Höstmysiga tofflor

Det är fint att byta saker tycker jag. Lite mer hållbart på sikt, både ekologiskt och ekonomiskt. (Missförstå mig inte här nu, det känns ruskigt bra att betala för gediget hantverk också.) Jag har stickat två par sockor/tofflor till ett litet byte och jag blev himla nöjd med båda paren.

Ett par stora och ett par små, båda med istickad häl och i höstinspirerade färgställningar.

Ni ska få se senare vad jag fick i byte...

Muddar i alpakka

 Mönster; De här långa muddarna i alpacka föddes uppe i Fattigskogen och som så många gånger förr så var det garnet som inspirerade mig. Mitt lag blev tvåa i Knitquizzen och priset var varsitt nystan Sandnes alpakka i den allra finaste ljusgrå färgen. Fantastiskt generösa Sandy skänkte bort sitt nystan till mig och plötsligt satt jag där och drömde ihop någonting fluffigt och mjukt med både flätor och spets. Muddarna fick bli ett nystan var långa och det känns både lyxigt och skönt med så långa skaft som både går att kasa ner så att de ser lite slarvigt korviga ut och samtidigt räcker de nästan upp till armbågen i sin fulla längd. jag är jättenöjd och har redan använt dem en hel del. Mönstret finns än så länge bara i mitt huvud men kanske skriver jag ner det så småning om.

Garn; 100g, dvs två nystan Sandnes Alpakka i färg 1042, ljusgrå.

Stickor; 3,5 mm fyrkantiska strumpstickor, några av mina absoluta älsklingsstickor.

Orättvist

Det kändes orättvist att bara mina följande på instagram skulle få se den här bilden. Så för rättvisans skull lägger jag upp den här också. Kom sen inte och säg att jag inte behandlar er väl! Godnatt kära bloggläsare!

Ett ufo har landat

Efter en helg av ströstickande är mitt första ufo färdigt! Trådar fästa och allt. Mer info kommer efter blockning. 

Nästa ufo till rakning är den här fantastiskt gula underbart lyxiga sjalen som blivit liggande för att jag trodde att jag skulle sticka klart den i ett krulligt nystan Colinette jitterbug ( ett nystan som alltså behöver härvas och tvättas och torkas, ja ni fattar det skriker UFO om ett sånt projekt). Men jag hade helt fel, färgen stämmer inte alls så jag fortsätter att sticka i mohair från Norrgården och Malabrigo sock. Ursprungligen hade jag tänkt en lila i-cord som avslut på den här men nu lutar jag åt en svart/vit randig kant på tvärsan liksom. Vi får se, är hur som helst tokkär i alla lyxiga garner i den här sjalen och längtar efter att använda den.

Vantar för alla årstider

 Säkert är det fler än jag som gått och längtat och  suktat hela sommaren efter att "Vantar för alla årstider" av Clara Falk och Kamilla Svanlumd skulle komma ut. Det har ju surrats en hel del i stickkretsar om den här boken ända sen det blev känt att två av Sveriges mest kända stickbloggare skulle ge ut en bok tillsammans. När den dessutom bara skulle innehålla vantar började åtminstone mitt hjärta att klappa lite fortare. Mina förväntningar var minst sagt höga när jag äntligen fick hem boken i brevlådan tidigare i veckan. På en gång måste jag säga att jag inte blev besviken.

Boken innehåller inte mindre än 27 mönster på vantar och den kostar 182 kronor på Adlibris. Väldigt generöst kan jag tycka. Boken är indelad i ett inledande teknikkapitel, där bland annat bokens uppläggningar och avmaskningar gås igenom, och en avslutande mönsterdel. Mönstren delas in i vår/sommar, höst och vinter.
Mönstren är tydligt illustrerade med vackra bilder där man ser hur vanten ser ut och en kortfattad skriven beskrivning och ett tydligt diagram.
Svårighetsgraden varierar, både nybörjaren och den mer erfarna vantstickaren har stort utbyte av bokens mönster. En viss grundläggande kunskap i stickning krävs dock, det här är inte en bok som lär dig att sticka.

Den som följt Claras och Kamillas bloggar känner igen de båda designernas formspråk, båda drar rätt tydligt åt retro-hållet och flirtar med både 50 och 70-tal i sina mönster. Något som skickligt har tagits upp i bokens vackra, pastelliga layout. Boken känns ny och fräsch, till skillnad från många svenska stickböcker som kan kännas daterade och omoderna redan när de ges ut. Många av mönstren är klassiska och kommer att hålla mycket länge. Jag tror att mönstren tilltalar både yngre och äldre och de kan lätt göras personliga genom att man tex byter ut färgen på garnet.

