Longing for Gotland

 Mönster; Longing for Gotland av Pia Kammeborn (ravelrylänk).
Vissa mönster väcker en så stark sticklust att de genast hamnar längst fram i kön och de måste stickas omedelbart. Longing for Gotland, eller Längtan till Gotland är just ett sånt mönster. Från det att jag först såg dem tog det mindre än en timme innan de fanns på mina stickor. Älskar den här kombinationen av klassiska gotländska rosor och blandrankor (förresten får de mig att tänka lika mycket på frodiga ryska textilier som på Gotland) och stilrena ränder.
Mönstret är Pias första publicerade och det är verkligen bra jobbat, det enda problematiska är storlekarna, eftersom det är lika många maskor för flerfärgsstickningen i både den mindre och den större storleken gör det egentligen ingen skillnad.
Det här paret har jag stickat rakt av efter den minsta storleken och de blev alldeles för smala för mig i benet men ändå lite pösiga i foten.
På nästa par (som banne mig ska bli till mig själv) ska jag lägga till en hel rapport av mönstret på benet och sen minska mig ner till 60 maskor till foten, då kommer de att sitta som gjutna.

Garn; Jag hade helt perfekta garner hemma. I original har strumpan bara tre färger men jag tyckte att fyra passade bra till den här allmogeinspirerade varianten.
Den vackra brända orangea är Manduzana sock i färgen 'Weasley', den gröna är också Manduzana sock i färgen 'Salazar'. Den gula är Malabrigo sock i färgen 'Ochre' och den röda jag stickade rosorna med är Malabrigo sock i färgen ' Tizano red'. Otroligt lyxiga handfärgade strumpor med andra ord.
Egentligen är det bara skvättar som går åt av alla färger utom den orangea så det är ett perfekt restgarnsprojekt. Men Moods of Colors säljer också otroligt tjusiga kit om man vill lyxa till det...

Stickor; 2,25 mm strumpstickor

GaldhöpiggensweaterKAL del 4; blockning

Så här tvättar och "blockar" jag alla större plagg nu för tiden, smidigt och skonsamt för plagget. Det underlättar ju så klart att jag har en gigantisk diskho men ett badkar eller en stor balja funkar lika bra.

 Jag börjar med att fästa alla trådar och sy i knapparna om plagget är en kofta eftersom jag vill tvätta det med knapparna knäppta för att undvika att knäppkanterna hänger ut sig.
Jag fyller upp min stora diskho med vatten som är lite kallare än ljummet och så löser jag ut en liten mängd ulltvättmedel i vattnet. Sen får plagget bada. Jag kramar plagget försiktigt och rör runt lite i badet. Sen tappar jag ur vattnet och fyller på med rent vatten i samma temperatur som det förra.

 När plagget är sköljt drar jag ur proppen och så kramar jag försiktigt ihop plagget till en boll. Det är viktigt att inga ärmar eller andra delar tänjs ut. Jag försöker krama ut så mycket vatten som möjligt utan att vrida plagget.

 Efter det lägger jag ut en stor, tjock handduk på golvet och lägger försiktigt ut plagget i sin rätta form utan att någon del tänjs ut.

 Jag rullar ihop handduken med plagget inuti som en rulltårta och så trampar jag på hela rullen en stund.

Sista lägger jag ut det nu ganska torra plagget på ett plant underlag där det får torka tills det är helt torrt. Om inte plagget har några delar som måste blockas ut, tex spetsdetaljer eller envisa knappkanter så lägger jag bara ut det utan att nåla. Jag stryker bara ut det lätt med handen så att det blir slätt. Om det är extra viktigt eller om jag blir tveksam till storleken mäter jag så att mönstrets angivna mått stämmer. Sen är det bara att vänta! Lycka till med blockningen av din Galdhöpiggen!

