tisdag 8 augusti 2017

Sockgarn som håller...och en del som inte gör det

Jag handtvättar våra sockor nu för tiden, tyvärr måste jag tillägga för det är riktigt tråkigt jobb att handtvätta 40 par strumpor och sen rolla bort hundhår och ta bort ev noppor när de torkat. Men vår tvättmaskin fixar inte ens att tvätta superwashgarn så handtvätt är det enda alternativet.

En positiv sak med handtvätten är dock att jag får en chans att noga studera hur sockgarner beter sig i olika stadier av användning och slitage.
För mig är det jätteviktigt att sockgarn håller vad det lovar, jag använder nästan bara handstickade strumpor under hela vinterhalvåret och jag har en man som gärna drar på sig stickade strumpor oavsett årstid. Vi sliter båda rätt friskt på strumpor och skulle jag sticka i rena ullgarner utan nylon skulle stickningen vara i stort sett meningslös.
Jag vill att mina strumpor ska hålla länge för jag slänger dem nämligen när de är utslitna, både jag och Per sliter sockor mest under trampdynan och hur noga och duktig man än är på att laga så blir det inte skönt att ha på sig såna sockor.
Mitt recept på lång hållbarhet är istället att ha många par att rotera på och att sticka i riktigt bra sockgarn.

Hur ska ett sockgarn vara för att jag ska tycka att det är bra kan man ju fråga sig? Jag skriver ofta i mina FO-inlägg att "det här är ett riktigt bra sockgarn" eller "det var ljuvligt att sticka med", men sen då?
Hur funkar garnerna över tid?
Jag tänkte att vi skulle göra ett återbesök hos sex par strumpor jag stickat de senaste åren så får vi se om garnet hållit vad det lovat.
1. Esping av Erika Åberg stickade jag i slutet av 2016 till Per. Garnet är Navia Sock och jag är så otroligt nöjd med det här garnet. Det beter sig som ett rent ullgarn på stickorna och det håller fantastiskt fint. Per är väldigt tacksam som testpilot för han använder verkligen sockor intensivt men efter ca 5 tvättar och användning i skor syns det knappt på garnet. Tummen upp för Navia sock!
2. Floribunda, mitt eget mönster från sockklubben, stickade jag till Per i början av 2016 i Manduzana Merino sock sport. Han har använt dem verkligen jättemycket och oftast i skor, de har hållit över förväntan för ett rent merino/nylon garn. Jag har noppat bort någon enstaka noppor och färgerna håller sig otroligt fina. Någonting som är signifikativt för Manduzanas garner över lag, hennes färger är väldigt starka och färgäkta och jag har aldrig haft problem med att något av hennes garner skulle blöda vid tvätt. Manduzana-garn är en riktig stapelvara hos mig och jag älskar att hon har så många enfärgade garner som passar till min flerfärgsstickning.
3. Petter också mitt eget mönster är ett bra exempel på ett garn som inte håller och ett som funkar fin fint efter lång användning. de här sockorna stickade jag i början är 2015 till Per och de har använts mest av alla strumpor jag använder här som exempel. Det rosa garnet är Tant Koftas handfärgade Trekking och det ser i stort sett opåverkat ut, det svarta är Artesano Definition och de noppar helt sjukt mycket. Jag har tagit bort stora sjok med noppor och den svarta färgen ser matt och trist ut, vilket känns så där eftersom jag stickat en hel kofta i det här garnet som jag inte använder så mycket eftersom jag vet att den kommer noppa nåt enormt.
4. Ingvild, mitt eget privata mönster, stickade jag i januari i år i Moods of Colors nya ickesuperwashbehandlade sockgarn Humble regards from Devon. Jag blev helt kär i det här garnet när jag stickade med det och efter användning och en tvätt är det precis lika fint som innan. Det fluffar upp sig som ett riktigt ullgarn med maskorna är ändå tydliga och jag har bara tagit bort någon enstaka noppa. Jag tycker så mycket om Moods of Colors garner, hon färgar så vackert och de garner jag provat har hållit jättefin kvalitet, både vad det gäller färgning och material.
5.Actiniaria, mitt första mönster från sockklubben. de här gula stickade jag till mig själv i ett riktigt favoritgarn, SweetGeorgia Yarns Tough Love Sock. Jag älskar att sticka med det här hårt tvinnade garnet och det håller sig verkligen supersnyggt utan noppor, MEN jag tycker att det håller färgen lite dåligt och det är inte bara den här gula färgen utan även andra färger jag stickat med. Det känns som att färgen slits ur garnet (se mitt under foten) och det är ju inte helt klockrent.
6. Geology socks av verybusymonkey stickade i ett ull/bomullsgarn från Limmo. de här sockorna var en riktig flopp över huvud taget. Mönstret var ingen höjdare och det var helt fel att välja ett garn som innehöll bomull till det här mönstret. Men det var inte bara mönstret, jag har kommit på att jag verkligen inte gillar bomullsblandade sockgarner, de beter sig så underligt och de tappar den där stretchen som jag är ute efter. Men nåt som jag också tänkt på med såna garner (alltså inte typiskt för det här Limmogarnet) är att de filtar sig på nåt mystiskt sätt. det borde ju verkligen inte bomullen bidra till men kolla in den här hälen så ser ni vad jag menar. Sockan blir liksom hård och allmänt oskön att ha på sig. Nej inga fler bomullsblandade sockgarner för mig.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att det lönar sig att köpa dyrare sockgarner, de håller ofta bättre.entrådiga fluffiga sockgarner kan vara jätteroliga och fina att sticka med men blir ofta håriga vid tvätt och användning. Jag gillar riktigt hårt tvinnade lite tjockare sockgarner på ca 360 meter/100g bäst för det passar mitt lösa handlag och ger en blank, slät, slitstark yta. Men skönaste sockorna som värmer bäst blir det av ickesuperwashbehandlade sockgarner.
Har du något favoritsockgarn jag borde testa?

