn med långt skaft och en liten kiltumme. Däremot tittade jag på lite andra mönster för att få storleken rätt men det kan vara så att de blev för små för mottagaren ändå.

Garn; Kragen är stickad i underbara Manduzana Sock DK, ett perfekt mysigt garn till såna här små barnplagg som ska vara nära kroppen. Färgen heter venetian red.

Vantarna är stickade i Marks & Kattens baby eco ull.

Stickor; Kragen stickade jag på stickor 3 mm och vantarna på 2,5 mm.








lördag 2 september 2017

Nästa lilla set ut

 Nästa lilla set ut är stickade i storlek 0-3 månader ungefär, två utav plaggen stickades tidigt i våras och mössan stickade jag alldeles nyss.

Mönster; Den lilla koftan stickade jag utan mönster, uppifrån och ner med flera förkortade varv i ryggen. Jag är jättenöjd med den här lilla rätstickade godbiten, den fick väldigt fina proportioner. Tänk på det om du stickar bebisplagg utan att ha en bebis att prova på att många mönster har helt fel proportioner. De är ofta för breda och korta.

Byxorna heter Tiny Pants och mönstret finns på Ravelry. Jag stickade den större storleken men de är verkligen toksmå och så så gulliga. Skulle lätt sticka ett tjog såna här om jag hade en egen bebis.

Mössan är så jäkla söt! Tiny Treasure Baby Bonnet heter den och mönstret finns på Ravelry. Jag stickade den näst minsta storleken fast med tunnare garn och stickor så att jag fick den minsta storleken. Jag tycker att den här modellen är så väldigt söt på ett litet barn och öronen gör den ännu gulligare. Jag stickade rätstickade knytband istället för ett knäppband annars följde jag mönstret.

Garn; Till koftan har jag använt fantastiska handfärgade rester. De två grå är Manduzana Sock DK i färg "Mist" (den ljusa) och "Metal". Den fantastiskat fina turkosa är Moods of Colors Sock DK.

Byxorna är stickade av ett restgarnsnystan Drops Karisma.

Mössan är stickad i ljuvliga Manos Serena, alpacka och bomull, så mjukt och mysigt.

Stickor; 3,5 mm till koftan, 3,25 och 3,5 mm till byxorna och 2,5 mm till mössan.







fredag 1 september 2017

Nu jäklar blir det FO-kavalkad!

 Jag har stickar massor under våren och sommaren även om det inte har märkt här och knappt på instagram ens. Många små plagg har det blivit för att hålla sticklusten vid liv fast jag egentligen har ägnat mig mycket mer åt trädgården, grönsaksodlingen och diverse byggen. Men nu har högen med färdiga små projekt växt sig för stor så det är dags att börja dokumentera lite innan flertalet av plaggen ska ges bort i present.
Vi börjar med tre små plagg i ungefärlig storlek 6 månader.

Mönster; Mössan heter Havskumkyse och finns på ravelry på norska. Så supergullig och rolig att sticka. Vilken unge som helst kommer vara supersöt i den. Jag gjorde fingerpåtade snoddar, annars följde jag mönstret vad jag minns.

Tröjan heter Rajas Raglan och den finns i häftet "Babystrikk på stickor 3,5-4". Det här är en total ny favorit, dels är den så fin och passar till alla barn, dels är den så rolig att sticka! Ytmönstret är enkelt att sticka men ser så fint ut. Jag är sugen på att sticka en vuxentröja med det här mönstret.
Tröjan har ett litet sprund och en knapp bak på ena axeln så den är lätt att ta på även ett mindre barn.

Tightsen har jag svängt ihop själv. Jag tittade på några olika babytights men hittade inget mönster som såg ut precis så som jag tänkte så jag tittade mest på proportionerna och sen freestylade jag ett par tights med ett spetsmönster som revärer i sidorna. Jag har satt i en resår i en kanal upptill och tightsen har uddkanter både nertill och upptill.

Garn; Mössan har jag stickat i ett fantastiskt garn som jag tyvärr glömt namnet på, tror att färgen hette "Swamp thing???" (Hjälp Lisa!) Hur som helst så är det den perfekta gulgröna och då menar jag verkligen DEN PERFEKTA.

Tröjan är stickad i Semilla DK och det är tyvärr ett riktigt skitgarn. Det är mjukt och det är ekologiskt och det är ju toppen men det här är ett garn som noppar redan medans projektet är på stickorna. På riktigt. Egentligen hade jag tänkt sticka en större tröja åt gudsonen i det här garnet men det gick inte att återanvända garn som var repat. Det var bara att kasta. Nu ångrar jag att jag stickade den här fina tröjan i det här garnet men som sagt det är mjukt till en bebis iaf.

Tightsen är stickade i ett restnystan Drops Alpacka som låg långt ner i skåpet men det räckte inte riktigt så en restgarnshjälte ryckte ut efter ett nödrop på instagram.