Med sin vackra design och de fantastiskt fina bilderna så väcker "Vantar för alla årstider" en enorm sticklust och jag kommer nog redan i höst att sticka många av modellerna i boken. Jag var genast tvungen att lägga upp till ett par "Otto" (ravelrylänk) i rött och vitt fast jag inte ens hade garn hemma så att det räckte. (Mer om det i kommande blogginlägg.)
Mina favoriter återfinns i vinterkapitlet, där många av mönstren är klassiska och flerfärgsstickade, men det finns godbitar även i vår/sommar och höstkapitlen, tex de ursnygga halvvantarna "Kerstin" (ravelrylänk) och de Bersåflirtande lövmönstrade "Elsa" (ravelrylänk).
Om jag saknar något i boken så är det några vantar i herrstorlek, många av mönstren är utan tvekan unisex och det hade varit roligt med några vantar i färdigt uträknade herrstorlekar. När mannen tittade igenom boken var det flera mönster som han föll för.
En annan sak som en restgarnsnörd som jag saknar är mer noggranna beskrivningar av hur mycket garn som går åt till ett projekt. Som erfaren stickerska vet jag ungefär hur många gram garn som går åt till en vante men som nybörjare kan du behöva lite mer vägledning än "en härva" av var färg.

Avslutningsvis måste jag gratulera Clara och Kamilla till ett fantastiskt bra jobb och jag ser fram emot att se vad ni har på gång i framtiden för det här är en debut med mersmak! 

Alla foton i inlägget kommer från boken och är tagna av Ewa Andinsson.

Ufo-bantning

Jag har lite för många gamla projekt som ligger och skräpar för tillfället och det känns lite stressande. Jag har mycket nytt som jag vill börja på och därför tänker jag köra en ufo-bantning under hösten. Fram till november hade jag tänkt ägna mig åt att rensa upp och sticka klart/repa upp sånt som hängt med ett tag.

Först ut är mina Go with the flow socks. Jag började på dem någon gång i våras och det stod länge still redan på den första strumpan. Dumt egentligen för de är superfina och jag har velat ha ett par röda strumpor jättelänge. Jag stickar i Fabel på stickor 2,25 mm och efter lite stillsamt frukoststickande och trött tvstickande är jag redan nere vi hälen på strumpa nummer två.

Jag kommer att instagramma mina ufon under taggen #jagbantarufon häng gärna på du med vettja! 

Grattis fina lilla M!

Mosters lilla gull fyller två år idag. Hurra hurra hurra! 

Otto

Bjuder bara på en tjuvkik idag. Snart kommer en recension av "Vantar för alla årstider" av Clara Falk och Kamilla Svanlund. Att jag genast fick lov att lägga upp till ett par vantar säger väl en hel del.

Hitchhiker

 Mönster; När jag var till Halmstad i början av sommaren på stickmys så stickade Kerstin på en Hitchhiker (ravelry länk) och jag blev väldigt sugen på att sticka en egen. Så pass sugen att jag la upp till en redan på lördagskvällen i ett garn jag vann på garnlotteriet. Men jag kunde inte hålla mig till mönstret utan jag ville ha sjalen mer långsmal och jag ville ha uddar på båda snibbarna. Jag trodde att jag skulle kunna räkna ut rent matematiskt hur jag skulle göra för att vända sjalen men där gick jag bet. I stället så blev det så att jag stickade först ena halvan med ett nystan, sen stickade jag andra halvan med nystan nummer två och så sydde jag ihop med maskstygn på mitten. Blev väldigt bra tycker jag. Är grymt sugen på att sticka en till fast jättestor i något grått lite fluffigt garn, kanske en ull/silkes-blandning.

Garn; Drops delight, två nystan dvs. 100 g. Jag måste bara få säga att jag gillar det här garnet, jag vet att ingen annan gör det men jag står för att jag gillar Drops delight.

Stickor; 3 mm tror jag men det kan även ha varit 3,25 mm. Det var ett tag sen jag stickade den här sjalen.