söndag 30 juli 2017

#koftansstickpåse

 Lika mycket som det är självklart att de som jobbar med stickning och garn och handarbete över huvud taget ska ha betalt för utfört arbete vad det än må vara, lika mycket älskar jag folk som bjussar på sina egna kunskaper. Det finns något väldigt sympatiskt med att visa "så här gör jag" och sen får alla som vill haka på.
Tidigare i veckan visade Tant Kofta hur hon syr sina stickpåsar, på instagram under #koftansstickpåse  finns en väldigt lättförståelig bildbeskrivning som visar de olika momenten. Så väldigt gulligt och bjussigt av Lotta.
Jag har nu sytt tre stycken och det känns inte som om jag är klar än. Perfekt för udda och riktigt små stuvbitar av favorittyger.

I påsarna har jag knölat ner mina tre pågående projekt, en kofta som ska tvättas och blockas, en sjal som växer lite varje vecka och en strumpstickning (eftersom jag alltid måste ha en strumpstickning på gång).
Nu är jag rysligt sugen på att lägga upp ett nytt litet projekt så då kanske det får bli en påse till, vem vet?





måndag 24 juli 2017

Dödergök väver!

 Det var en gång en gök som gick på gatorna precis som en vanlig människa och gjorde det folk gör mest. Eller kanske inte enbart det folk gör mest men ändå, ni hajjar. Sen kom det där alldeles vanliga livet emellan och blev särdeles ovanligt och när dammet hade lagt sig fanns det inte så mycket kvar av den vanliga gamla göken som gjorde det folk gör mest.

Jag kommer nog aldrig bli den jag var innan och kanske kommer jag aldrig kunna göra det folk gör mest men jag vill i alla fall försöka göra det där andra.

Som att väva till exempel. Jag har längtat tillbaka till vävstolen så länge men både ekonomi och ork har satt stopp. Men längtan har växt sig starkare och helt plötsligt föll allt på plats via en alldeles särskilt fin instagramvän, hon frågade om jag skulle vara intresserad av att köpa hennes mammas vävstol och det var jag så klart. Så i början av juli åkte vi på ett litet sommaräventyr som landade i Norge och den perfekta vävstolen följde med oss hem genom ett hisnande vackert Värmland.

Jag hade längtat så länge att det gick inte att hålla tillbaka vävlusten mer så inom loppet av fem dagar var vävstolen monterad, varp planerad och varpad, varp pådragen, solvad, skedad och framknuten.
Processen var mycket mer känslosam än jag var förberedd på och så mycket sorg över det som blev annorlunda än det var tänkt men också ren glädje över att orka läsa instruktioner till kontramarschens miljoner snören, sätta alla på rätt plats och ro i land med det sköljde över mig.