#tantulltussockor

 Det blir en spännande bokhöst för oss sticknördar med flera intressanta boksläpp de kommande månaderna. Först ut är #tantulltussockor av allas vår Tant Ulltuss eller Anna Bergman som hon heter egentligen.
Boken innehåller allt som allt 27 mönster på flerfärgsmönstrade sockor. De som följer Anna på instagram känner igen hennes färgglada sockor med formsäkra mönster. Det är prickar och trianglar och ränder och rutor men också blommor, äpplen och citroner.
Allt med Annas särskilda öga för hur färger och former ska kombineras. Alla garner är färgade av Tant Kofta och vad jag förstår säljer hon uppfärgade garnkit till alla mönster i boken, ett mycket ambitiöst projekt!

Boken delas in i två tydliga halvor, den första innehåller alla mönster med vackra tydliga bilder, de flesta tagna av Pia Kammeborn, och den andra består av en väldigt ambitiöst teknikdel.
I den senare delen finns beskrivningar till de hälar som mönstren använder, Annas allmänna tips som hjälper dig att lyckas med din sockstickning och fotobeskrivningar på flera moment som läsaren behöver behärska för att kunna följa bokens mönster.

Det är en snygg bok med tydlig stilren formgivning och som sagt väldigt vackra och inspirerande bilder men det är ändå mönstren som spelar huvudrollen. Jag har bara hunnit börja på en socka men när jag läst igenom mönstren känns de tydliga och lätta att följa. Min enda invändning är att det känns lite rörigt att bläddra sig bak i  boken för att hitta hälbeskrivningarna men jag förstår att detta gjorts av utrymmesskäl.
En annan invändning, som kanske egentligen är mer en önskan, är att jag ville gärna sett mer av Anna i boken. Nu har Pia Kammeborn skrivit förordet och det finns ett uppslag där Tant Kofta, Lotta Blom, berättar om garnet och färgprocessen men jag skulle gärna vilja läsa mer om Anna. Det hade varit jättespännande att läsa om hennes tankar kring färg och form. Vi som följer henne på instagram vet att där vi vanliga dödliga ser en trisslott eller en tablettask ser Tant Ulltuss en socka, den processen hade jag gärna velat få en liten inblick i.

Vem skulle jag rekommendera boken till? Alla som älskar flerfärgsstickning, har stickat en socka eller två någon gång och har ett övergripande hum om en sockas konstruktion. Det här är ingen ren nybörjarbok, även fast det finns grundläggande instruktioner, men en fantastisk färgklick och motivation till alla som vill komma igång med sin flerfärgsstickning. De som förväntar sig en djuplodande inblick i sockans anatomi med olika hälar och uppläggningar och konstruktioner gör bättre i att köpa en annan bok. Det här är #tantulltussockor helt enkelt, vackra, färgsprakande och glada!

Om du råkar vara i Göteborg säljs boken där på symässan just nu men det ska dyka upp en webbutik inom en snar framtid.

Boken innehåller många mönster som jag bara måste sticka, här syns tre av mina favoriter, Tant Snö, Barbro och Fru Sergel.

GaldhöpiggensweaterKAL del 3; att sätta ihop ärmarna och kroppen

En ok-tröja innehåller inte så mycket montering men det finns ett moment som kan kännas lite krångligt vid första genomläsningen av mönstret, ihopsättningen av ärmar och kropp. Men när du väl sitter där med delarna är det lätt som en plätt.

 1. Ärmarna är klara och du har satt ett antal maskor mitt under ärmen på en tråd. Kroppen är också klar och ärmhålens maskor sitter också på trådar. Varvet kommer att börja bak på vänster axel. Använd en så lång rundsticka att okets alla maskor får plats utan krångel.

 2. Börja med att sticka över vänster ärms maskor på rundstickan som kroppens maskor sitter på.

 3. Fortsätt att sticka framstyckets maskor.

4. Sticka höger ärms maskor och avsluta med att sticka bakstyckets maskor, placera ut en markör. Nu sitter hela arbetet på samma sticka och det är bara att fortsätta med oket.

