2014 (fortsättningen)

Best of 2014 (del 2: fågelsång och popmusik.)

Årets musik; Hela sommaren lyssnade jag bara på Kent, på riktigt. Om och om igen lyssnade jag på Tigerdrottningen, texterna bara slog mig i magen på nåt sätt, apropå att slå så lyssnade jag besatt många gånger på ”Slå mig hårt i ansiktet” med Thomas Stenström också.

Annars harvar jag runt i samma träsk som vanligt, född 15 år för sent som jag är. Mer än en kväll har vi hamnat framför you tube och tittat på skrapiga gamla videos med Ramones, Clash, Joy Division, Buzzcocks och Smiths. Nytt sen några veckor tillbaka är att jag har en hård förälskelse i Echo and the Bunnymen, fattar inte att jag inte förstått storheten tidigare. Blir lite upplivad av tanken på att det finns så mycket musik som jag aldrig hört och att allt finns så himla tillgängligt nu jämfört med när jag var 15.

Årets konsert; MORRISSEY, MORRISSEY, MORRISSEY, älskar, älskar, älskar, för evigt. Det var magiskt och stort och livsviktigt att se honom igen. Får fortfarande rysningar när jag tänker på ”Everyday is like Sunday”.

Årets böcker; Bröt ihop av Sandra Beijers ”Det handlar om dig”, den är så fin, språket så vackert och den beskriver på pricken hur det var/är och alltid kommer att vara. Jag hade så höga förväntningar efter att ha läst Sandras blogg i så många år och den var ännu bättre än mina förväntningar.

”Engelsfors-trilogin” var också en stor läsupplevelse i år, att hamna i bokslukarläge och bara läsa, läsa.

Årets tv; Det har blivit många tv-serier i år, mycket skyller jag på Netflix. Absolut bäst har ”True detective”, ”the Killing”, ”Misfits” och ”Utopia” varit. Typ superdunder tips om nån mot förmodan har missat dem.

Årets film; Kommer inte på en enda film som jag sett i år, jag är ju ingen filmperson men det kan ju inte vara ett bra betyg för jag vet ju att jag har sett film.

Årets pepp; Måste vara instagram, fy tusan vad jag älskar instagram!

Annat fint med 2014; Vi var självförsörjande på potatis och grönsaker hela sommaren/hösten, hurra, hurra, det kändes så himla bra. Vi slutade helt att köpa kyckling och har bara ätit hemslaktad fågel sen i somras, ett beslut som känns så sjukt bra ända in i märgen. Vi har ytterligare ökat vår del av ekologiska varor när vi handlar, nu ligger vi kanske på 60/40 och det ökar stadigt.

Vi har kommit i väg på saker, packat bilen och dragit iväg, hälsat på vänner, gjort saker inte bara suttit hemma och stirrat hålögt på varandra.

Vi har gjort klart det absolut tråkigaste jobbet i trädgården, anlagt nya gräsmattor och grusgångar, fy f-n vad trist det var och hade vi inte fått hjälp hade det aldrig gått, men det gick och nu behöver vi aldrig göra om det igen.

Ja så Vera måste ju komma med här, knäppa kärleksfulla, galna underbara hund!

Nu hoppas jag på massa fina och bra saker 2015 jag är så jäkla redo för det!

2014

Vad tusan ska jag skriva om året som gått egentligen?

Så där vid första tanken är det lätt att fastna på det negativa, för det går inte att sticka under stol med 2014 varit ett sorgligt år och jag har varit ledsen mest hela tiden. Livskris, familjekris och samhällskris är ord som summerar det gångna året rätt bra. Men eftersom jag har det sorgliga i så färskt minne tänker jag istället påminna mig själv om allt bra som hänt 2014.

Så här kommer den, Dödergöks best of 2014! (Del 1: slöjden.)

 Vi måste börja med stickningen. 2014 har jag stickat 8 koftor/tröjor till mig själv, det är helt galet. På bilden fattas min fortfarande lite hemliga KAL-kofta och min Novembertunika som ligger i tvättmaskinen just nu. Jag har alltid tänk att de är lite galna de som utmanar sig själva att sticka 6 koftor på ett år (vilket verkar vara ganska vanligt på ravelry), jag har liksom aldrig trott att jag skulle ro det i land. Men ta mig tusan det går! Bäst med årets koftor är att jag lärt mig så mycket om passform och konstruktion, att det jag stickar verkligen passar och att jag använder mina koftor i stort sett varje dag. Det är också roligt att de är så pass olika varandra även fast alla är stickade uppifrån och ner.

