Som sockervadd

Kurs i tvåändsstickning!

Det blir en repris på tvåändsstickningskursen jag hade i söndags, lördag 30/1 -15 i Granhammar hos Ostbiten utanför Örebro. Det är jättekul att så många är intresserade och häften av platserna är redan bokade så om du är sugen gå in på stickamera och läs mer.

Tvåändsstickningskurs i Granhammar

Igår hade jag min första heldagskurs i tvåändsstickning med utgångspunkt i mitt nya vantmaterial och det blev en väldigt lyckad dag trots att jag bara sovit tre timmar natten innan (pga av teater i Gävle). 

Det är alltid jätteroligt för mig att komma ut bland andra stickare och prata, äta och andas stickning en dag eftersom jag mest hålls hemma med hönsen i vanliga fall. 

Tolv superduktiga, engagerade och glada kursdeltagare stickade tvåändsstickning från tidig morgon till sen eftermiddag. Så roligt att se att alla knäckte koden och började på ett par vantar (annars blev man utan kladdkaka på eftermiddagen...) Min grundinställning när jag har kurs är att deltagarna alltid ska komma därifrån med känslan av att de behärskar tekniken så pass att de kan göra någonting riktigt av sin nya kunskap, inte bara ett prov. 

Ett superfint arrangemang i samarbete med Ostbiten (googla för hemsida) i jättefina lokaler, med god mat och toppenservice. Nästa kurs blir 30/1-15. Jag återkommer med info om hur man anmäler sig. 

Äntligen!

Äntligen fick jag lite tid, lite energi och lite ljus på samma gång så att det blev några foton på mitt senaste garn. November har varit rätt grym mot mig hittills.

 100g merino/silke i färgen "Amber" från Manduzana, jag glömde att mäta hur många meter det blev men det är tunt, Ett sjalgarn, synd att jag inte har 200 g men något tjusigt ska det bli så småningom.

 280 meter/110 g falklandsull i färgen "Redlight" från Three waters farm. Det finaste jag spunnit skulle jag vilja säga, helt förälskad i falklandsullen och färgen är magisk.

Båda de här garnerna har jag spunnit på min Kundert-slända men jag har fått låna en spinnrock som jag försöker lära mig så gott det går, snart har jag kanske ett litet prov att visa.

Kom igång med en koft knit-a-long!

Det har varit ganska tyst och obloggat här den senaste tiden och det beror inte enbart på en mörk och blöt november utan vettigt fotoljus det beror även på att det mesta jag stickat har varit hemligt.
Men idag kan jag med stolthet och glädje avslöja en av hemligheterna.
I samarbete med stickamera kommer jag under november, december och januari hålla i en liten brevkurs i form av en knit-a-long i konsten att sticka en uppifrån och ner kofta som verkligen passar. Jag har det senaste året fått många mejl och kommentarer från läsare som vill veta hur jag gör när jag stickar mina uppifrån och ner koftor och nu ska jag under åtta veckor dela med mig av mina tips och trix. Gå in på stickamera och läs mer om knit-a-longen, hur man anmäler sig och deltar. Det ska fortfarnde trixas lite med tekniken men jag hoppas och tror att det här kommer att bli så bra.