Sista året i stan längtade jag bara bort. Bort från bilar och grannar och avgaser och vår trånga lägenhet. Det var det här som jag längtade till. Eller tillbaka till. Jag minns timmar i köket hemma hos mormor och morfar med kikaren och fågelboken på köksbordet. Jag minns hur morfar och jag satt på trappan med varsitt glas saft och en skorpa och lyssnade på göken. Riktigt så lycklig och fri som jag var när jag var fem år blir jag nog aldrig igen men jag minns fortfarande alla namnen på småfåglarna . Och varje gång jag upprepar dem tyst för mig själv tänker jag på min fina morfar.Idag; blåmes, pilfink, talltita, gulsparv, talgoxe, stjärtmes, svartmes, nötväcka, entita och domherre.
10 kommentarer:
du beskriver nu livets rikedom i sammanfattning!
Agneta
Vilken idyll!
Det märks att du trivs...
/Ann-Britt
Det var fint skrivet om din morfar.
åh vad jag är lite avis på dig jag älskar domherrar de är de finaste fåglar jag skulle också vilja bo på landet d´fast när jag tänker efter så bor vi nästan på landet vi har inte så många bilvägar bussen kommer varje halvtimme, ja nästan som landet. kram och ha en bra och skön helg! maria
myz <3
Åhhh vilket mysigt minne! Mysiga morfar!
Härliga minnen du har! Det är bra att ta fram ibland. Trevlig Helg.
Åh! Du beskriver precis den längtan jag är mitt uppe i! Fin-fin blogg du har!
Jag älskar "mina pippi"Eftersom gården där vi bott står tomt till april åker jag dit med kokosfett och fågelfrö tills dess.
De ropar på mig när jag kommer och äter nästan ur handen.Jag älskar att se när de flyger förväntansfullt till fågelbordet./Ella.
Vad fint med alla djurbesök. Själva bor vi lite mittemellan, men är glad över att slippa rådjursbesök (de åt upp mitt grönsaksland där vi bodde förut) även om de är vackra att titta på.
Skicka en kommentar