Det gör någonting alldeles särskilt med själen att göra någonting du är riktigt jävla bra på, en känsla av någonting som ingen kan ta ifrån dig. Men samtidigt en rätt saftig duktighetsfälla för mig att falla tillbaka i. Men jag har lovat mig själv att det är vävglädjen som ska styra, jag ska tillåta mig själv att sätta upp korta varpar med just det jag vill väva för stunden, inte göra någonting för någon annans skull och skita i hur stadkanterna ser ut (skitsvårt eftersom jag alltid strävar efter perfektion och jag mår lite illa av att bara skriva att jag ska skita i dem).

Första väven blev tabletter med olika beiga bomull 16/2 i varpen och grovt lin i jordiga färger som mönsterinslag. Tekniken kallas halvdräll eller fattigmansdräll och vävs på fyra skaft med fyra trampor och det är en utav mina absoluta favorittekniker.
Målbilden blir att sensommarduka med de här tabletterna, sandfärgat porslin och överdådiga buketter från köksträdgården och känna mig stolt och glad.

  





torsdag 22 juni 2017

Lynn

 Jag har sytt en Lynn från Seamwork, ni vet den där webbaserade sömnadstidningen jag prenumererar på. Jag gillar verkligen Seamwork även om jag inte vill sy varje mönster så är det tillräckligt många jag vill sy för att det ska kännas riktigt prisvärt. Dessutom känns det jäkligt fint att jag kan ha deras mönster, alla deras mönster och jag behöver inte ens sy största storleken och hoppas att den passar.
Heja Seamwork!

När jag gick på gymnasiet och åren efter det så var jag väldigt förtjust i städrocksklänningar som jag ofta köpte på loppis och kortade av. Lynn är en lite uppsnofsad variant av städrock och jag gillar den verkligen. Egentligen så ska den ha ett slätt, helt framstycke men eftersom jag är kort, 1,63, så såg den inte klok ut när jag bara följde mönstret. Så jag fick lov att klippa av framstycket på mitten och korta livet ca 8 cm hela vägen runt. Om jag syr den igen så kortar jag mönstret istället men jag gillar ändå den avskurna midjan.
Jag ändrade också i ryggen, eftersom den går att dra över huvudet så fuskade jag glatt och sydde bara i knapparna utan knapphål och sen la jag till utanpåfickor för alla klänningar måste ha fickor.

Jag sydde min Lynn i ett prickigt bomullstyg av typ quilt-kvalité som jag fick av misstagfrån tyg.se en gång när jag egentligen hade beställt nåt helt annat, det blev skrynkligt i bilen men det får man räkna med på nåt vis med sånt här tyg. Till oket valde jag ett blommigt bomullstyg jag sytt en klänning av tidigare.
Fin kombination tycker jag, skulle vilja sy en med ett genombrutet ok om jag hittar rätt tyg.






onsdag 21 juni 2017

Charlotte

 Nu är de äntligen redo att möta omvärlden, mina nya favoritsockor som vuxit fram på stickorna under våren. Hoppas att ni kommer tycka lika mycket om Charlotte som jag gör!

Charlotte är en nätt, klassiskt spetsmönstrad socka som stickas uppifrån och ner med en klurig förstärkt häl som anpassas till spetsmönstret och rund tå. Spetsmönstret är effektfullt men enkelt att memorera och sockorna kommer snabbt bli dina nya favoriter.
Sticka Charlotte i ett enfärgat eller semisolid-garn för bäst resultat.

För att sticka Charlotte behöver du;
Garn; Manduzana sock (75% Superwash Merino 25% Nylon) ca 425m/100g, här i färgen ’Pumpkin patch’ eller ett annat sockgarn med ca 400-425 m/ 100g.
Garnåtgång; ca 60-80 g beroende på storlek.
Stickor; 5 strumpstickor i storlek 2,25 mm eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet, eller rundsticka om du föredrar att sticka enligt magic loopmetoden.
Stickfasthet; ca 32 maskor och 42 varv på 10 cm i slätstickning efter tvätt.
Storlek; ca 36-42 men sockorna kan stickas till önskad längd, tänk på att garnåtgången ändras om storleken ökas.
Mått; Skaftet mäter ner till hällappens början ca 14 cm, hällappen ca 6,5 cm på längden och sockans bredd är ca 8,5 cm mätt platt rakt över men spetsmönstret är mycket stretchigt.
 
