fredag 11 november 2016

Good Vibes

 Mönster; Good Vibes (ravelrylänk) av Nadia Crétin-Léchenne. Äntligen fastnade den här sjalen på bild, den har varit klar i en halv evighet men den var mystiskt svårfotad. Däremot är den inte det minsta svår att ha på sig utan ett enda stort härligt moln av fluff, bäst att säga det på en gång liksom.
Jag blev kär i det här mönstret vid första ögonkastet, den perfekta kombinationen av vacker färgkombination, stor sjal och repeterande spetsmönster.
Sjalen har en lite lätt asymmetrisk halvmåneform med brett vingspann och den ligger väldigt bra runt axlarna om det är en sådan sjal man är ute efter. Jag virar ju oftast mina sjalar många varv runt halsen och det funkar väldigt bra det med.
Jag tycker att det är jättekul att sticka såna här sjalar som formas med förkortade varv (tror det har med vändningarna att göra) och det gick verkligen snabbt att sticka den trots att det är en rejäl sjal.
Om jag ska komma med ett råd som underlättar stickningen enormt är det att markera ut varje enskild rapport av påfågelsmönstret, på så vis behöver man aldrig tveka över var man är i mönstret och man behöver inte räkna från början av varvet hela tiden.

Garn; Jag tyckte att originalet var så himla fint så jag ville sticka en näst intill identisk sjal och turligt nog hade jag perfekt garn i mitt garnskåp. Det gula, som kanske har den mest perfekta grön/guld/gula färgen någonsin är Araucana BotanyLace. Alltså detta garn är så jäkla magiskt och perfekt till rätstickning! Det blir tydliga definierade maskor även med lite lösare stickfasthet och tyget som stickas får en underbart lite tungt fall. Den här härvan har legat som en skatt i mitt garnskåp i många år och väntat på det perfekta projektet och alldeles tydligt var det den här sjalen. Lite mindre än en härva gick åt.
Det grå är om möjligt ännu mer magiskt, jag visste att jag ville ha något lite fluffigare till spetsmönstret för att det skulle kontrastera bra till den stunsiga Botany lacen och jag hade en liten ljuvlig handspunnen härva angora/gotland som jag fått i present av Karin. Jag började med den härvan som är rockspunnen av ett proffs och fick sen skarva i med egen sländspunnen angora/gotland men det gör inte så mycket att spetsen blir lite grövre i utkanten av sjalen.
Jag tycker att den här kombinationen av ett slätt studsigt garn och ett hårig fluffigt blev väldigt bra, det enda lilla minuset är ju att allt angoragarn fäller hår i början. Jag får väl låssas att jag gosat med en angorakanin helt enkelt.

Stickor; 3,5 mm ljuvlig olivträsticka från Addi.