Ofta går det inte alls som jag tänkt mig, jag ser det som en del i processen, ju mer jag stickar ju mer repar jag upp och ju mer lär jag mig. Jag stickar väldigt ofta efter eget huvud, många gånger får jag frågan om jag inte kan göra ett mönster. Väldigt sällan blir det ett mönster. För att det ska bli det måste varje maska ha fått falla på rätt plats och det är en mycket omständig process. Jag skissar och stickar provlappar, jag lägger upp, repar upp, stickar lite till och börjar om från början. Är jag inte helt nöjd så repar jag hellre upp. Det är kanske därför lätt att få för sig att allt jag gör blir så himla bra. Det kunde inte vara längre från sanningen. Mycket jag gör blir ren skit faktiskt.
Ta den här barntröjan t.ex. i teorin en väldigt fin stickning, i praktiken drog resårstickningen i mönstret ihop sig för mycket jämförtvis med strukturmönstret och det blir för ojämnt när jag stickar med 2,75:or i sockgarn. Idén är jag fortfarande kär i och det kommer att bli en barntröja i någon variant av det här mönstret men i ett något tjockare garn och lite annorlunda maskfördelning. Den här tröjan är nu upprepad och garnet ska bli strumpor.
Den här strumpan har legat i månader. Varför? Jag ångrar den grå hälen, färgen passar inte alls ihop med de mjuka lila tonerna i de andra garnerna.
I ett huj är den nu upprepad och hälen ska stickas i det ljuslila garnet istället, har på känn att det här blir en bra Tour de Ski-stickning.
Förra årets Tour de Ski-stickning har legat och skämts i en påse ungefär sen dess. Jag stickade kvickt två ärmar, började sen på kroppen, tänkte först sticka den nerifrån och upp, la upp alldeles för många maskor. Började om, la upp för få maskor, tänkte att jag kunde sticka den uppifrån och sammanfoga ärmarna med oket med maskstygn, gjorde det (ett sjukt jobb!) oket blev för kort. Knölade ihop allt i en påse. Plockade fram den idag och inser att ärmarna är för små också, tänkte repa upp alltihop men hejdade mig och inser att det blir en fin fin medium om jag stickar den nerifrån och upp och sammanfogar ärmarna med oket sen som jag tänk från början. Återstår att se vad jag ska göra med en tröja i storlek medium, blev plötsligt väldigt sugen på att sticka klart den.
Det sista som inte blev som jag tänkt mig är den här nyare stickningen, en tunika i dubbel SuperSoft. Jag har svängt ut kjolen för mycket så den ser inte klok ut när den är på. Men skam den som ger sig, jag gav mig på ärmarna istället och när de är klara ska jag repa upp ca 20 cm på kroppen och ge tunikan lite av en tulpanaktig kjoldel istället. Den här ska bara bli bra, kommer inte att ge mig innan dess.
5 kommentarer:
Vilket trevligt inlägg, och du har så himla rätt! Det är aldrig kul att behöva repa upp, men det är ju så man lär sig. Skönt också att jag nästa gång jag måste repa vet att jag är i gott sällskap och att även de bästa kan göra fel ;-) Inspireras för övrigt verkligen av din stickning!
Åh tack. Det är faktiskt lite gott för självkänslan att inse att det ibland blir fel även för de bästa.
Hurra för alla ni underbara stickbloggare säger jag, för när jag för något år sedan började läsa er så insåg jag att alla repar upp och gör om lite nu och då. Det finns ju till och med ett nytt ord för det, att frogga. Så vanligt är det alltså. Så nuförtiden slänger jag inte undan mitt misslyckade alster (i alla fall inte alltid) med känslan av att JAG inte kan, nej jag froggar och kör om igen. Och om igen.
Så otroligt skönt att du visar dina "misslyckanden" och att du dessutom klargör att det är en process och att det är så mycket som ska stämma innan allt funkar. Jag brukar säga till mina elever att man lär sig av sina misslyckanden och man måste träna på att lösa problemen. Ja, tänk hur man håller på innan man blir nöjd....
Vad roligt inlägg! :) Jag ser mina upprepningar som ett bevis på att jag blivit en tålamodigare stickare. Gör om gör rätt och allt det där! ;) Den där tunikan ska bli spännande att se färdig!
Har gått och tänkt på detta inlägg några dagar. Gillar det!
Det tillhör juen hsntverkares vardag att göra fel, göra om - komma vidare. Man lär sig nytt och får tänka om, komma på nya lösningar.
Repa / Sprätta ör inte kul, men nyttigt!
Ibland blir det inte alls som man tänkt sig, men blir bra öndå!
Ibland ör det lika bra att kasta skiten och inte lägga mer tid på det..
Bra att även musslyckanden "kommer ut" ibland, såklart vill man ju helst bara visa lyckade projekt - men livet är ju fullt av omprövningar och felsteg och det kan man också dela, precis som du har gjort för att visa att det är en del av processen för oss alla.
Kram och god fortsättning 2015!
Skicka en kommentar