Du behöver kunna; Räta och aviga maskor, sticka runt, ökningar och minskningar, enklare spetsstickning, läsa diagram och sy ihop en tå med maskstygn.

Köp Charlotte till specialpris idag och imorgon utan någon rabattkod här på Ravelry!







söndag 4 juni 2017

Ullstrumpor

 Ni som hängt med länge på den här bloggenresan vet att jag alltid tjatar om hur viktig hållbarhet är, jag stickar alltid sockor i garn som innehåller nylon för annars sliter jag ut dem på ett par veckor. Men ändå kan jag inte låta bli att då och då sticka ett par sockor i rent ullgarn, gärna lite stickigt och rustikt ullgarn. Alltid inträffar det här på sommaren och naturligtvis sliter jag alltid ut dem samma sommar, men det är nåt visst att en sen sommarkväll stoppa ner fötterna i ett par riktiga ullstrumpor efter kvällsdoppet. Nåt tryggt och romantiskt på samma gång.

Nästan alltid startar de här projekten med garnet och så var det också den här gången.
Min fina vän Johanna hittade ett riktigt miserabelt garn på loppis, så smutsigt och illaluktande men hon såg någon slags potential i det så hon köpte det och skickade det till mig.
Synd nog har jag ingen bild på hur garnet såg ut innan tvätt, det var smutsgult och matt och om jag ska vara ärlig trodde jag nog att det var bortom alla räddning.
Men jag gav det en chans och efter två tvättar kom det fram någonting helt annat, ett havregrynsfärgat, fluffigt, tjockt och varmt ullgarn. Ta mig tusan kom det inte till slut fram lite glans också.
Ni som kan sånt här bättre än mig vet säkert hur det ligger till men jag gissar att det antingen var det spinnoljan eller lanolinet (eller båda) som härsknat i garnet och att lukten kom därifrån. För själva garnet är helt oskadat, inga skadedjurangrepp eller nåt annat.

Naturligtvis fick detta speciella garn lov att bli nåt alldeles speciellt och vad passar inte då bättre än 2017:s sommarsockor?

Mönster; Väldigt simpelt, slätstickade från tån upp med Fleegle's häl (ravelrylänk), lite format ben och en ganska bred avslutande resår.

Garn; Ett oidentifierat helt klart äldre tjockt ullgarn med ganska grova täckhår i.

Stickor; 3,5 mm 





tisdag 30 maj 2017

Trädgårdsdrömmar

 Här om kvällen fotade jag lite i min svärmors trädgård. Allt är så vackert nu när det fortfarande är nygrönt och krispigt. Jag längtar efter att min trädgård ska blomma så där infernaliskt och överdådigt men det är en bit kvar. Nu satsar jag helhjärtat på grönsaksodlingen, i år har jag redan anlagt fyra nya bäddar och fler blir det. Jag tänker att grönsaksodlingen är en bra start för att förbereda jorden och att det blir lättare sen att plantera perenner i lucker ogräsfri jord. Men jäklar vad jag längtar.

Efter rosor och pioner, japanska lönnar, hav av tulpaner (som inte blir uppätna av rådjur), mysiga stigar, lummiga häckar och hemliga rum. En trädgård att både vila och arbeta i.
Just nu är det mest arbete men jag hoppas att den där vilan kommer så småningom.





måndag 29 maj 2017

Haid

 Mönster; Haid av Erika Åberg från boken Sticka vantar, sockor och lite till.
Per ville ha en ny cowl och jag ville gärna sticka den här vackra kragen i Supersoft. Egentligen ska den viras två varv runt halsen men han tyckte att det skulle bli för varmt så istället stickade jag ungefär 1,5 mönsterrapport så att den bara ligger i ett enkelt varv. sen anpassade jag slutet så att det passade ihop med början så att sömmen skulle bli osynlig sen. Kragen stickas som en tub och sen efter tvätt så vrids den ett halvt varv  och sys ihop osynligt med maskstygn. Den lilla vridningen ger en väldigt bra passform, en fin detalj.
Flerfärgsmönstret är väldigt tjusigt men ganska tråkigt att sticka eftersom det är många varv med tre färger men det är väl värt det i efterhand.
Per blev jättenöjd och det blev jag med, det är så roligt att sticka saker till honom eftersom han använder allt jag stickar väldigt mycket. Nu dröjer det förhoppningsvis innan cowl-säsongen kommer tillbaka men det ska bli jättekul att se honom i den här i höst och kanske, kanske måste jag låna den lite...