Stickor; Det här blir ju alltid klurigt när det var så pass längesen jag stickade, men jag tror att det var så här;

2,25 mm till mössan, 3 mm till tröjan och 2,5 mm till tightsen.













tisdag 8 augusti 2017

Sockgarn som håller...och en del som inte gör det

Jag handtvättar våra sockor nu för tiden, tyvärr måste jag tillägga för det är riktigt tråkigt jobb att handtvätta 40 par strumpor och sen rolla bort hundhår och ta bort ev noppor när de torkat. Men vår tvättmaskin fixar inte ens att tvätta superwashgarn så handtvätt är det enda alternativet.

En positiv sak med handtvätten är dock att jag får en chans att noga studera hur sockgarner beter sig i olika stadier av användning och slitage.
För mig är det jätteviktigt att sockgarn håller vad det lovar, jag använder nästan bara handstickade strumpor under hela vinterhalvåret och jag har en man som gärna drar på sig stickade strumpor oavsett årstid. Vi sliter båda rätt friskt på strumpor och skulle jag sticka i rena ullgarner utan nylon skulle stickningen vara i stort sett meningslös.
Jag vill att mina strumpor ska hålla länge för jag slänger dem nämligen när de är utslitna, både jag och Per sliter sockor mest under trampdynan och hur noga och duktig man än är på att laga så blir det inte skönt att ha på sig såna sockor.
Mitt recept på lång hållbarhet är istället att ha många par att rotera på och att sticka i riktigt bra sockgarn.

Hur ska ett sockgarn vara för att jag ska tycka att det är bra kan man ju fråga sig? Jag skriver ofta i mina FO-inlägg att "det här är ett riktigt bra sockgarn" eller "det var ljuvligt att sticka med", men sen då?
Hur funkar garnerna över tid?
Jag tänkte att vi skulle göra ett återbesök hos sex par strumpor jag stickat de senaste åren så får vi se om garnet hållit vad det lovat.
1. Esping av Erika Åberg stickade jag i slutet av 2016 till Per. Garnet är Navia Sock och jag är så otroligt nöjd med det här garnet. Det beter sig som ett rent ullgarn på stickorna och det håller fantastiskt fint. Per är väldigt tacksam som testpilot för han använder verkligen sockor intensivt men efter ca 5 tvättar och användning i skor syns det knappt på garnet. Tummen upp för Navia sock!
2. Floribunda, mitt eget mönster från sockklubben, stickade jag till Per i början av 2016 i Manduzana Merino sock sport. Han har använt dem verkligen jättemycket och oftast i skor, de har hållit över förväntan för ett rent merino/nylon garn. Jag har noppat bort någon enstaka noppor och färgerna håller sig otroligt fina. Någonting som är signifikativt för Manduzanas garner över lag, hennes färger är väldigt starka och färgäkta och jag har aldrig haft problem med att något av hennes garner skulle blöda vid tvätt. Manduzana-garn är en riktig stapelvara hos mig och jag älskar att hon har så många enfärgade garner som passar till min flerfärgsstickning.
3. Petter också mitt eget mönster är ett bra exempel på ett garn som inte håller och ett som funkar fin fint efter lång användning. de här sockorna stickade jag i början är 2015 till Per och de har använts mest av alla strumpor jag använder här som exempel. Det rosa garnet är Tant Koftas handfärgade Trekking och det ser i stort sett opåverkat ut, det svarta är Artesano Definition och de noppar helt sjukt mycket. Jag har tagit bort stora sjok med noppor och den svarta färgen ser matt och trist ut, vilket känns så där eftersom jag stickat en hel kofta i det här garnet som jag inte använder så mycket eftersom jag vet att den kommer noppa nåt enormt.
4. Ingvild, mitt eget privata mönster, stickade jag i januari i år i Moods of Colors nya ickesuperwashbehandlade sockgarn Humble regards from Devon. Jag blev helt kär i det här garnet när jag stickade med det och efter användning och en tvätt är det precis lika fint som innan. Det fluffar upp sig som ett riktigt ullgarn med maskorna är ändå tydliga och jag har bara tagit bort någon enstaka noppa. Jag tycker så mycket om Moods of Colors garner, hon färgar så vackert och de garner jag provat har hållit jättefin kvalitet, både vad det gäller färgning och material.
5.Actiniaria, mitt första mönster från sockklubben. de här gula stickade jag till mig själv i ett riktigt favoritgarn, SweetGeorgia Yarns Tough Love Sock. Jag älskar att sticka med det här hårt tvinnade garnet och det håller sig verkligen supersnyggt utan noppor, MEN jag tycker att det håller färgen lite dåligt och det är inte bara den här gula färgen utan även andra färger jag stickat med. Det känns som att färgen slits ur garnet (se mitt under foten) och det är ju inte helt klockrent.
6. Geology socks av verybusymonkey stickade i ett ull/bomullsgarn från Limmo. de här sockorna var en riktig flopp över huvud taget. Mönstret var ingen höjdare och det var helt fel att välja ett garn som innehöll bomull till det här mönstret. Men det var inte bara mönstret, jag har kommit på att jag verkligen inte gillar bomullsblandade sockgarner, de beter sig så underligt och de tappar den där stretchen som jag är ute efter. Men nåt som jag också tänkt på med såna garner (alltså inte typiskt för det här Limmogarnet) är att de filtar sig på nåt mystiskt sätt. det borde ju verkligen inte bomullen bidra till men kolla in den här hälen så ser ni vad jag menar. Sockan blir liksom hård och allmänt oskön att ha på sig. Nej inga fler bomullsblandade sockgarner för mig.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att det lönar sig att köpa dyrare sockgarner, de håller ofta bättre.entrådiga fluffiga sockgarner kan vara jätteroliga och fina att sticka med men blir ofta håriga vid tvätt och användning. Jag gillar riktigt hårt tvinnade lite tjockare sockgarner på ca 360 meter/100g bäst för det passar mitt lösa handlag och ger en blank, slät, slitstark yta. Men skönaste sockorna som värmer bäst blir det av ickesuperwashbehandlade sockgarner.
Har du något favoritsockgarn jag borde testa?