Jag har ju inte bara varit inblandad i ett utan två helt galna internetfenomen det här året, det började med "Dödergöks sockutmaning" och pågår fortfarande med "Stickameras och Dödergöks Koft-KAL". Det är helt galet och overkligt att tänka på hur många strumpor som stickades under våren och sommaren, jag skulle tro att det handlar om över 1000 par strumpor som kom till under utmaningen. Helt otroligt, själv fick jag ihop åtta par i olika tekniker och jag lärde mig så himla mycket och det var så sjukt kul. Tack till alla som var med!

Över huvud taget har jag lärt mig så mycket det här året, både vad det gäller stickningen men främst när det kommer till spinningen. För Herre Jesus vad jag har spunnit och vad roligt det har varit och vilken fantastisk värld fibervärlden är och vilka ljuvliga människor jag kommit i kontakt med och vad med färg och glädje det finns där ute i landet och i världen!

Något annat riktigt bra med det gångna året är att jag har rensat, slängt, skänkt och sålt både från mitt garnlager men också från mitt ständigt ökande lager av stickat. Det är en jättebra känsla och jag rekommenderar det verkligen, jag känner mig 100 kg lättare. I stashen har jag nu nästan bara garner som jag vet att jag kommer att sticka med och som jag framför allt vill sticka med. Jag har fortfarande en del kvar att rensa ut bland mitt stickade och så fort inspirationen slår till ska vi rensa ut klädkammaren och då ryker nog en hel del som blivit oanvänt, en del kommer jag att sälja men det mesta kommer jag att skänka till någon som fryser.

En annan stor grej har varit all min hemliga stickning 2014 som till slut resulterade i mitt första mönster som jag faktiskt har ute till försäljning. Mycket mycket jobb och hjälp från fina vänner både mest teststickning, allmänt bollande av idéer och layout resulterade i någonting jag är riktigt stolt över. Mitt kursmaterial i tvåändsstickning har också tagit lååååång tid att göra klart men det var värt det för nu har jag någonting att erbjuda som jag är riktigt stolt över.

Om jag blickar framåt mot 2015 rent hantverksmässigt så ser jag fram emot att spinna ännu mer, bli vän med en spinnrock och förhoppningsvis köpa en egen. Jag vill sticka mer efter andras mönster för att lära mig ännu mer, göra andra ärmkonstruktioner, kantmaskor, uppläggningar och avslut. Jag vill fortsätta på min inslagna väg med att försöka stödja små hemmafärgare och företag med miljöprofil när jag gör mina inköp. Jag vill bli ännu mer medveten om vad det är för garn jag köper, var det kommer ifrån och hur det har producerats. Och sen vill jag fortsätta att göra mönster, låta det ta tid och förhoppningsvis kunna bidra med mitt lilla strå till stick-stacken.

Ramona cardigan

 Mönster; Ramona cardigan (ravelrylänk). Det här är det bästa mönstret ever! Koftan sitter som en smäck, allt är så snyggt precis som det är, inget fixande och trixande behövs. Jag kan rekommendera den här koftan till alla, oavsett vilken storlek man har blir den jättesnygg. Jag stickade storlek xl fast jag har xxl men det berodde på min stickfasthet och jag stickade den ca 10 cm längre i kroppen annars följde jag mönstret exakt. Jag känner på mig att det här inte blir min sista Ramona, jag skulle kunna tänka mig en grå och en gul också. De jättefina och hel-matchande knapparna är vintageknappar från Magasin duett.

Garn; 2 härvor och en skvätt av en tredje Cascades eco+ i as-snygga färgen Palm, färgen återges bäst på den sista bilden. Jag gillar verkligen det här garnet, så fluffigt och förlåtande att sticka med, varmt och mjukt och gosigt. Det kommer förmodligen att noppa lite men det ger jag blanka tusan i.

Stickor; 4,5 mm och 5,5 mm, de tunnare till resårerna.