Garn; Jag har inte gått efter färgerna i boken utan jag valde själv efter restgarner som jag hade hemma, Jag har blandat både Supersoft och Donegal tweed och det blev superfint. Kan verkligen rekommendera att lägga till lite tweed också för en väldigt levande yta.
Tyvärr har jag ingen riktigt koll på vilka färger jag använt eftersom de flesta nystanen inte hade någon banderoll men jag är så nöjd med resultatet.

Stickor; 4,5 mm tror jag bestämt.




måndag 8 maj 2017

Gula knästrumpor







Mönster; Inget, stickade från tån upp, 56 maskor för foten, 3x2 ribb, Fleegle-häl och ökningar för vaden mitt bak. Stickade med riktigt tight passform. Supersköna och snygga. Förmodligen kommer de inte hålla sig uppe av sig själva efter en stunds användning så jag måste kanske sätta i någon slags resår. Jag stickade en liten mudd med 2:or längst upp för att kanske hjälpa dem att hålla sig uppe men jag vet inte om det kommer funka så bra.
Grejen med knästrumpor är att de faktiskt är mer snabbstickade än vad man först tror, det är faktiskt en riktigt vilsam stickning att bara mata på med medan man tänker på nåt annat.
Det här paret tog ca två veckor att sticka och då höll jag på med en hel del annat också under tiden.

Garn; Allt mitt gula restgarn, bla Manduzana sock, Malabrigo sock, Sweet Georgia sock, nåt av Limmos sockgarnet samt div okänt sockgarn. Jag har bara randat hej vilt och jag tycker att det funkade oväntat bra. Jag vet inte hur mycket som gick åt men jag skulle tippa på 150 g ungefär.

Stickor; 2,25 mm först strumpstickor men sen har jag faktiskt mot min vana stickat på rundsticka för att lättare kunna prova. ja och sen slutade jag ju som sagt med en resårkant på 2:or för att tajta till kanten ytterligare.

lördag 15 april 2017

Ett par randiga brallor

 Typisk restgarnsstickning börjar på följande sätt för mig;
plockar fram mina två papplådor med restgarn, bestämmer mig för om jag vill sticka nåt i sockgarn eller i tjockare garn, ratar den ena lådan, tömmer ut lådan på köksbordet, tar upp alla nystan och väger dem i handen, helt plötsligt är det några färger som vill vara med varandra, sorterar ut dessa färger och sen väljer jag ett projekt som passar garnet.

Den här gången var det lite tjockare garner, det bruna är Cascade 220 så tänk den tjockleken, en hel del handspunnet och så diverse nystan av köpegarn, vissa hållna dubbla för att passa ihop med de andra garnerna.
Projektet blev ett par byxor från det där garnföretaget på D som vi inte vill göra reklam för men jag har stickat det här mönstret flera gånger förut och det var skönt att sticka nåt som nästan stickade sig själv. Storleken är 3-4 år och de ska förhoppningsvis värma gudbarnet till hösten.
Fina blev det i alla fall och det var som alltid roligt att sticka i restgarner.


lördag 8 april 2017

Poms lilla kofta

 Mönster; Jag tror att jag har skrivit tidigare om den fantastiskt fina boken "Sagornas stickbok" av Celia B. Dackenberg som kom för ett par år sen. Har jag inte gjort det så säger jag det nu, det är en fantastiskt fin bok! En utav de finaste stickböcker jag någonsin hållit i min hand faktiskt.
Den är full av framtida önskeprojekt och jag skulle i stort sett kunna sticka alla plagg i boken.
Nu var det mina restgarner som fick styra valet av projekt och det fick bli Poms lilla kofta.
Det här var en väldigt rolig liten stickning och ett ypperligt tillfälle att öva på mina monterings-skills. Kroppen stickas för sig och ärmarna för sig och så sys ärmarna ihop med kroppen sen.
Jag har stickat den minsta storleken och jag har följt mönstret helt förutom att jag har gjort fler knapphål och så la jag in tre förkortade varv i ryggen för lite mer blöjutrymme.

Garn; Bara rester som sagt, Sandnes alpacka/silk i mörkgrått och ljusgrått och Ilo alpacka i naturvitt.

Stickor; 3 mm till det mesta och 2,25 mm till kanterna.