Tröjkaos

Just nu ha jag tre koftor på gång, min röda garnstudiokofta i eskimo, dvs os-stickningen, min svarta februaritröja som omstartats för tvåhundrade gången ungefär och min gröna alpacakofta. Eskimo-koftan är snabbstickad som bara den och jag är redan inne på andra framstycket, de två andra är riktiga surdegar däremot. Februaritröjan är ju egentligen ganska snabbstickad men jag börjar tappa tålamodet efter löjligt många upprepningar, sen stickar jag alltid lite långsammare i bomull. Varje maska måste vårdas lite extra för att det ska bli riktigt bra.

Alpacakoftan började jag på i februari, men sen blev det en varm vår och en ännu varmare sommar så jag har inte varit så där jättemotiverad. Men nu vill jag verkligen använda den så därför försöker jag lura mig själv med ett väl uträknat belöningssystem.

Jag får inte börja på någon ny stickning förns jag har stickat upp de påbörjade nystanen på alpacakoftan (jag försöker intala mig själv att det går lika fort att sticka ärmar som att sticka strumpor), dessutom belönar jag mig själv med en stunds eskimo-stickning varje morgon för att peppa mig själv.

Vad tror ni, kommer mitt belöningssystem att lyckas?

Alpacagarnet är så tweedigt och vackert och jag längtar efter att komma så långt att jag ska sätta ihop ärmarna och kroppen. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska sticka oket än, slätstickning, rätstickning, moss-stickning? Möjligheterna är oändliga, bara de där rackarns ärmarna blir klara någon gång. :)