God jul

Det blev visst jul i Braxlycka i år också. Från oss alla till er alla, hoppas att ni får en riktigt lugn och mysig jul! 

Så här syr jag i ett knappband

Här kommer fortsättningen på min lilla turtorial om hur jag gör när jag stickar runt och sen klipper upp. Nu visar jag hur jag gör när jag syr fast ett vävt band på insidan för att dölja den sicksackade kanten. 

 Välj ett band som täcker sicksack-kanten, försök att ta reda på om bandet är tvättäkta så att det inte kommer att blöda vid tvätt. Om du är osäker så tvätta en bit av bandet ihop med en bit vit lakansväv i det gradantal som du kommer att tvätta koftan i. Det här fina bandet har jag köpt från Magasin duett.
Först börjar jag med att mäta ut hur långt bandet ska vara. det är viktigt att koftan är blockad och klar så att den inte kommer att växa mer. Lägg alltid koftan på ett plant underlag när du mäter och nålar.

 Klipp ut båda banden på en gång det är viktigt att de är lika långa annars kan du få en sida av koftan som blir mycket längre än den andra eftersom det stickade tänjer sig och anpassar sig efter bandet.

 Nåla fast bandet kant i kant med första varvet på knäppkanten. Vik in ändarna så att de inte syns från rätsidan.

 Sy med små kaststygn runt kanten på bandet, välj en färg på tråden som smälter in så mycket som möjligt. Var noga med att inte få med för mycket av det skickade i stygnet så att det syns på framsidan.

 Så här ser det ut när det är klart! Snyggt och prydligt. (Koftan kommer ni få se mer av om några veckor.)

 Ett annat sätt att sy fast knappband är att sy fast bandet över hela den stickade knappslån och sen sy fast knapparna genom knappbandet. När jag syr fast ett band på det här viset stickar jag inga knapphål utan jag syr dem efteråt på maskin, det krävs lite träning men det blir absolut snyggast.

Ett tips är att sticka små bebiskoftor för att träna på olika nya tekniker, det här är en Speckle som jag stickade i våras för att dels träna på den här typen av knäppkanter men också för att träna på isydda ärmar.

När det inte blir som man tänk sig

Ofta går det inte alls som jag tänkt mig, jag ser det som en del i processen, ju mer jag stickar ju mer repar jag upp och ju mer lär jag mig. Jag stickar väldigt ofta efter eget huvud, många gånger får jag frågan om jag inte kan göra ett mönster. Väldigt sällan blir det ett mönster. För att det ska bli det måste varje maska ha fått falla på rätt plats och det är en mycket omständig process. Jag skissar och stickar provlappar, jag lägger upp, repar upp, stickar lite till och börjar om från början. Är jag inte helt nöjd så repar jag hellre upp. Det är kanske därför lätt att få för sig att allt jag gör blir så himla bra. Det kunde inte vara längre från sanningen. Mycket jag gör blir ren skit faktiskt.  

 Ta den här barntröjan t.ex. i teorin en väldigt fin stickning, i praktiken drog resårstickningen i mönstret ihop sig för mycket jämförtvis med strukturmönstret och det blir för ojämnt när jag stickar med 2,75:or i sockgarn. Idén är jag fortfarande kär i och det kommer att bli en barntröja i någon variant av det här mönstret men i ett något tjockare garn och lite annorlunda maskfördelning. Den här tröjan är nu upprepad och garnet ska bli strumpor.

 Den här strumpan har legat i månader. Varför? Jag ångrar den grå hälen, färgen passar inte alls ihop med de mjuka lila tonerna i de andra garnerna.

 I ett huj är den nu upprepad och hälen ska stickas i det ljuslila garnet istället, har på känn att det här blir en bra Tour de Ski-stickning.

 Förra årets Tour de Ski-stickning har legat och skämts i en påse ungefär sen dess. Jag stickade kvickt två ärmar, började sen på kroppen, tänkte först sticka den nerifrån och upp, la upp alldeles för många maskor. Började om, la upp för få maskor, tänkte att jag kunde sticka den uppifrån och sammanfoga ärmarna med oket med maskstygn, gjorde det (ett sjukt jobb!) oket blev för kort. Knölade ihop allt i en påse. Plockade fram den idag och inser att ärmarna är för små också, tänkte repa upp alltihop men hejdade mig och inser att det blir en fin fin medium om jag stickar den nerifrån och upp och sammanfogar ärmarna med oket sen som jag tänk från början. Återstår att se vad jag ska göra med en tröja i storlek medium, blev plötsligt väldigt sugen på att sticka klart den.