söndag 30 juli 2017

#koftansstickpåse

 Lika mycket som det är självklart att de som jobbar med stickning och garn och handarbete över huvud taget ska ha betalt för utfört arbete vad det än må vara, lika mycket älskar jag folk som bjussar på sina egna kunskaper. Det finns något väldigt sympatiskt med att visa "så här gör jag" och sen får alla som vill haka på.
Tidigare i veckan visade Tant Kofta hur hon syr sina stickpåsar, på instagram under #koftansstickpåse  finns en väldigt lättförståelig bildbeskrivning som visar de olika momenten. Så väldigt gulligt och bjussigt av Lotta.
Jag har nu sytt tre stycken och det känns inte som om jag är klar än. Perfekt för udda och riktigt små stuvbitar av favorittyger.

I påsarna har jag knölat ner mina tre pågående projekt, en kofta som ska tvättas och blockas, en sjal som växer lite varje vecka och en strumpstickning (eftersom jag alltid måste ha en strumpstickning på gång).
Nu är jag rysligt sugen på att lägga upp ett nytt litet projekt så då kanske det får bli en påse till, vem vet?





måndag 24 juli 2017

Dödergök väver!

 Det var en gång en gök som gick på gatorna precis som en vanlig människa och gjorde det folk gör mest. Eller kanske inte enbart det folk gör mest men ändå, ni hajjar. Sen kom det där alldeles vanliga livet emellan och blev särdeles ovanligt och när dammet hade lagt sig fanns det inte så mycket kvar av den vanliga gamla göken som gjorde det folk gör mest.

Jag kommer nog aldrig bli den jag var innan och kanske kommer jag aldrig kunna göra det folk gör mest men jag vill i alla fall försöka göra det där andra.

Som att väva till exempel. Jag har längtat tillbaka till vävstolen så länge men både ekonomi och ork har satt stopp. Men längtan har växt sig starkare och helt plötsligt föll allt på plats via en alldeles särskilt fin instagramvän, hon frågade om jag skulle vara intresserad av att köpa hennes mammas vävstol och det var jag så klart. Så i början av juli åkte vi på ett litet sommaräventyr som landade i Norge och den perfekta vävstolen följde med oss hem genom ett hisnande vackert Värmland.

Jag hade längtat så länge att det gick inte att hålla tillbaka vävlusten mer så inom loppet av fem dagar var vävstolen monterad, varp planerad och varpad, varp pådragen, solvad, skedad och framknuten.
Processen var mycket mer känslosam än jag var förberedd på och så mycket sorg över det som blev annorlunda än det var tänkt men också ren glädje över att orka läsa instruktioner till kontramarschens miljoner snören, sätta alla på rätt plats och ro i land med det sköljde över mig.

Det gör någonting alldeles särskilt med själen att göra någonting du är riktigt jävla bra på, en känsla av någonting som ingen kan ta ifrån dig. Men samtidigt en rätt saftig duktighetsfälla för mig att falla tillbaka i. Men jag har lovat mig själv att det är vävglädjen som ska styra, jag ska tillåta mig själv att sätta upp korta varpar med just det jag vill väva för stunden, inte göra någonting för någon annans skull och skita i hur stadkanterna ser ut (skitsvårt eftersom jag alltid strävar efter perfektion och jag mår lite illa av att bara skriva att jag ska skita i dem).

Första väven blev tabletter med olika beiga bomull 16/2 i varpen och grovt lin i jordiga färger som mönsterinslag. Tekniken kallas halvdräll eller fattigmansdräll och vävs på fyra skaft med fyra trampor och det är en utav mina absoluta favorittekniker.
Målbilden blir att sensommarduka med de här tabletterna, sandfärgat porslin och överdådiga buketter från köksträdgården och känna mig stolt och glad.