måndag 23 januari 2017

Mitt äldsta UFO (ofärdiga stickprojekt) någonsin

 Jag ska berätta en liten saga om ett par vantar som jag la upp till i maj 2012 (tack Ravelry!). Jag hade fått loppisfyndat garn av min svärmor, ett ull/mohair garn från Bergå i jättefin kvalité i finaste knallröda och naturvitt. Jag har stickat en hel del tvåändsstickning i traditionella färger men det slutar alltid med att jag ger bort det jag stickat pga finast så jag var jättesugen på ett par röda och vita vantar med krus till mig själv.
Lätt match kan man ju tänka men nja.
Första mudden gick som smort, jag hade ritat ett enkelt med effektfullt mönster och var supernöjd. Sen återstod mönstret på handryggen, jag experimenterade med någon slags snöflinga i krokmaskor och det blev bara fult. Fast jag stickade så klart hela vanten innan jag insåg att mönstret satt för långt ner och att det bara såg konstigt ut att toppen av vanten var helt tom.
Vanten åkte längst ner i stickkorgen.
Typ fyra år senare (jag skojar inte) tog jag fram vanten igen och gjorde något väldigt drastiskt, istället för att försöka repa upp tvåändsstickning (nej, bara nej) tog jag och klippte av vantens överdel och repade mig ner till mudden.
Vid det laget hade jag ju så klart använt upp den vita ullmohairen till nåt annat projekt så ett par vita vantar med krus var bara att glömma. Det fick istället bli röda överdelar på vantarna, fin fint tänkte jag och stickade ganska raskt en vante. Jag bytte dessutom från stickor 2,5 till 3 för handen och då gick det ju lite snabbare bara därför.
Sen hamnade vanten i stickkorgen igen. För låt oss vara ärliga, det här projektet hade börjat gå mig på nerverna och det är inte så roligt att göra klart någonting som legat så förbaskat länge.

Men någon gång i höstas bestämde jag mig för att det fick vara någon måtta på dumheterna, för jag ville ju fortfarande ha vantarna liksom, och jag la upp till nästa mudd. Sen har jag stickat lite på dem till och från under hösten/vintern och förra veckan blev de klara! Tro det eller ej.
Så jäkla fina och varma och sköna och faktiskt är det ju lite mer praktiskt med röda vantar än vita när allt kommer omkring. om det finns nåt sedelärande i den här sagan? Antagligen nåt klämmigt om att inte ge upp så lätt men det kan lika gärna vara att det känns otroligt skönt att bara klippa av skiten ibland.

Jag har utgått från mitt vanliga basmönster för tvåändsstickning som finns att köpa HÄR på Ravelry mudden har ett väldigt enkelt mönster med kedjegångar, aviga varv och ett litet flerfärgsmönster.







7 kommentarer:

Annika sa...

Så fina de blev! Klart värda väntan.

Efwa - Medea sa...

Fantastiskt fina! Önskar jag hade lite rött garn till vantar i min samling.

Ewa med bloggen tygochgarn sa...

Beundransvärt att du inte gav upp! Men så blev ju vantarna fantastiskt fina till sist - det röda till de vackra muddarna ser ju ut som det var tanken från början. Vantarna är fina till den grå tröjan dessutom :). Grattis till jättefina vantar!

Drutten sa...

Fantastiskt fina blev de ju till slut i alla fall! =)

Emma sa...

Underbara! :) Använde du z-tvinnat garn? Är ny på det här med tvåändsstickning och undrar därför om det går bra med vanligt s-tvinnat garn också?

Dödergök sa...

Emma! Jag använde inte z-tvinnat garn till de här vantarna och det går hur bra som helst med "vanligt" s-tvinnat garn.

Manduzana stickar sa...

Dom är så sinnessjukt fina! Bra beslut att bara klippa bort skiten!