Det sista som inte blev som jag tänkt mig är den här nyare stickningen, en tunika i dubbel SuperSoft. Jag har svängt ut kjolen för mycket så den ser inte klok ut när den är på. Men skam den som ger sig, jag gav mig på ärmarna istället och när de är klara ska jag repa upp ca 20 cm på kroppen och ge tunikan lite av en tulpanaktig kjoldel istället. Den här ska bara bli bra, kommer inte att ge mig innan dess.

Restgarnsbyte! (Och lite annat.)

Jag har anmält mig till Stickameras restgarnsbyte och det tycker jag att du också ska göra om du som jag gillar att sticka i restgarn men tröttnat på dina egna små skvättar. Det ska bli jätteroligt att skicka iväg lite av mina rester till någon annan som blir glad av dem och lika roligt ska det bli att få ett paket fullt med överraskningar och nya möjligheter.

Ni som följt mig genom åren vet att jag brinner för restgarner och att använda det jag har hemma och det är spännande och roligt att förhoppningsvis kunna sprida restgarnsstickningens evangelium till en större skara. Över huvud taget är jag väldigt glad över att jag fått möjlighet att dela med mig lite av mitt hörn av stickvärlden genom mitt jobb för och samarbete med Stickamera och Ostbiten.
Och även om  jag numera jobbar på deltid med stickningen så kommer tonen aldrig ändras här på bloggen, jag kommer att fortsätta att skriva om det jag tycker är roligt och bra och intressant, det som upprör mig och det jag tycker är vackert. Och jag lovar er, det roliga har bara börjat, 2015 kommer att bli ett grymt stickår!

Skyping beanie och en alpacka cowl

 Mönster; Mössan heter Skyping beanie och finns gratis på Ravelry, jag gjorde en del mindre ändringar, jag la upp 112 maskor med en tubular cast-on , jag la in 3 förkortade varv i resåren så att mössan blir lite kortare i nacken och får ett snyggare häng och jag stickade den lite längre eftersom min man gärna vill ha lite häng på mössor. Det här var ett riktigt enkelt och bra mönster som jag verkligen rekommenderar, resultatet blev precis så bra som jag hade tänk mig.

Halstuben, kragen , cowlen har jag stickat i patentstickning med tre räta kantmaskor på var sida sen har jag sytt ihop den nästan osynligt (hurra det känns som att jag börjar bemästra att sy i stickat!). Den är tillräckligt lång för att vikas i en dubbel ögla och sen träs på runt halsen. Det här är bland de tråkigare stickningarna men resultatet blir så jäkla bra att det är bara att bita ihop och sticka nästan två meter patentstickning.

Garn; Mössan är stickad i Madelinetosh tosh sport, i färgen Mare och det gick åt lite mer än hälften av en 100 grams härva. jag kan inte nog betona hur mycket jag älskade att sticka med det här garnet, årets stickupplevelse, lätt! Jag vet att många hyllar Madelinetosh och jag måste ställa mig i samma lovsångskör för det här garnet är ljuvligt. färgningen, twisten, bouncen, det har allt som jag gillar hos ett garn. och just den här färgen är magisk, svart, blå, röd, brun på något vis.

Halstuben är stickad i ett annat favoritgarn, Sandnes alpakka, 100 g av varje färg, en mörkgrå och en vinröd. Varmt, mjukt och glansigt, perfekt för ett sånt här projekt.

Stickor; Till mössan använde jag 3 mm till resåren och 3,25 mm till resten.
Till halstuben använde jag 3,25 mm tror jag, det låter tunt men jag vill minnas att det var så. 

Så här gör jag när jag "steekar",

Den här lilla dockkoftan är stickad nerifrån och upp med ett runt ok. Jag har lagt till 8 extra maskor mitt fram det är mina "steek-maskor", det är där jag ska klippa upp sen.

Det är viktigt att fästa alla trådar innan man syr annars blir det ett väldigt tråkigt skatbo inne i symaskinen.