GaldhöpiggensweaterKAL del 2; flerfärgsstickning

 Idag tänkte jag skriva några rader om någonting som jag ofta brukar få frågor om, nämligen flerfärgsstickning.
Många tycker att det verkar lite läskigt och svårt och vet inte riktigt var de ska börja.
Så här kommer några utav mina bästa tips och trix;

De allra flesta stickar flerfärgsstickning hårdare än enfärgad slätstickning och det är bara att gilla läget och försöka parera det på olika vis. Om ett plagg består av längre partier med både flerfärgsstickning och enfärgad slätstickning kan man minska antalet maskor för de enfärgade partierna så att inte plagget blir som ett dragspel i formen. Den metoden använder jag i bland annat mönstret till sockan Petter.
I mönstret till Galdhöpiggen löser jag det problemet genom att ha olika storlek på stickorna. En bra tumregel är att sticka flerfärgsstickningen med ett halvt nummer grövre stickor än den enfärgade slätstickningen.

Över lag gör sig flerfärgsstickning bättre i en tightare stickfasthet tycker jag, med lösa stora maskor ser färgmönster bara röriga och diffusa ut. Det lönar sig att sticka prov och lära känna sin egen stickfasthet.

En sak som är värd att nämna är att den färg som ligger närmast det stickade tyget kommer att bli den dominanta färgen, jag brukar tänka på den färgen som "mönsterfärgen" och det är den färg jag vill ska synas mest. Det är viktigt att hålla koll på den färgen så att samma färg blir den dominanta plagget igenom, annars blir intrycket rörigt.

Hur gör jag då rent tekniskt när jag stickar med flera färger? Det finns ju många olika metoder.
Jag använder mig först och främst av två olika.
I ord kan de beskrivas så här;
Metod 1. Håll båda färgerna i vänster hand, den dominanta färgen ligger över pekfingret närmast dig och färg två ligger bakom den över både pekfingret och långfingret. Färgerna byter aldrig plats med varandra och du plockar färgerna från pekfingret i den ordning du ska ha dem enligt mönstret.

Metod 2. Håll den dominanta färgen i vänster hand över vänster pekfinger. Håll färg två i höger hand och ”kasta” garnet som vid tvåändsstickning. Färgerna byter aldrig plats med varandra.

Jag har lagt upp två filmer på instagram idag som beskriver båda metoderna, sök på #galdhöpiggensweaterkal så hittar du dem och alla andra bilder som hör till knit-a-longen.

När jag använder de här metoderna binder jag aldrig ner någon flottering om det inte är fler än fem maskor av samma färg efter varandra. Över lag tycker jag att jag får bättre flyt på min flerfärgsstickning om mönstren är konstruerade så att man aldrig hoppar mer än fem maskor med en färg. Men ibland går det ju inte att undvika och då brukar jag sticka enligt metod två, på det sätter flyter det på bättre för mig när jag snor garnerna runt varandra. Jag brukar sno efter ungefär tre maskor och se till så att jag inte binder på samma ställe på nästföljande varv.

Avslutningsvis måste jag bara säga att blockningen är din bästa vän när du stickar flerfärgsstickning, maskorna lägger sig på plats och slätas ut även efter bara ett snabbt dopp och torkning på ett plant underlag.

Nej förresten det var inte det sista, det sista jag vill säga är att flerfärgsstickning inte är någonting att vara rädd för och funderar du på ett projekt med färgmönster är det bara att köra!

Ulmus till alla! (Sista mönstret i Manduzana och Dödergöks sockklubb 2016.)

 Lite semester och lite fönsterrenovering kom emellan men nu finns fina Ulmus till salu på ravelry. Klicka på länken så kommer du direkt till mönstret.

Så här skrev jag om mönstret till sock-klubbens medlemmar;

"Den här gången kommer inspirationen till mönstret från grönskan som i skrivande stund exploderar utanför fönstret. Ulmus betyder alm och sockan har inspirerats av almens stora löv. Ett strukturmönster i mosstickning med hålmönster och resår bildar ett löv med spetsen framme i tån.

Ulmus stickas från mudden och ner och hälen stickas enligt hällappsmetoden.