Norotröjan

 Mönster; Jag måste börja med att berätta att jag är grymt stolt över den här tröjan, den innehåller allt jag lärt mig under mina år som besatt stickare. Jag har utgåt från mina egna mått och så har jag stickat uppifrån och ner. Tröjan har förkortade varv på bakstycket för bättre passform, den har bystökningar och insvängd midja och den är kort i livet för att passa till puffiga kjolar och klänningar. Den är helt enkelt stickad helt efter mina behov och min kropp. Den är också lite lång i ärmarna för att vara mysig och för att värma bra. Det här kommer att bli höstens och vinterns självklara favorit. Perfekt att kunna knäppa upp i halsen också om jag blir för varm när jag går i skogen. För jag tänker verkligen använda den både till vardags och till fint. De tjusiga knapparna gör så klart också sitt till, de fick jag i mitt senaste hemlisbyte och de är perfekta i både färg och form.

Garn; Det var med garnet som den här tröjan kom till. Jag fick ett restgarnspaket av fina Ulrika med små bollar med Noro Silkgarden, sen tidigare hade jag ungefär ett halvt nystan Silkgarden som blivit över efter ett par halvvantar. I mitt garnskåp hade jag en härva av Kampes 3-trådiga ullgarn i grått och det bildade basen i tröjan. Om jag ska uppskatta hur mycket som gått åt så är det 250 g Kampes 3-trådiga och kanske 5-6 nystan Noro Silkgarden. Inte en direkt gratis tröja men eftersom jag hade ca en tredjedel av materialet hemma redan känns den inte lika dyr. Jag kanske ska skriva också att jag inte bara satt ihop Norogarnet på måfå. Jag har använt flera olika färgnummer och när jag har bytt garn har jag letat efter ett stället att börja på i det nya garnet där färgövergången blev snygg. Inte helt lätt men jag tycker att jag lyckats bra med att få den att inte bli allt för rörig utan harmonisk i sina färgövergångar.

Stickor; 4 mm till kroppen och 4,5 mm till ärmarna för att få samma stickfasthet.

Två par strumpor (åt lille lille mannen)

 Mönster; Två olika restgarnssockor har det blivit åt mannen under sommaren, mitt mål var att sticka tio par men det kom lite annat emellan. Fast något mer par blir det säkert under hösten jag är ju konstigt förtjust i att sticka stumpor. Det turkosa paret är min favoritmodell, helribbade och med en fransk häl, de riktigt smiter åt kring foten och de sitter därför som en smäck. Det andra paret är ett par av mina krumelursockor med istickad häl. Det är mitt favoritmönster om jag vill att garnet ska synas ordentligt. Den här gången blev det randiga hälar.

Garn; Till de turkosa har jag blandat väldigt mycket olika retser i passande färger och jag är jättenöjd med resultatet. Det andra paret är stickade i Fabel i en mycket fin färgställning som jag inte vet nummret på för jag hade ingen banderoll. Men snygg är den.

Stickor; 2,5 mm till båda paren som vanligt när jag stickar strumpor.

Tjuvkik

Jag smygprovar min Norotröja fast den fortfarande är fuktig. Känner en stark kärlek till den här tröjan. Ska snart visa den i all dess härlighet.

Liten och färgglad

 Mönster; Tro det eller ej, det händer faktiskt att jag stickar efter mönster, jag har inte helt glömt bort hur man gör. Det här är mitt favoritmönster för små bebiskoftor, den är inte så där bred och kort och konstig som många andra koftor är. Den har det glamorösa namnet Top down raglan baby sweater (ravelrylänk) men låt er inte luras av det lite färglösa mönstret, koftan är toppen!
jag har förlängt både kropp och ärmar något och så har jag låtit de aviga maskorna som markerar raglanöknigen på oket fått följa med ner på kroppen som en falsk söm. Snyggt tycker jag.
knapparna kommer från kära Lisan i något av alla hennes generösa knapp-paket. De visade sig ha den perfekta gröna färgen.

Garn; Här har det inte snålats! Jag har bara använt lyxgarn men samtidigt bara rester och jag tror ta mig sjutton att allt garn också kommit från Lisa. Det är neongrönt Debbie Bliss babycashmerino och lysande turkosmelerat Colinette Jitterbug och sen är det ett mörkare petrolfärgat Wollmeisegarn fast jag vet inte vilket. Fantastiskt att sticka i så här lyxiga garner i så glada färger.

Stickor; 2,75 mm till resårerna och 3 mm till allt annat.

Ett litet mirakel

Någon av unghönsen har börjat att värpa. Ett riktigt litet mirakel. Ett litet, brunt, spetsigt helt perfekt ägg låg i ett slarvigt litet bo på golvet i hönshuset. Nu återstår det att lista ut vem det är som värpt det. Jag gissar på Siri men det kan nog vara Signe också. Ska bli spännande att se när nästa kommer.

Här kan man se skillnaden mellan det nya lilla bruna och ett Sussexägg. Gulligt!