 Markera ut dina mittmaskor genom att sy stora stygn med restgarn och en trubbig stoppnål på var sida om de 8 mittmaskorna.

 Sicksacka en söm i den andra maskan räknat från markeringen och in mot mitten, var noga i början och slutet så att maskinen verkligen syr så att även de första varven blir fästa med sicksack-sömmen. Sy en likadan söm på den andra sidan som bilden visar. Sy sen en gång till över de gamla sömmarna för att vara extra säker.  

 Så här ser det ut när du sytt båda sömmarna klart.

 Klipp nu upp i mitten av din steek, det kommer att gå jättebra!

 Vi ner kanten där du markerat med din tråd och plocka upp knäppkanten från rätsidan. Snyggast blir det om du plockar upp i tråden som går mellan maskorna (du ser dem om du särar lite försiktigt på raderna av maskor på var sida om markeringen), plocka upp 3, hoppa över en, plocka upp 3 osv.

 Om du stickar 2x2 resår tänk på att maskantalet ska vara delbart med 4 + 2, du vill börja med två räta och sluta med två räta nämligen.

 Så här stökig ser insidan ut och så här prydlig ser rätsidan ut. Därför kan det vara en bra idé att sy fast ett vävt band på insidan av koftan för att dölja den sicksackade kanten, detta gör även sömmen ännu säkrare.

Sticka den andra knäppkanten, det är lättare att placera ut knapphålen om du stickat den undre knäppkanten först och markerar ut på den var du vill ha dina knapphål ( det är de lila trådarna som skymtar fram i bilden). Nu är det dags för koftan att få bada och sen blockas. Efter blockningen ska jag visa hur jag syr fast ett kantband på insidan av koftan.

Dödergöks julvantar

Förra året vid ungefär den här tiden gjorde jag ett enkelt och snabbstickat vantmönster i "Lovikka"-modell fast med kiltumme och i något tunnare garn. Jag kallade det för "Dödergöks julvantar" och la ut det gratis på instagram. Lagom till jul i år har jag modifierat mönstret en smula,det har fått både en dam och en herrstorlek och jag har gjort om det till en nedladdningsbar pdf. Mönstret hittar du gratis på Ravelry.  

Tagga gärna med #dödergöksjulvantar om du lägger ut bilder på instagram för det är så himla roligt att se vad ni stickar och hur ni tolkar mina mönster.

Jag har stickat mina vantar i Viking ecoull men mönstret går också bra att sticka i tex M&K Ekoull eller Cascades Eco+ som har ungefär samma tjocklek,

Dödergöks tvåändsstickade vante

Hela hösten har jag jobbat med ett grundmönster för tvåändsstickade vantar, det har varit väldigt många timmars jobb och hemlig stickning men nu kan jag äntligen dela med mig av mitt lilla skötebarn.

Mönstret innehåller tre olika varianter, en randig vante med utställd krage, en halvvante med flerfärgsmönster och en vante med krusmönster på kragen, men eftersom det är ett grundmönster går det att variera i det oändliga.

Vanten stickas i 2-trådigt ullgarn med en sträckning av ca 300m/100g.

Jag har stickat i Ateljé Norrgårdens fantastiska egna 2-trådiga Mohair och 2-trådiga Gotlandsull, det är en alldeles speciell känsla att sticka i lokalproducerat garn från djur som garanterat har det bra och mohairen ger vantarna en lyxig fluffig gloria samtidigt som den också bidrar med glans.

Vantarna gör sig också väldigt bra i ett enfärgat garn och ett garn med långa färgrapporter, tex Visjögarn karamell.

Vantarna stickas på stickor 3 mm och är med andra ord ett ganska snabbstickat tvåändsstickningsprojekt.

Det här mönstret ingår i mina tvåändsstickningskurser som jag har haft och kommer att ha i vinter och ni som gick kursen i november kommer att få ett mejl med den slutgiltiga pdf:en under helgen. 

Mönstret finns att köpa på Ravelry i min lilla butik där. Hoppas att ni kommer att tycka om det!

Jag vill också passa på att tacka mina fina vänner Johanna och Lisa, Johanna har hjälpt mig att teststicka mönstret och Lisa har hjälpt mig med layouten. Tack så mycket finingar!