Det jag saknar med vår förra lägenhet är mitt grönsaksland och mina rabatter. Särskillt mina vårlökar som jag samlat på mig genom åren, alla med en egen plats i hjärtat.
Här var trädgården igenvuxen och tragiskt ovårdad när vi flyttade in. Massor med vackra gamla fruktträd i skriande behov av beskärning, två igenvuxna rabatter och en gropig gräsmatta full med skräp. Jag bestämde mig för att bara röja det här första året, inte anlägga någonting egentligen. En liten låda för sallad och ett par potatisar och några krukor med sommarblommor, det fick räcka. Men jag kunde inte riktigt hålla mig, en rabatt blev det. Den ser rätt stökig ut nu i fult starkt solljus men jisses vilken skilnad! Här har jag satt de växter som faktiskt fick följa med från stan, mannens lilla fina tantros Bonica, en malva som jag dragit upp från frö och en höstanemon. Dessutom komplimenterade jag med lammöron, lavendel, pioner, stäppsalvia, kaprifol och gräs. För att det skulle se lite frodigare ut planterade jag dessutom luktärter och tobak. Det har varit så skönt att ha ett litet ordnat hörn att vila blicken på när det har varit kaos runt omkring. Och nu är det äntligen dags att plantera lökar! I den här rabatten blir det rosa och vitt. Narcisserna ska spridas ut som solar lite var stans i trädgården.
1 kommentar:
Vad duktig du är som har köpt lökar! Jag tycker alltid på hösten att det känns så långt till när de ska komma upp. Men på våren så ångrar jag mig alltid om jag inte har planterat något... :)
Skicka en kommentar