Här ser ni resultatet av vår skogstur igår, jag vill gensat påpeka att som sann skogsmulle plockar jag naturligtvis inga fridlysta mossor och lavar och aldrig mer än en näve på samma ställe. Om jag blir ledig den här veckan ska jag göra en krona med björnmossa och prismor, fin fint tycker Dödergök.
Det är svårt att få till kort där båda hundarna sitter still men mannen lyckades riktigt bra igår. Det är så roligt att se Charlie i skogen, han riktigt njuter. I början var han bara rädd och stressad, nu är han som en riktig hund, glad och trygg. Om Mejas eventuella dräktighet tvistar de lärde, jag tycker att hon är alldeles för smal för att få valpar sista veckan i Oktober, men å andra sidan har hon aldrig haft en större mage och inte större tuttar heller. Vi får väl helt enkelt vänta och se om hon är skendräktig eller om det bor några små troll där inne.
På vägen hem från skogen stannade vi och tittade på kor. Charlie älskar kor och kan titta på dem hur länge som hellst. Jag misstänker att det bor en liten kovallare i honom, kanske några % Västgötaspets. Jag delar Charlies kointresse och brukar tjata om att jag vill ha ett par egna. Mannen bara skakar på huvudet.
De är klara! Födelsedagssockorna till mannen. Stickade i opalgarn, eget mönster med mosstickad ribb. Nu har jag bara ett pågående projekt som jag kan sticka på och det är silkeshalsduken, garnet tog slut till min rangoli hat när jag väl kom på hur jag skulle göra den och jag måste låna sticka av Å innan alpacabaskern kan ta fart igen. Så kan det gå när man är duktig och beter av sina stickningar!
Här ser ni resultatet av vår skogstur igår, jag vill gensat påpeka att som sann skogsmulle plockar jag naturligtvis inga fridlysta mossor och lavar och aldrig mer än en näve på samma ställe. Om jag blir ledig den här veckan ska jag göra en krona med björnmossa och prismor, fin fint tycker Dödergök.
Det är svårt att få till kort där båda hundarna sitter still men mannen lyckades riktigt bra igår. Det är så roligt att se Charlie i skogen, han riktigt njuter. I början var han bara rädd och stressad, nu är han som en riktig hund, glad och trygg. Om Mejas eventuella dräktighet tvistar de lärde, jag tycker att hon är alldeles för smal för att få valpar sista veckan i Oktober, men å andra sidan har hon aldrig haft en större mage och inte större tuttar heller. Vi får väl helt enkelt vänta och se om hon är skendräktig eller om det bor några små troll där inne.
På vägen hem från skogen stannade vi och tittade på kor. Charlie älskar kor och kan titta på dem hur länge som hellst. Jag misstänker att det bor en liten kovallare i honom, kanske några % Västgötaspets. Jag delar Charlies kointresse och brukar tjata om att jag vill ha ett par egna. Mannen bara skakar på huvudet.
De är klara! Födelsedagssockorna till mannen. Stickade i opalgarn, eget mönster med mosstickad ribb. Nu har jag bara ett pågående projekt som jag kan sticka på och det är silkeshalsduken, garnet tog slut till min rangoli hat när jag väl kom på hur jag skulle göra den och jag måste låna sticka av Å innan alpacabaskern kan ta fart igen. Så kan det gå när man är duktig och beter av sina stickningar!
5 kommentarer:
Visst är det härligt när man fullföljer sina stickplaner. Så befriande på något sätt.
Din mosskomposition är mycket vacker.
Hej.
Ville bara säga att du har en mycket tilltalande blogg med härliga färger och skaparglädje. Jag blev sugen att göra en liknande "rönnbärskranslönnäskottmobil" som du gjort
Kram från 55+tant ;-S
Jag har inte hunnit till skogen än och i morrn åker jag till stan så jag hoppas att det inte har hunnit komma snö till helgen för då ska jag moss-shoppa.
Håller tummarna för valpar, det är ju så härligt!!
Yarnia! Du har så rätt, men nu har jag fullföljt dem så pass att jag inte ens har någonting att sticka! Fast vi sticknördar vet ju vad det betyder, Dags att lägga upp till någonting nytt! :)
Anonym! Kul att du hittat min blogg och att du gillar den. Tack så mycket för berömmet!
Lisa! Å vad jag längtar efter snö, här lär det dröja lääänge än. Men vi hoppas att du hinner ut i skogen först! ;)
Eva! Ja jag hoppas verkligen men jag är skeptisk, fast det kan ju vara en liten en förstås som ligger där inne och gömmer sig. Spänningen är olidlig.
Skicka en kommentar