Alla som följer mig på instagram vet att jag stickat på en Cruden av Ysolda i nästan två år.
Mönstret är egentligen en slipover men jag vet att det inte skulle bli mitt mest använda plagg inte riktigt min stil helt enkelt men mönsterbårderna är magiska. Jag tänkte att jag skulle sticka en tröja eller en kofta istället. Efter att ha matats under de senaste åren med tröjor med nedhasad axel så hade jag en bild av att det skulle bli vrålsnyggt. (Jag var väldigt inspirerad av bla Wilkhaven Sweater som är galet snygg.) Min plan var att bara sticka kroppen rak och sen plocka upp för ärmar efteråt.
Istället för Shetlandsgarn valde jag Tant Koftas handfärgade Spelsau lammull i färgspels-färger. Jag hade en del grått hemma redan och tänkte från början att jag skulle välja starkare färger åt det blågröna hållet men istället spontanvalde jag en mycket mjukare färgskala. Den grå heter ljusgrå och är ofärgad sen har jag; vit, kalksten (ljusgul), jord (mörkbrun), strandråg (grön), nyponros (rosa) och näva (brunlila). Jag är jättenöjd med mitt färgval, det blev väldigt mjukt och poetiskt. Dessutom hade jag en del grå ull/silke True Woolberry från Moods of Colors som jag blandade in där det passade.
Så i mars 2020 hade jag både köpt mönstret och garn och körde igång. Jag hade svårt att välja en storlek, jag tycker helt enkelt att det är för mycket information i mönstert, för många kollumner och tabeller att studera med mått både i inches och cm. Kanske var jag lite pandemi-dum i huvudet men jag valde den näst största storleken och det var egentligen en storlek för stor för det utseende jag var ute efter. Men jag stickade på. Det var sjukt många maskor på varven (på stickor 3,25 för flerfärgsstickningen och 2,75 för de enfärgade varven emellen) och en miljon färgbyten men efter någon månad så där hade jag stickat nästan hela kroppen. Då började jag tvivla på mina ursprunsidéer, dels kändes den väldigt stor, dels var det svårt att avgöra när jag hade nått till ärmhålet. I takt med att tvivlen växte slutade stickningen växa för att till slut avstanna helt.
Sommaren 2021 tog jag tag i saker och ting igen och bestämde mig för att steeka ärmhålen och följa min ursprungliga plan. Jag fortsatte sticka, vissa färger började ta slut och projektet hamnade längst ner i korgen igen. Lagom till julen 2021 hade jag beställt mer garn och bestämde att det skulle bli min Tour de Ski-stickning 2021/2022. Jag delade av för axlarna och formade dem med förkortade varv sen klippte jag upp ärmhålen och började sticka ärmarna. Bra för att upptäcka att jag verkligen hatar nedhasad axel. Ärmen blev bubblig och ful i övergången mellan kropp och ärm dessutom satt hela tröjan som en säck potatis på mig. Jag repade och försökte flytta in axeln och sticka en ärmkulle, också skitfult. Jag blev vansinnig på mig själv och hade lust att bara skrota alltihop. Men sen bestämde jag mig för att bara låta den vara som den var. Någon slags kortärmad historia. Jag stickade tvåfärgad resår runt ärmhålen och i halsen för att det såg mer arbetat ut och det gav lite mer stadga till kanterna.
Om jag är nöjd? Nja. Jag är nöjd med att jag inte gav upp. Plagget blev väldigt vackert och eftersom det är stickat i ett riktigt kvallitetsgarn kommer den förmodligen vara outslitlig. Men det är ju ett lite konstigt plagg och den är sjukt varm så det blir inte många dagar på året den kommer vara användbar. Det hade varit bättre med knäppning fram men det passar inte till modellen så den får vara klar så här. Ett monument över min envishet.