Några allmänna tips för en lyckad sockstickning:

Håll koll på stickfastheten! Både sockans storlek och garnåtgången kommer att påverkas om stickfastheten skiljer för mycket mot den som mönstret anger. Om du vill testa din stickfasthet stickar du förslagsvis en liten tub i slätstickning för att mäta hur många maskor du får per 10 cm. Men det går också bra att kolla stickfastheten på sulan som är slätstickad när du kommit så långt.

Hälen stickas enligt hällapps-metoden och för att undvika hål längs med hällpappen efter att du plockat upp maskor för foten rekommenderar vi att du stickar de upplockade maskorna vridna på det första varvet.

Efter att du stickat klart dina sockor rekommenderar vi en lätt blockning, antingen bara genom att sockorna tvättas för hand för att sedan få plantorka eller att de får torka på så kallade ”sockblockare”. Blockningen gör så att spetsmönstret öppnas upp och kommer till sin fulla rätt."

Till de här sockorna har Amanda färgat ett utav de mest magiska garn jag någonsin stickat med.
Manduzana Sock BFL Twist innehåller 80% Superwash Blue Faced Leicester & 20% Nylon. Det är ett lite tjockare sockgarn med en löplängd på ca 365m/100gram och twisten är så där riktigt härlig och stunsig, perfekt för mosstickning.
Garnet finns i nuläget i tre färgställningar, originalfärgen "Himmelstrand" (som syns på bilderna) och två till färgsprakande härligt melerade, "Fawkes" och "Pegasus". Klicka på den här länken för att komma till manduzana.se.

GaldhöpiggensweaterKAL del 1; förkortade varv

Idag går startskottet för #galdhöpiggensweaterKAL och så här långt har jag kommit på min Galdhöpiggen. Innan vi ger oss in på de förkortade varven så har jag fått frågor om hur man kan tänka om man vill göra om mönstret från en tröja till en kofta och eftersom jag stickar en kofta så kan jag berätta hur jag har tänkt.
Jag har lagt till 6 klippmaskor mitt fram så att jag kan sticka runt och sen klippa upp koftan, tänk på att du vill ha 2 räta på var sida om de 6 mittmaskorna när du stickar resår. För att krångla till det lite extra så har jag lagt till två maskor till så att jag har tre räta på var sida om klippmaskorna för jag vill ha en extra maska att plocka upp knäppkanterna i. Men mer om det när vi kommer så långt.

Nu några ord om förkortade varv...
Förenklat så kan man säga att man använder förkortade varv för att forma sin stickning och det finns många olika sätt att gör dem på.
Några förkortade varv över bakstycket och i nacken förbättrar passformen på en oktröja kolossalt mycket. Genom att lägga in lite mer utrymme i ryggen rider tröjan inte upp och lämnar svanken bar och genom att höja nacken sänks halsringningen fram och tröjan stryps inte i halsen.
Det finns många olika sätt att sticka förkortade varv på men för Galdhöpiggen har jag valt det allra enklaste. (Enligt mig.) Man stickat alla bakstyckets maskor tills två återstår sen vänder man, gör ett omslag och stickar aviga maskor tillbaka över bakstycket tills två maskor återstår. Sen vänder man igen, gör ett omslag och stickar bakstyckets maskor igen. När man kommer fram till det första omslaget stickar man ihop det med maskan efter och det andra omslaget stickas ihop med maskan före så att maskan hamnar framför omslaget. (Man får vända och vrida lite på den beroende på hur man stickar.)
Jag har gjort en liten film som jag lagt ut i två delar på instagram som visar exakt hur man gör. Och i mönstret finns en utförlig beskrivning.

Det ska bli jättekul att följa alla fina Galdhöpiggen som växer fram, glöm inte att använda #galdhöpiggensweaterKAL när ni lägger ut bilder på instagram så att vi kan peppa och hjälpa varandra.
Nästa vecka ska jag skriva lite mer om och visa hur jag stickar flerfärgsstickning för att få ett jämt resultat.