I något slags utbrott av ordning och reda har stickkorgen fått sig en uppfräschning. Döda stickningar har fått nytt liv som oskuldsfulla nystan igen och visst sjutton känns luften lite lättare att andas och morgondagen lite mer rosig i hyn.
Tanken är att jag ska kunna börja på helt ny kula 2008. Vi får se om jag lyckas.
Just nu stickar jag på de vita och svarta sockorna som min syster inte fick i julklapp, dessutom har jag repat upp min gröna alpacamössa och nu stickar jag om den med mindre stickor. Den blev helt enkelt fööör stor efter en stunds användande. En nyttig läxa att lära sig om alpaca att det tänjer sig väldans och vill inte flexa tillbaks igen på samma sätt som ylle.
Det som fick dö den eviga upprepningsdöden var min skira smala kashmir-remsa, den blev helt enkelt för smal. Jag ska göra ett nytt försök när andan faller på. Adventskalenderstickningen fick också återgå til sin ursprungsform, den var jätterolig att sticka men jag känner mig lite humorbefriad för tillfället så det blev ingen ihopsydd insekt för min del.
Om ljuset tillåter blir det kanske lite candle flame-bilder imorgon. Kanske.
3 kommentarer:
Tusen tack för tipset om alpaca. Ska sticka vantar i det snart så tack för rådet.
Så skönt att höra att det är någon mer än mig som dragit upp sin adventsstickning! :)
Britt-Marie! Vaqrsågod,jag vet inte om mitt råd stämmer överens med allt alpacagarn och alla mönster men ändå.
Yllet! Ja jag tänkte att det var lika bra att erkänna det istället för att tiga ihjäl den. :)
Du frågade i en tidigare kommentar om det inte var svårt att få fingervantar snygga mellan fingrarana men faktiskt så är det inte så svårt dessutom synns det inte så väl när man har vantarna på sig. Det är jättekul att sticka fingervantar.
Skicka en kommentar