En gång panda alltid panda

Fredag

Hoppas att ni har en fin fredag! Det tänker i alla fall jag ha. 

Lyx

Det är lyx att sticka i handspunnen merinosilke. Det är lyxigt att sitta och sticka en tisdag på blanka eftermiddagen. Slutligen är det en lyx att ha en sån fin vän som Lisa som spinner så fint garn och ger bort. Jag har mycket att vara tacksam för.

Koftan började jag på i Fattigskogen, den har runt ok och handspunna ränder med pluppar i för att förstärka effekten. Jag hittar på allt eftersom och det känns som att det kommer att bli riktigt bra.

Kvällens avmaskning

Ja! Är mitt spontana utrop efter att ha avmaskat mina långa armvärmare i Sandnes alpacka. Det är sån här stickning jag vill ägna mig åt för tillfället. Fluffig och mjuk och grå. Ett riktigt FO-inlägg kommer.

Tupp-bonanza

Min syster har några ungtuppar kvar till försäljning. Hon har dvärgkochin, gökfärgad maran, cream legbar och grönvärpar blandisar (isbar/brahmablandning). Tupparna säljs för en symbolisk summa, typ 30 spänn och de säljs bara till ett fortsatt tuppliv. Får vi dem inte sålda blir det slakt i November har vi sagt och då äter vi upp dem själva. 

Men de här tupparna är verkligen någonting utöver det vanliga och alla förtjänar egna hönor att ta hand om. Den här lilla dvärgkochintuppen är nog min favorit, om det inte var så att jag har både hans mamma och pappa så skulle han ha fått flytta hit för han är nåt alldeles extra. Kommer att bli ännu finare med mycket mörkröda fjädrar på väg ut.

Maranerna är också helt ljuvliga, kan inte se mig mätt på de här hönsen. Vill ha fler till våren och förhoppningsvis blir det så. Min syster och jag ska samarbeta kring ett litet avelsprojekt och till våren kan man förhoppningsvis köpa avelsägg och kanske kycklingar av gökfärgad maran, dvärgkochin (med gula och pärlgrå i gruppen) och cream legbar.

Grönvärparblandningarna är väldigt fina och de skulle vara kul att se hur de utvecklas. De blir nog ganska stora eftersom deras pappa är en stadig bit. Jag har sparat två systrar från det här kläcket och jag hoppas på gröna ägg till vintern.

Måste slutligen visa en blid på min skönhet. Mina tre cream legbar-kycklingar fick flytta hem till syrran för att bilda en avelsgrupp med hennes höna. Det här projektet ser jag otroligt mycket fram emot, jag vill se många ljusblå ägg till påsk! Det finns två eller tre cream legbartuppar till salu också och de är lika fina som prinsen på bilden, de är lite yngre bara. Om du är intresserad av att köpa någon tupp kan du mejla mig så förmedlar jag kontakt med syrran.

En vecka

Kycklingarna växer och frodas. Så här såg de ut i måndags när de var en vecka gamla. Helt sjukt söta!

Hallå vad stickar du på?

Sen jag kom hem från Fattigskogen har jag mest koncentrerat min stickning till tre projekt. ( Sen virkar jag som en besatt men det tar vi i ett kommande inlägg.) min Noro-tröja har jag till och med stickat så flitigt på att den är färdig. Helt galet bra. Nu återstår bara blockning.

Go with the flow socks har också fått en hel del kärlek och snart har jag en hel strumpa.

Men favoriten just nu är mina egna långa muddar i Sandnes alpacka. Kommer att bli flitigt använda i höst.

Kycklingar

Vi har fått kycklingar igen. Supermamman Astrid ville ligga på ägg igen och hur jag än försökte locka henne till att sluta sura gick det inge bra. Så istället för att försöka trotsa urkraften i en ruvsugen dvärgkochin så åkte vi och köpte ägg till henne. Fem Welsumer och ett blandras isbar/maran. Ett Welsumer-ägg var trasigt när vi kom hem och kvinnan vi köpte äggen av sa att hon haft dålig kläckprocent på sina Welsumerägg så mina förväntningar var inte så höga. Jag tänkte att vi blir glada av en kyckling (ja jag och Astrid alltså) men döm om min förvåning och lycka när alla äggen kläcktes! Nu har vi fem små dunbollar igen och Astrid är åter igen världens bästa hönsmamma. 

"Hej jag är en Welsumer-kyckling och jag är en dag gammal."

Det här är en korsning mellan isbar och maran, om det är en höna kommer sen att värpa mörkgröna ägg. 

Fattigskogen

Jag fattar att jag måste skriva något om Fattigskogen. Men hur jag än försöker så kan jag inte med ord beskriva hur mycket den här sticksemestern behövdes. Hur mycket mina sticksystrar betyder för mig och hur vackert det är när man vaknar fem på morgonen på ett berg i skogen i nordvästra Dalarna och allt är knäpptyst. Jag var inte så social i år, höll mig lite i utkanten och intensivumgicks med dem jag redan vet att jag gillar. Sånt behövs också när Sverige är så avlångt och Finland så långt borta. Men tack till alla som var där och fyllde på min inspirationsbank det här ska jag leva på mycket länge!