Idag är en sån där dag när allting kommer nära. Det är lätt att vara tacksam för det jag har men samtidigt lika lätt att låta sorgen och ilskan bubbla upp riktigt nära ytan. En sån där dag då kvällshimlen är lite för vacker, historien lite för sorglig och framtiden en smula för oviss.Ser gråtande föräldrar på kyrkogården och ensamma åldringar i lysrörsljus på vägen hem. Tänker att jag måste tala om för de som betyder någonting att jag älskar dem.
3 kommentarer:
Å gud vad jag känner igen mig. Vissa dagar tycks man inte känna nästan något medan man andra känner alla känslor på samma gång. Allt är så stort och man blir liten och skör. Var glad att du är en sån som känner!
Trevlig kväll! Hoppas du får det bra med vännen och vinet;)
/Lina
Så fint och känslosamt skrivet. Det är viktigt att stanna upp ibland och känna efter. Den ovissa framtiden kan ibland skrämma mig. Man behöver bli påmind om att tala om för dom som betyder något, att man älskar dem.
Önskar dig en fortsatt trevlig helg!
Lina! Tack för din kommentar, det är alltid fint att känna sig mindre ensam om sina tankar och känslor. Och jo kvällen var väldigt fin.
Sagotroll! Tack det samma och tack för kommentaren.
Skicka en kommentar