Tack!

Tack så jättemycket för alla fina kommentarer om ni visste hur mycket det betyder att få den här responsen. Kram!

Decembermorgon

Det är fortfarande december och jag fortsätter envist att tända ljus och duka fram till frukost på mormor och morfars lysningsporslin. Jag har fortfarande en hel veckas lov kvar och den ska jag vårda ömt.

Jag ska tvätta all tvätt i botten av tvättkorgen, sticka lite varje dag, titta på osunt mycket längdskidor, gå hundpromenader i dagsljus och öva mig på att vara en mamma. Jo så är det faktiskt, jag har blivit mamma. Jag önskar att jag kunde dela med mig av allt vi varit med om det senaste året men av respekt för sonen går inte det. Jag nöjer mig med att berätta att vi är tre nu, jag, mannen och tonåringen. (Måste komma på ett bättre bloggalias än "tonåringen", hum... Kronprinsen av Braxlycka låter kanske som nåt man kan bli retad i skolan för va?)

Jullov

Jag njuter av sol, snö och långledighet. Imorgon börjar Tour de Ski och då jäklar ska det stickas!

God jul!

Dan före dan

Sängbloggar med telefonen under tjocktäcke samtidigt som man och hund snarkar ikapp. Nu är det julafton sen några minuter tillbaks men bilderna är ifrån den där magiska dagen före. Som kanske inte alltid är så magisk, ofta består den mest av städning och bråk och mammor som gråter över bränd knäck.

Den här gökmamman är mest förkyld och trött men samtidigt så glad och tacksam. För jul är faktiskt något av det finaste jag vet och tänk så bra allt blev tillslut ändå. När jag vaknar är det julafton på riktigt och efter det väntar ett helt långt jullov, fyllt med inget och allt, precis som det ska vara. Var rädda om varandra och God Jul!

Bloppis!

Å vad jag har ångest över den här kappan. Köpte den i höstas i tron om att jag hittat det perfekta höst/vår plagget. Jag var så övertygad att jag inte ens provade. Lång näsa! För när det väl blev kallt var den för stor. Och nu hänger den bara där i hallen, aldrig använd. Nu lagom till julstädningen så blev jag påmind om mitt dåliga samvete och tänker härmed försöka göra någonting åt det.
Därav rubriken.
Jag vet att det kanske inte är det smartaste tillfället att försöka sälja någonting så här före jul men den kommer att hänga kvar i klädkammaren tills någon annan vill ha den.

Det är alltså en parkas från Gudrun Sjöden i storlek xxl i en fantastisk apelsinorange färg. Jag kommer inte ihåg vad jag betalade för den men liknande kostar ca 1300. Den har en liten reva vid fickan ( efter den första och enda provningen) men det går lätt som en plätt att laga osynligt om man har rätt färg på sytråden. Jag kan skicka bild på skadan vid intresse.
Med tanke på den lilla skadan och att den bara hänger där så sätter jag priset lågt 500 kr plus frakt.
Mejla mig på adressen som står i högerspalten om du är intresserad.
Puss och Kram!

Kappan är tingad!

Börjar bra

Dagen börjar bra med tre nyvärpta ägg. Två fortfarande alldeles varma och vackert blanka. Kan inte låta bli att tycka att det är ett mirakel. Idag ska jag skämma bort hönsen med en burk majs efter detta värp-rekord.

Jullov

Sista jobbdagen på ett tag och ett nyvärpt ägg i morse. Det blir nog bra det här!

En lovsång till det långsamma

Ofta vill jag att allt ska hända på momangen, nu nu helst igår ska projekt bli klara och saker ske.
Jag har aldrig varit någon anhängare till att sitta ner och vänta på att saker ska falla på plats. Kan jag göra något för att påverka så vill jag sätta igång genast.

Men ibland tar saker tid. En envis embarmelig tid, en seg evighetsväntan i en mental uppförsbacke.

Så har det senaste halvåret, ja nästan året varit. Nog skulle jag ljuga om jag skulle säga att jag suttit på händerna och sett tiden an. Inte har jag legat på latsidan men jag har bara kunnat påverka till en viss gräns, sen har allt varit upp till andra.
Mitt i den här frustrationen kom hönsen som en skänk från ovan ( eller ja syrran) för där har det också handlat om att vänta. Men en helt annan sorts väntan. En väntan på livets mirakel helt i naturens egen takt, något som inte kan påskyndas utan bara insupas i all sin långsamhet.

Sen helt plötsligt händer det, det ligger två ägg på samma dag ute i hönshuset och det där andra som var så fruktansvärt långt borta är helt plötsligt alldeles nära och nu.

Tack för allt stöd under året och tack för att ni haft förståelse för att jag inte längre kan skriva allt nu när jag balanserar på gränsen till det privata.
Om ni vill får ni gärna fortsätta följa med mig nu när livet tagit en annan vändning och hönsen börjat värpa. Kanske kommer jag till och med att sticka någonting annat än julklappar så småningom.

Tredje söndagen i advent

En lugn och långsam morgon inbäddad i snö. Livet är fint nu.

Ett mirakel

Imorse när jag gick ut till hönsen låg det plötsligt där, under sittpinnen lite krossat i ena ändan men ändå. Mitt första hemägg! Så magiskt och vackert. Det är absolut någon av Sussex-damerna som börjat värpa och ägget är ganska stort för att vara ett nybörjarägg. Vilka duktiga fröknar jag har!

Eine kleine resumé!

Jag dricker varm choklad, stickar ränder, fryser under virkade filtar, lyssnar på Stickpodden, adventspyntar och har ont i foten.

Men mest jobbar jag och är alldeles för trött för att existera och så längtar jag efter en sovmorgon. Tar mig en imorgon tror jag.